Source:
Mémoires concernant Christine, volume 2, page 294, Johan Arckenholtz, 1751
The letter:
J'ai reçû le raisonnement que vous me faites sur les affaires présentes, qui est juste & digne de vous, & vous aurez vû par mes précédentes, que j'ai prévenu votre desir, en vous faisant l'arbitre absolu de la demeure du jeune Marquis à la Cour de Suède. Je lui écris par cet ordinaire, qu'il se régle selon vos ordres. Je vous avouë, qu'il m'est fort nécessaire ici surtout depuis la perte que j'ai faite de son père; Je suis persuadée, qu'il est capable, comme vous le dites, de me servir utilement, & je suis si satisfaite de sa conduite qu'il m'a surpris, aïant passé mon attente, quoique j'eusse bonne opinion de lui. Je vous assure, qu'il se loue fort de vous, & que je vous tiendrai compte de l'assistance que vous lui donnez pour bien réussir. J'approuve aussi tout ce que vous avez fait jusqu'ici & je me rapporte à mes précédentes, n'aïant rien de nouveau à vous commander & étant dans la dernière impatience du retour du Marquis pour être éxactement informée de l'état des choses. J'ai peine à croire, qu'on se souvienne encore de moi en Suède & je suis impatiente de savoir au vrai ce qui se passe. Envoïez-moi par le Marquis une éxacte relation de tout par écrit & de bouche, le chargeant de m'informer de tout ce que vous croïez être de mon service.
Pour l'Electeur de Brandenbourg, j'avoue, que je lui suis bien obligée. Il m'a fait des offres des plus obligeantes du monde & me les a renouvellées encore depuis ces troubles de si bonne grace & si obligeamment que je suis charmée de l'honnêteté de ce Prince. Jugez si je suis capable de manquer à cultiver une amitié qui pourroit m'être si importante en tous les événemens. Assurez-vous que j'entre fort dans ses sentimens sur ce sujèt. Je vois bien qu'& justice & raison, tout est perdu pour moi en Suède, où on n'attend & on ne desire que ma mort, mais on pourroit se tromper. Je sais qu'il faut mourir, mais peut-être qu'avant de prendre congé de la compagnie, il arrivera des choses auxquelles on ne s'attend pas.
On fait beaucoup de fond sur la Suède en Allemagne, mais je suis persuadée, que le meilleur parti pour Elle est, d'être neutre. Je suis dans la dernière impatience de savoir celui que la Suède prendra. Cependant la France avance toûjours & fait tout ce qu'elle veut, sans trouver aucune résistance, & à moins d'un grand changement, Elle poussera bien ses conquêtes. Les affaires d'Angleterre sont dans un pitoïable état. La bigotterie & les Jésuites & les Moines ont perdu le Roi, & j'avois prédit sa ruïne, il y a longtems. Si le Prince d'Orange réussit comme je le crois, dans son entreprise, ce sera une formidable puissance que l'Angleterre & la Hollande unies sous une même téte, & sous une telle téte qu'est celle de ce Prince, qui a un mérite personnel & extraordinaire. Je suis fort trompée, ou il taillera de la besogne à la France & lui fera connoître la faute qu'elle a faite de persécuter si cruellement les Huguenots; mais voilà raisonner un peu trop. Je reviens à votre lettre, vous assurant que je suis plus que satisfaite de vous, que j'aime & que j'estime votre capacité, votre zèle & votre fidélité, autant que vous le pouvez souhaiter & éxiger de moi avec la plus grande justice du monde, qu'il n'y a rien qui soit en mon pouvoir que je ne fasse, pour vous le témoigner par des effèts égaux & utiles pour vous, & je veux que vous en soïez persuadé. Dieu vous conserve & vous fasse prospérer, comme je le desire. Adieu. Rome ce 4 Décembre 1688.
CHRISTINE ALEXANDRA.
CHRISTINE ALEXANDRA.
J'attens que le deuil du Marquis soit passé en compte à mes fraix.
Swedish translation (my own):
Jag har fått det resonemang som Ni ger mig om de aktuella angelägenheterna, som är rättvist och värdigt Er, och Ni kommer att ha sett av mina tidigare brev att jag har hindrat Er önskan, vilket gör Er till den absolute domaren i den unge markisens hem vid Sveriges hov. Jag skriver till honom genom denna vanliga att han reglerar enligt Era befallningar. Jag erkänner att jag är mycket nödvändig här, särskilt efter förlusten jag gjorde av hans far. Jag är övertygad om att han är kapabel, som Ni säger, att tjäna mig nyttigt, och jag är så nöjd med hans beteende att han överraskade mig, efter att ha överträffat mina förväntningar, fastän jag redan hade en god uppfattning om honom. Jag försäkrar Er att han berömmer sig själv mycket och att jag kommer att ta hänsyn till den hjälp Ni ger honom för att lyckas. Jag godkänner också allt som Ni har gjort hittills och jag åberopar mina tidigare brev, eftersom jag inte har något nytt att beställa av Er och är i största otålighet inför markisens återkomst för att bli exakt informerad om sakernas tillstånd. Jag kan inte fatta att jag fortfarande är ihågkommen i Sverige och jag kan inte vänta med att få reda på vad som pågår. Sända mig genom markisen en exakt redogörelse om allt skriftligen och muntligen, och instruera honom att informera mig om allt Ni tror är i min tjänst.
