Source:
Pope Alexander the Seventh and the College of Cardinals, page 68, by John Bargrave, published by the Camden Society, 1867
The anecdote:
This Christina, Queen of Sweden, as being the daughter to the great Gustavus Adolphus, and bred up a Protestant in the Lutheran way, quitted her crown and her religion too, turning papist, and was received at Inspruck, in Tiroll, by that Archduke and Prince with extraordinary great pomp and magnificence; that being the appointed place, at the confines of Italy and Germany, for her to renounce her former religion of a Lutheran Protestant, and to be received into the bosom of the Church of Rome; which was done with great solemnity; at which I was present, staying there a month for that purpose.
Almost all the Emperor's Court and other nobility were there, the Pope, Alexander VII, sending thither as his internuntio Monsigr Lucas Holstenius to receive her renunciation and admitter [admit her?] into the Roman faith. That internuntio was a high German, of Hamburgh, and had been bred up a Lutheran, but turned as she did, and, being a great scholler, he was the keeper of the Vatican Library, and Canon of St. Peter's at Rome, and my former courteous acquaintance; which, with all kindness, he renewed at our meeting here — he giving me 3 sheets of paper printed in Latin of the solemnity, of which she read half an one very readily in a loud, manly voice, undauntedly. But her carriage in the church was very scandalous — laughing and gigling, and curling and trimming her locks, and motion of her hands and body was so odd that I heard some Italians that were near me say, E matta, per Dio, "By God, she is madd!" and, truly, I thought so too, there being in her no sign of devotion, but all was as to her as if she had been at a play, whilst she received the Sacrament in the Roman mode, and all in time of the short sermon. But she had short sermons all the week after, every day in a several language; all which she understood well, as I was told there by Monsigr Holstenius, the Pope's internuntio, with whom I was often.
That night she was entertayned with a most excellent opera, all in musick, and in Italian, the actors of that play being all of that nation, and, as some of themselves told me, they were 7 castrati or eunuchs; the rest were whoores, monks, fryers, and priests. I am sure it lasted about 6 or 7 hours, with most strangely excellent scenes and ravishing musick, all of which, by the Archbishop's order, the Sigr Conte Collhelo presented me with a book in Italian, which I have now in my study, with all the scenes in excellent brasscutts. The title is "L'ARGIA, Dramma Musicale, reppresentato a INSBRUGG alla maesta della serenissima Christina, Regina di Suezia," &c. She stayed at Insbrugg about ten days, and every day had its variety of entertaynement, what in dancing, musick, banquetings, hawking, and hunting all sorts of wild fowls and wild beasts, incompassed in toyles of canvas, making a wall (as it were) with timber, poles, and canvas 5 or 6 miles in compass to bring in the several herds of wild beasts that inhabit that Alpine country, amongst which the camuccii or chamois, or mountainous wild goats, are most in number; there being culverines and small canons placed here and there for Her Majesty to fire at whole droves or flocks of them as they run and lepped to and again. In short, I was told there by an Englishman of the Archduke's music, that those 10 days cost that prince about 30,000 lbs English.
I designed that figure of the Queen myself, and had it cut in brass at Inspruck for me, which I have in my study. J. B. 1662.
Swedish translation (my own):
Denna Kristina, Sveriges drottning, som var dotter till den store Gustav Adolf och fostrade upp en protestant på lutherskt vis, lämnade sin krona och sin religion också, blev papist, och mottogs i Innsbruck, i Tirol, av den ärkehertigen och prins med utomordentligt stor pompa och prakt; det var den utsedda platsen, inom Italiens och Tysklands gränser, för henne att avsäga sig sin tidigare religion som en luthersk protestant och att tas emot i Roms kyrkas famn, vilket skedde med stor högtidlighet, där jag var närvarande, vistandes där en månad för det här ändamål.
Nästan hela kejsarens hov och annan adel var där, påven Alexander VII skickade dit som sin internuncio monsignor Lucas Holstenius för att ta emot hennes avsägelse och tillåta henne i den romerska tron. Internuncien var en högtyskare från Hamburg och hade fötts upp som lutheran, men vände sig som hon gjorde, och eftersom han var en stor lärd, var han innehavare av Vatikanbiblioteket och kanon av St. Petri i Rom, och min tidigare hövliga bekant, som han med all vänlighet förnyade vid vårt möte här. — Han gav mig 3 ark papper tryckta på latin om högtidligheten, av hvilka hon oförskämt läste ett mycket lätt med en hög, manlig röst. Men hennes beteende i kyrkan var mycket skandalöst — hon skrattade och fnissade, och krullade och trimmade sina lockar, och rörelsen av hennes händer och kropp var så märkliga att jag hörde några italienare som var nära mig säga, »È matta, per Dio,« »Vid Gud, hon är galen!« Och sannerligen, det trodde jag också, ty det inte fanns några tecken på devotion hos henne, men allt var enligt henne som om hon hade varit på en pjäs, medan hon tog emot sakramentet på det romerska sättet, och allt i den korta predikningens tid. Men hon hade dock korta predikningar hela veckan därefter, varje dag på flera språk, vilket hon alla förstod väl, som jag där fick höra monsignor Holstenius, påvens internuntie, som jag ofta var hos.
Den kvällen underhölls hon med en ytterst utmärkt opera, allt i musik och på italienska, skådespelarna i den pjäsen var hela den nationen, och, som några av dem själva sa till mig, var de sju castrati eller eunucker; resten var horor, munkar, bröder och präster. Jag är säker på att det varade omkring 6 eller 7 timmar, med de mest märkligt utmärkta scener och förtjusande musik, som alla, på ärkebiskopens order, signor greve Colleredo försåg mig med en bok på italienska, som jag nu har i mitt arbetsrum, med alla scener i utmärkta mässingstick. Titeln är "L'Argia, Dramma Musicale, rappresentato a Innsbruck alla Maestà della Serenissima Cristina, Regina di Svezia," osv. Hon stannade på Innsbruck i cirka tio dagar, och varje dag hade sin variation av underhållning, vad med dans, musik, banketter, hökar och jakt på alla möjliga vilda fåglar och vilda djur, inneslutna i snaror av duk, gör en mur (som det var) med timmer, stolpar och duk 5 eller 6 mil i kompass för att få in de flera hjordarna av vilda djur som bor i det alpina landet, bland vilka de camosci eller chamois, eller gemser, är talrika. Det fanns kulveriner och små kanoner placerade här och där för att Hennes Majestät skulle kunna skjuta mot hela skaror eller flockar av dem när de sprang och hoppade fram och tillbaka. Kort sagt, jag fick höra där av en engelsman från ärkehertigens musik att dessa 10 dagar kostade den prinsen omkring 30.000 engelska pund.
Jag utformade den där figuren av Drottningen själv och lät skära den i mässing på Innsbruck åt mig, som jag har i mitt arbetsrum. J. B. 1662.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment