Source:
Handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 24, pages 361 to 364, published by Hörbergska Boktryckeriet, 1840
The letter excerpts:
Memorial till the wällborne Herrar, Swerigies Rijkes Rådh, gifwen aff W:ne Hern Rijks-Cantzleren åth Secretereren Larss Grubbe uthi Halle then 12 Februarij åhr 1633.
Widh nährwahrande tijds store beswäär och fahrligheet falla fuller månge ährender före, som ähre aff stoor importance, och fädernesslandzsens wällgång och säkerheet, så nu, som i framtijden, högeligen angåå; therföre the och så myckit större consideration och öfwerwägande behöffde. Men såsom negociernes myckenhet och lasten aff thette Tyske wäsendet ähr så öfwerhoopet och swåår, att Cantzleren ickie hinner, allt, som sig borde, betänckia, och sijn meening så uthförligen som tarfften elliest kräfwier, exprimera: Så twifler han therhoos inthet att dhe godhe Herrer rijksens rådh, uthan någor hans påminnelse, noghsampt wete aff sigh sielfwe att råmme thet bästa. Icke thess minder kan han ickie underlåthe, sijne tanckar, öfwer the ährenden, han holler nödigst, eller rijksens rådh enkannerligen begiere att wara öfwer hans meening underrättadhe om, i een godh och förtrogen meening, uthan nogon thermedh nogot att föreskrifwa eller mått at gifwa, att communicera. Först är aff nödhen, at Rijksens rådh flitigt och noga betrachta the fahrligheter, som them och Rijket i begynnelsen kunna mötha: Så och theres orsaker och remedier; Och förthenskulldh alla sijne consilia så moderera och regulera at samma fahrligheter i tijdh förebyggies, och att Ständerne kunne få tijdh, om thet öfrige att förordna, och ickie blifwe widh olägenheet aff beswären och difficulteterne öffwerfalldne och undertryckte.
Then förste och störste fahran ähr af owissheten uthi regieringen, och at ingen rätt authorizerat disposition theri giordh ähr; then andre aff wår unge uthkorade Drotnings omyndigheet, ther hwar och een inrijkes och uthrijkes förmeener sigh nu ickie allenest fritt kunna seija, uthan och giöra hwadh han will, effter som uthi sådane regiementsförandringer hwar och een hoppas at blifwa aff medh allt thet honom tit in till tryckt hafwer; och förthenskuldh som offtast gifwa oorsack till rijkers och regiementers total ruine. Then tridie aff medelsslöösheten eller knapheet, som sigh lätteligen kan förorsaka theraff, at hwar man sökier j sådane fall, at befrija sig ifrån sådane beswäär, som han ömmer sig wedh, härtill at hafwa dragitt, uthan betenckiandhe aff regieringz natur och medhfölliande tunga. Then fierde aff wåre grannars, dels stämplingar, deels fiendtlige antastning, widh hwilken fahra, alla granner medh sitt tillståndh och desseiner wäll ähre at betrachta. Fleere fahrligheeter finnas fuller; men ähre sådane, att the lätteligen igienom godhe rådh kunne hielpas wthan stoor gensäijan, eller jw hafwe tijdh at bothas. Thesse för:ne fahrligheeter hafwer Cantzleren allenast welet mentionera, ställendes thess omständigheter till Rijksens rådhs nogare egiet betenckiendhe: och will nu på samma sätt korteligen ihugkomma hwadh remedier han förmeener att wara thenne thijden beqwäme. Emoot thet första, om regiementetz owissheet, ähr thet beqwämeste, at rijksens rådh och Ständer, till att förtage Konungen i Polandh och alla hans bröder och anhang allt hopp till at komma antingen medh godhe eller ondha ord till Swerigies Chrono, förnyie Norkiöpings arfföreeningh, och then stadfästa i Fröken Christinas Person. Och såsom the hafwe för thetta anno 1627 i Stocholm eventualiter och at ingen mans arfwinge öfwer wore, förklarat och uthkorat Fröken för theres och Swerigies rijkes Drotning; Att the och så nu renovera samma designation och förklaring: erkienne henne för Swerigies rijkes och alles theres Drotning, och hennes Majestet sig stadeligen och fast tillbindhe och reversere, loffwandes at wele styrckie hennes M:ts rätt och rättigheet, och för henne och rijket at hafwa ospardt liff, leffwerne och all förmåga, medh sådane förbeholdh, at när hon kommer till sijn åhr, hon thå rijket och Ständerne på een Christelig regiering, rijksens rätt och alles wällfångne friheter och privilegier skall försäkra: Alla them, som här noget emoot säija eller giöra, kiennendes för rijkzsens affskurne lemmer och förrädere, och förobligera sig att förföllia sådane till lijff och leffwerne. Sedan nähr Drotningens Person och consequenter fundamentet aff regieringen altså ähr förklarat; att tå rijksens rådh och Ständer de novo säija sigh ifrån Konung Sigismundi afföda, per expressum förklarandes them som sådant antingen directe eller indirecte föreslåå, therom tala och discurrera och thertill bliffva medh witne betygadhe, hwadh heller the thet säija aff sig sielfwe, eller effter andra, för rijkzsens förrädere, och förthenskulld förfallne till sådant straff, som een förrädere meriterar. ...
