Kristina's letter to the Estates General of France, dated January 22, 1689

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 2, page 301, Johan Arckenholtz, 1751

https://books.google.com/books?id=Fef0dKNmyggC&dq=reine%20christine%20de%20suède%20ferrario%20savant%20d%27italie%201653%20lettre&source=gbs_book_other_versions

The letter:

Hauts & Puissans Seigneurs, Vous avez l'art d'obliger en refusant, & votre lettre du 16. passé est si pleine d'honétetés pour moi, que je me trouve engagée à vous en remercier. Cependant, je vous dirai que le choix que j'ai fait du Sr. de Bremont étoit fondé sur ce qu'il m'a servi quelques années avec beaucoup de fidélité, & qu'il étoit un François exilé sans retour, qui a passé une si grande partie de sa vie parmi vous; où je le croïois naturalisé. J'ignorois aussi la déclaration de la guerre, & quelques lumiéres que Dieu m'ait données pour prévoir de fort loin tous les grands événemens de l'Europe, je vous avouë, que je ne croïois pas que la France, quelque puissante qu'elle soit à présent, vous déclarât la guerre, en un tems, où elle se trouve tant d'ennemis sur les bras, qui ne sont pas à mépriser. Et bien que je pusse vous être garante de la fidélité du Sr. de Bremont, j'entre toutefois dans vos justes sentimens en une matiére si délicate, parce que je serois inconsolable, si un homme dépendant de moi, vous pouvoit donner quelque ombre de soupçon, quoique fort éloigné de la vérité. Ce doute m'oblige à souscrire au refus que vous m'avez fait sans m'en offenser, puisque ma grandeur & votre honnêteté me rendent invulnérable, vous priant de faire la grace au Sr. de Bremont de ne lui faire souffrir aucune autre mortification que celle de ce refus, dont je le consolerai par d'autres emplois, qui ne lui seront pas moins honnorables. Je connois ma faute qui est d'avoir pris cette résolution en un tems où la gloire & la fortune avoient éloigné de vous mon Cousin Mr. le Prince d'Orange. Son autorité m'auroit peut-être obtenu de vous la grace pour le Sr. Bremont, que je n'éxigerai plus, entrant entièrement dans vos sentimens & priant Dieu.
Votre bien bonne amie
CHRISTINE ALEXANDRA.
Rome 22. Jan. 1689.

Swedish translation (my own):

Höga och mäktiga herrar,

Ni har konsten att förplikta Er genom att vägra, och Ert brev av den 16 av förra månaden är så fullt av ärlighet för mig, att jag finner mig nödsakad att tacka Er för det. Men jag skall berätta för Er att det val jag gjorde av monsieur de Bremont grundades på hur han tjänade mig under flera år med stor trohet, och att han var en fransman som förvisades utan återvändande, som tillbringade så mycket av sitt liv med Er, där jag trodde att han var naturaliserad. Jag var också omedveten om krigsförklaringen och om något ljus som Gud gav mig för att på långt håll förutse alla stora händelser i Europa, jag erkänner för Er att jag inte trodde att Frankrike, hur mäktigt det nu är, förklarade krig mot Er, i en tid då det finner så många fiender på sina händer som inte är att förakta. Och även om jag kunde försäkra Er om monsieur de Bremonts trohet, går jag ändå in på Era rättvisa känslor i en så ömtålig sak, eftersom jag vore otröstlig om Ni kunde ge en man som är beroende av mig en skugga av misstanke, fastän mycket långt ifrån sanningen. Detta tvivel tvingar mig att underteckna den vägran Ni gav mig utan att förolämpa mig, eftersom min storhet och Er ärlighet gör mig osårbar och ber Er att göra monsieur de Bremont den nåd att inte låta honom lida någon annan förödelse än denna vägran, ty som jag kommer att trösta honom med andra anställningar, som inte kommer att vara mindre hedervärda för honom. Jag vet mitt fel, som är att ha tagit denna resolution vid en tidpunkt då berömmelse och rikedom hade tagit min kusin, Prinsen av Orange, från Er. Hans auktoritet skulle kanske ha erhållit nåden från Er för monsieur de Bremont, som jag inte längre kommer att kräva, genom att helt gå in i Era känslor och be till Gud.

Er mycket goda vän

Kristina Alexandra.

Rom den 22 januari 1689.

English translation (my own):

High and Mighty Lords,
You have the art of obliging by refusing, and your letter of the 16th of last month is so full of honesty for me that I find myself obliged to thank you for it. However, I will tell you that the choice I made of Monsieur de Bremont was based on how he served me for several years with great fidelity, and that he was a Frenchman exiled without return, who spent so much of his life with you, where I thought he was naturalised. I was also unaware of the declaration of war and of some light that God gave me to foresee from far away all the great events of Europe, I confess to you that I did not believe that France, however powerful she be now, declared war on you, in a time when she finds so many enemies on her hands who are not to be despised. And although I could assure you of Monsieur de Bremont's fidelity, I nevertheless enter into your just feelings in such a delicate matter, because I would be inconsolable if you could give a man dependent on me some shadow of suspicion, although very far from the truth. This doubt obliges me to subscribe to the refusal you gave me without offending me, since my greatness and your honesty make me invulnerable, begging you to do Monsieur de Bremont the grace not to make him suffer any other mortification than that of this refusal, for which I will console him by other employments, which will be no less honourable to him. I know my fault, which is to have taken this resolution at a time when fame and fortune had taken my cousin, the Prince of Orange, from you. His authority would perhaps have obtained from you the grace for Monsieur de Bremont, whom I shall no longer require, entering fully into your feelings and praying to God.
Your very good friend
Kristina Alexandra.
Rome, January 22, 1689.

Above: Kristina.