När det gäller kurfursten av Brandenburg, erkänner jag att jag är honom mycket skyldig. Han gav mig några av de mest förpliktigade erbjudandena i världen och har förnyat dem till mig igen sedan dessa besvär med så god nåd och så tillmötesgående att jag förtrollas av den här prinsens ärlighet. Bedöm om jag är kapabel att misslyckas med att odla en vänskap som kan vara mig så viktig i alla händelser. Se till att jag kommer in i hans känslor i detta ämne. Jag kan se att, fästan rättvisa och förnuft, allt är förlorat för mig i Sverige, där man bara väntar och önskar min död, men man kan ha fel. Jag vet att man ju måste dö, men innan man lämnar kompaniet kanske det händer saker som man inte förväntar sig.
Man litar stort på Sverige i Tyskland, men jag är övertygad om att det bästa för det är att vara neutral. Jag är i största otålighet att veta vilken sida Sverige tar. Men Frankrike går fortfarande framåt och gör vad de vill, utan att finna något motstånd, och om det inte sker en stor förändring kommer det att driva sina erövringar väl. Englands affärer är i ett ynkligt tillstånd. Bigotterien och jesuiterna och munkarna förlorade konungen, och jag förutspådde hans undergång för länge sedan. Om Prinsen av Oranien lyckas som jag tror på hans företag, blir det en formidabel makt att England och Holland förenade sig under samma huvud och under ett sådant huvud som denna Prins, som har en personlig och utomordentlig förtjänst. Jag har mycket fel, annars kommer han att skära ner arbetet för Frankrike och göra henne veta vilket fel hon har begått i att förfölja hugenotterna så grymt; men här resonerar man lite för mycket. Jag återkommer till Ert brev och försäkrar Er att jag är mer än nöjd med Er, att jag älskar och värderar Er förmåga, Er nit och Er trohet, så mycket Ni kan önska och kräva av mig med största rättvisa. av världen, att det inte finns något i min makt som jag inte gör, för att vittna det för Er med lika och nyttiga effekter för Er, och jag vill att Ni skall bli övertygad därom. Gud bevare Er och låte Er trivas, som jag önskar. Farväl. Rom, den 4 december 1688.
Kristina Alexandra.
Jag väntar på att sorgekläderna för markisen skall föras över till mina utgifter.
English translation (my own):
I have received the reasoning you give me on the present affairs, which is just and worthy of you, and you will have seen from my previous letters that I have prevented your desire, making you the absolute arbiter of the home of the young Marquis at the court of Sweden. I write to him by this ordinary that he regulate according to your orders. I admit that I am very necessary here, especially since the loss I made of his father. I am persuaded that he is capable, as you say, of serving me usefully, and I am so satisfied with his behaviour that he surprised me, having surpassed my expectations, although I already had a good opinion of him. I assure you that he praises himself greatly, and that I will take into account the assistance you give him to succeed. I also approve of all that you have done so far and I refer to my previous letters, having nothing new to order of you and being in the greatest impatience for the return of the Marquis to be exactly informed of the state of things. I cannot believe that I am still remembered in Sweden and I cannot wait to find out what is going on. Send me through the Marquis an exact relation of everything in writing and by mouth, instructing him to inform me of everything you believe to be in my service.
As for the Elector of Brandenburg, I admit that I am much obliged to him. He made me some of the most obliging offers in the world and has renewed them to me again since these troubles with such good grace and so obligingly that I am charmed by the honesty of this Prince. Judge if I am capable of failing to cultivate a friendship which could be so important to me in all events. Make sure I get into his feelings on this subject. I can see that, in spite of justice and reason, all is lost for me in Sweden, where one only waits and wishes for my death, but one could be wrong. I know one has to die, but perhaps before one leaves the company, things will happen that one does not expect.
One greatly trusts Sweden in Germany [?], but I am persuaded that the best thing for it is to be neutral. I am in the greatest impatience to know which side Sweden will take. However, France is still advancing and doing whatever it wants, without finding any resistance, and unless there is a big change, it will push its conquests well. The affairs of England are in a pitiful state. Bigotry and the Jesuits and monks lost the King, and I predicted his ruin long ago. If the Prince of Orange succeeds as I believe in his enterprise, it will be a formidable power that England and Holland united under the same head, and under such a head as that of this Prince, who has a personal and extraordinary merit. I am very much mistaken, or he will cut work for France and make her know the fault she has made in persecuting the Huguenots so cruelly; but here is reasoning a little too much. I return to your letter, assuring you that I am more than satisfied with you, that I love and value your ability, your zeal and your loyalty, as much as you can wish and demand from me with the greatest justice in the world, that there is nothing in my power that I would not do to testify it to you with equal and useful effects for you, and I want you to be persuaded of it. God preserve you and let you prosper, as I desire. Farewell. Rome, December 4, 1688.
Kristina Alexandra.
Kristina Alexandra.
I am waiting for the mourning clothes for the Marquis to be passed on to my expenses.
Above: Kristina.
Above: Johan Olivekrantz.
No comments:
Post a Comment