AXELL OXENSTIERN.
(L. S.)
With modernised spelling:
Memorial till de välborna herrar, Sveriges Rikes Råd, given av välborne herrn Rikskanslern åt sekreteraren Lars Grubbe uti Halle, den 12 februari år 1633.
Vid närvarande tids stora besvär och farlighet falla fuller många ärender före som äro av stor importans och Fäderneslandsens välgång och säkerhet så nu som i framtiden högeligen angå, därföre de ock så mycket större konsideration och övervägande behövde. Men såsom negociernas myckenhet och lasten av detta tyska väsendet är så överhopet och svår att kanslern icke hinner allt som sig borde, betänka och sin mening så utförligen som tarften eljest kräver exprimera, så tvivlar han därhos inte att de goda herrar Riksens Råd, utan någor hans påminnelse, nogsamt veta av sig själva att råma det bästa.
Icke dess mindre kan han icke underlåta sina tankar över de ärenden han håller nödigst eller Riksens Råd enkannerligen begära att vara över hans mening underrättade om i en god och förtrogen mening, utan någon därmed något att föreskriva eller mått att giva, att kommunicera.
Först är av nöden att Riksens Råd flitigt och noga betrakta de farligheter som dem och Riket i begynnelsen kunna möta, så ock deras orsaker och remedier; och fördenskull alla sina consilia så moderera och regulera att samma farligheter i tid förebygges, och att Ständerna kunne få tid om det övriga att förordna och icke blive vid olägenhet av besvären och diffikulteterna överfallna och undertryckte.
Den första och största faran är av ovissheten uti regeringen och att ingen rätt autoriserad disposition däri gjord är; den andra av vår unga utkorade drottnings omyndighet, där var och en inrikes och utrikes förmenar sig nu icke allenast fritt kunna säga, utan ock göra vad han vill, eftersom uti sådana regementsförändringar var och en hoppas att bliva av med allt det honom ditintill tryckt haver och fördenskull som oftast giva orsak till rikers och regementers total ruin.
Den tredje, av medelslösheten eller knapphet som sig lätteligen kan förorsaka därav, att var man söker i sådana fall att befria sig ifrån sådana besvär som han ömmer sig vid härtill att hava dragit, utan betänkande av regerings natur och medföljande tunga. Den fjärde, av våra grannars dels stämplingar, dels fientliga antastning, vid vilken fara alla grannar med sitt tillstånd och dessänger väl äro att betrakta.
Flera farligheter finnas fuller, men äro sådana att de lätteligen igenom goda råd kunne hjälpas utan stor gensägan eller ju hava tid att botas. Dessa föreskrivna farligheter haver kanslern allenast velat mentionera, ställandes dess omständigheter till Riksens Råds nogare eget betänkande och vill nu på samma sätt kortligen ihågkomma vad remedier han förmenar att vara denna tiden bekväma.
Emot det första, om regementets ovisshet, är det bekvämaste att Riksens Råd och Ständer, till att förtaga konungen i Poland och alla hans bröder och anhang allt hopp till att komma antingen med goda eller onda ord till Sveriges Krono, förnye Norrköpings Arvförening och den stadfäste i fröken Kristinas person.
Och såsom de hava förr detta anno 1627 i Stockholm, eventualiter ock att ingen mansarvinge över, vore förklarat och utkorat fröken för deras och Sveriges Rikes drottning, att de också nu renovera samma designation och förklaring; erkänne henne för Sveriges Rikes och allas deras drottning och Hennes Majestät sig stadeligen och fast tillbinde och reversere, lovandes att vilja styrka Hennes Majestäts rätt och rättighet och för henne och Riket att hava ospart liv, leverne och all förmåga, med sådana förbehåll att när hon kommer till sin år, hon då Riket och Ständerna på en kristlig regering, Riksens rätt och allas välfångna friheter och privilegier skall försäkra, alla dem som här något emot säga eller göra kännandes för Riksens avskurna lemmer och förrädare, och förobligera sig att förfölja sådana till liv och leverne.
Sedan, när drottningens person och consequenter fundamentet av regeringen alltså är förklarat, att då Riksens Råd och Ständer de novo säga sig ifrån konung Sigismundi avföda, per expressum förklarandes dem som sådant antingen directe eller indirecte föreslå, därom tala och diskurrera och därtill bliva med vittne betygade, vad heller de det säga av sig själv eller efter andra, för Riksens förrädare och fördenskull förfallna till sådant straff som en förrädare meriterar. ...
Axel Oxenstiern[a].
(L. S.)
French translation (my own):
Mémorial aux messieurs bien-nés, le Conseil du Royaume de Suède, offert par le grand chancelier du Royaume bien-né au secrétaire Laurent Grubbe à Halle, le 12 février 1633.
Avec les grands troubles et les dangers du temps présent, nous sommes confrontés à de nombreuses questions d'une grande importance et qui concernent fortement la prospérité et la sécurité de la patrie, maintenant et à l'avenir, c'est pourquoi elles nécessitent aussi une attention et une déliberation bien plus grande. Mais comme la multitude des négociations et le poids de cette affaire allemande sont si accablants et si difficiles que le chancelier n'a pas le temps de tout considérer comme il le devrait et d'exprimer son opinion aussi complètement que la nécessité l'exige, de même il ne doute pas que les bons messieurs du Conseil du Royaume, sans le lui rappeler, en savent assez par eux-mêmes pour promouvoir les meilleurs.
Néanmoins, il ne peut s'empêcher de communiquer ses réflexions sur les questions qu'il juge les plus nécessaires, ni spécialement de demander au Conseil du Royaume d'être informé de son avis dans un sens bon et familier, sans que personne n'ait ainsi quelque chose à prescrire ou des mesures à donner.
Le premier et le plus grand danger vient de l'incertitude du gouvernement et du fait qu'aucune disposition dûment autorisée n'y est prise; l'autre est issu de la minorité de notre jeune reine élue, dans laquelle chacun, au pays et à l'étranger, prétend désormais être libre non seulement de dire, mais aussi de faire ce qu'il veut, car dans de tels changements de règne, chacun espère se débarrasser de tout ce qui l'a mis sous pression jusqu'alors et à cause de cela, ce qui donne généralement lieu à la ruine totale des royaumes et des gouvernements.
La troisième, du manque de moyens ou de la rareté qui peut facilement en résulter, lorsqu'on cherche dans de tels cas à se libérer de tels ennuis qu'on s'est donné la peine d'y échapper jusqu'ici, sans considérer la nature du gouvernement et le fardeau qui l'accompagne. Le quatrième, en partie les intrigues de nos voisins, en partie leur empiètement hostile, danger dans lequel tous les voisins, avec leur condition et leurs desseins, doivent être considérés.
Il y a en effet plus de dangers, mais ils sont tels qu'ils pourraient facilement être secourus par de bons conseils sans trop de protestations ni avoir le temps d'être guéris. Le chancelier a seulement voulu mentionner ces dangers prescrits, en soumettant les circonstances à un examen plus attentif du Conseil du Royaume, et de la même manière, il souhaite maintenant rappeler brièvement les remèdes qui lui paraissent opportuns à ce moment-là.
Pour le premier, concernant l'incertitude du gouvernement, il convient que le Conseil du Royaume et des États refuse au roi de Pologne et à tous ses frères et partisans tout espoir de s'adresser soit avec de bonnes ou de mauvaises paroles à la couronne de Suède, car ils renouvellent l'Union de l'Héritage de Norrköping et la confirment en la personne de mademoiselle Christine.
Et comme ils l'avaient fait au début de cette année 1627 à Stockholm, même au cas où il n'y aurait pas d'héritier mâle, ils l'avaient déclarée et choisie pour être leur reine et celle du Royaume de Suède, qu'ils renouvellent aussi maintenant la même désignation et déclaration; qu'ils la reconnaissent comme toute leur reine et celle du Royaume de Suède et qu'ils s'obligent fermement et s'engagent envers Sa Majesté, promettant de vouloir renforcer les droits de Sa Majesté et de ne pas épargner la vie et toute capacité pour elle et le Royaume, avec de telles stipulations que lorsqu'elle sera majeure, elle assurera alors le royaume et les domaines d'un gouvernement chrétien et les droits du royaume et les libertés et privilèges bien mérités de chacun, et elle s'obligera à persécuter jusqu'à la vie tous ceux qui disent ici n'importe quoi contre ou les faire connaître, les faisant connaître comme des membres coupés du Royaume et des traîtres.
Puis, lorsque la personne de la reine et le fondement du gouvernement seront par conséquent ainsi expliqués, lorsque le Conseil du Royaume et des États dépouillera de nouveau la progéniture du roi Sigismond, déclarant expressément ceux qui, directement ou indirectement, en proposent, en parlent et en discutent et deviennent en être témoins, quoi qu'ils disent de leur propre chef ou après d'autres, en tant que traîtres au Royaume et donc passibles du châtiment qu'un traître mérite. ...
Axel Oxenstierna.
(L. S.)
English translation (my own):
Memorial to the well-born gentlemen, the Council of the Realm of Sweden, given by the well-born Grand Chancellor of the Realm to the secretary Lars Grubbe in Halle, on February 12, 1633.
With the great trouble and danger of the present time, many matters come before us which are of great importance and which are highly concerned with the prosperity and security of the Fatherland both now and in the future, wherefore they also needed so much greater consideration and deliberation. But as the multitude of negotiations and the burden of this German affair are so overwhelming and difficult that the Chancellor does not have time to consider everything as he should and to express his opinion as fully as necessity otherwise requires, so he does not doubt that the good gentlemen of the Council of the Realm, without reminding him, know enough by themselves to promote the best.
Nevertheless, he cannot withhold to communicate his thoughts on the matters he deems most necessary, or particularly request the Council of the Realm to be informed of his opinion in a good and familiar sense, without anyone thus having something to prescribe or measures to give.
The first and greatest danger is from the uncertainty in the government and that no properly authorised disposition is made therein; the other is from the minority of our young elected Queen, in which everyone at home and abroad now pretends not only to be free to say, but also to do, what he wants, because in such changes of reign every one hopes to get rid of everything that has pressured him up until then and because of it, which usually gives rise to the total ruin of kingdoms and governments.
The third, from the lack of means or scarcity that can easily be caused by this, where one seeks in such cases to free himself from such troubles that he takes pains to have heretofore escaped, without consideration of the nature of government and the accompanying burden. The fourth, partly of our neighbours' intrigues, partly of their hostile encroachment, at which danger all neighbours with their condition and their designs are well to be considered.
There are indeed more dangers, but they are such that they could easily be helped through good counsel without much protest or having time to be cured. The Chancellor has only wanted to mention these prescribed dangers, referring the circumstances to the Council of the Realm's own, more careful consideration, and in the same way he now wants to briefly recall what remedies he thinks are convenient at this time.
For the first, about the uncertainty of the government, it is most convenient that the Council of the Realm and the Estates deny the King of Poland and all his brothers and followers all hope of coming either with good or bad words to Sweden's Crown, that they renew the Union of Inheritance of Norrköping and confirm it in Lady Kristina's person.
And as they had earlier this year 1627 in Stockholm, also in case there were no male heir, declared and chosen her to be their and the Kingdom of Sweden's queen, that they also now renew the same designation and declaration; that they recognise her as all their and the Kingdom of Sweden's Queen and that they firmly oblige and pledge themselves to Her Majesty, promising to want to strengthen Her Majesty's right and to not spare life and all ability for her and the Kingdom, with such stipulations that when she comes of age, she will then assure the Realm and the Estates of a Christian government and the kingdom's right and everyone's well-earned liberties and privileges, and she will oblige herself to persecute to life and limb all those who here say anything against or make known, making them known as cut-off limbs of the Realm and traitors.
Then, when the Queen's person and the foundation of the government are consequently thus explained, that when the Council of the Realm and the Estates again divest King Sigismund's offspring, expressly declaring them who either directly or indirectly propose, speak and discourse about it and become a witness to it, whatever they say on their own or after others, as traitors to the Realm and therefore liable to such punishment as a traitor deserves. ...
Axel Oxenstierna.
(L. S.)
.jpg)
Above: Kristina.
Above: Axel Oxenstierna.
Note: råma = rama.
No comments:
Post a Comment