Source:
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, page 502, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759
The instructions (note in italics):
Instruction pour le Marquis del Monte.
I. Il tâchera de traiter avec la Couronne de Suède, afin de fixer pour la Reine une pension annuelle de trois cent mille Ecus; & que cette pension lui soit continuée même deux ans après sa mort, pour payer sa Cour & ses dettes, s'il y en avoit.
A l'encontre la Reine renoncera à toutes ses prétentions, & cédera tous les Etats de son Appanage en Suède, c'est-à-dire, la Gotlande, l'Oelande, Norcoping & Oesel; & s'il n'est pas possible d'obtenir toute la susdite somme de trois cent mille Ecus, il tâchera d'avoir le plus qu'il pourra, mais pas au-dessous de deux cent mille Ecus.
II. Il fera ensorte que ladite pension soit fondée sur les subsides de la France durant la guerre, & qu'après la guerre elle soit établie avec toutes les sûretés imaginables. Cependant ce point doit premiérement se négocier en Suède, puis être confirmé en France & à Nimégue; & si l'on ne peut porter la France à payer cette pension même après la guerre, il faut penser à d'autres moyens pour en assurer le payement; mais pendant que le guerre durera, il n'y a point d'autre moyen que de la prendre sur les subsides de la France.
Tout ceci peut aussi se traiter à Nimégue sans aller en Suède.
III. Sur tous les points susdits il procurera à Nimégue la Garantie de tous les Partis intéressés en faveur de la Reine.
IV. Il fera de-même ses efforts à Nimégue, pour faire avoir à la Reine la Souveraineté absolue de ses Etats de Poméranie, avec la libre disposition de pouvoir les vendre & en faire ce qu'il lui plaîra, comme de ses Biens allodiaux, & qu'ils soient déclarés exempts de toutes contributions ordinaires & extraordinaires, de-même que du Romenzug, qui est une espéce de contribution extraordinaire; avertissant que l'Empire & l'Empereur y donnent leur consentement & garantie générale.
V. Il tâchera d'obtenir que la Suède céde son droit à la Reine sur les Chapitres de Bréme & de Hambourg, & lui donne une pleine & ample confirmation de toutes les choses qui les concernent.
VI. S'il ne pouvoit pas obtenir à présent une si grande somme d'argent, il fera ensorte qu'on laisse à la Reine la prétention pléniére du reste, pour pouvoir l'exiger dans des conjectures plus favorables. Il représentera, que pour que la Reine fasse cession à de si grandes & si justes prétentions que les siennes, il faut considérer que la compensation qu'elle prétend, est peu proportionnée à tant de dommages & de préjudices qu'elle a soufferts, & lesquels la Couronne est obligée de réparer.
Il fera au reste connoître, combien il importe à la Suède, tant par gratitude & par honneur, que par son propre intérêt, de satisfaire la Reine; parce que si elle se voyoit exclue des justes moyens de satisfaction, & portée au désespoir, elle pourroit s'attacher aux Puissances Alliées, qui ne manqueroient pas de la lui procurer; & que l'amour qu'elle a pour la Suède, l'a retenue jusqu'ici de ne pas prêter l'oreille à des propositions fort avantageuses qui lui ont été faites; & que le désespoir pourroit enfin lui ouvrir des chemins qui seroient peu agréables à la Suède, dans les conjonctures présentes, d'autant plus que la Reine par l'expérience passée a trop éprouvé l'ingratitude & le manque de foi des Suédois envers elle.
Ceci entrera dans le commencement.
Sa Majesté la Reine ne prétend déroger en rien par cette Instruction aux premiéres, mais elle propose différens moyens pour que le Marquis s'applique à obtenir le plus avantageux, & s'attachant après à celui qui sera le plus propre à cet effet. S. M. ayant réfléchi mûrement sur les conjonctures présentes, a résolu d'envoyer le Marquis à Nimégue, où elle estime qu'on pourra mieux traiter de ses intérêts qu'en Suède. Cependant elle lui ordonne de se préparer le mieux qu'il pourra à ce voyage, mais d'attendre en même tems ses ordres ultérieurs & plus précis.
Swedish translation (my own):
Instruktioner för markisen del Monte.
I. Han skall sträva efter att behandla med Sveriges Krona för att för Drottningen fastställa en årlig pension på trehundratusen kronor; och att denna pension förblir henne till och med två år efter hennes död, för att betala hennes hov och hennes skulder, om det fanns några som helst.
Tvärtom kommer Drottningen att avsäga sig alla sina anspråk, och kommer att avstå alla stater av sitt apanage i Sverige, det vill säga Gotland, Öland, Norrköping och Ösel; och om det inte är möjligt att få hela den förutnämnda summan av trehundratusen kronor, skall han försöka ha så mycket han kan, men inte under tvåhundratusen kronor.
II. Han skall se till att nämnda pension grundas på Frankrikes subventioner under kriget och att den efter kriget upprättas med alla tänkbara säkerheter. Under tiden måste denna punkt först förhandlas i Sverige, sedan bekräftas i Frankrike och Nijmegen; och om Frankrike inte kan förmås att betala denna pension även efter kriget, måste andra medel övervägas för att säkerställa dess utbetalning; men medan kriget pågår finns det ingen annan utväg än att ta det från Frankrikes subventioner.
Allt detta kan också göras i Nijmegen utan att åka till Sverige.
III. På alla ovannämnda punkter skall han i Nijmegen anskaffa garantin från alla berörda parter till förmån för Drottningen.
IV. Han skall likaledes göra sina ansträngningar i Nijmegen för att ge Drottningen absolut suveränitet över hennes gods i Pommern, med fri förfoganderätt att kunna sälja dem och göra med dem som hon vill, som med hennes allodiala gods, och att de förklaras undantagna. från alla ordinarie och extraordinära bidrag, samt från den Römenzug, som är ett slags extraordinärt bidrag, rådande att kejsardömet och Kejsaren ger sitt samtycke och allmän garanti därtill.
V. Han skall sträva efter att få att Sverige avstår sin rätt till Drottningen i Bremens och Hamburgs kapitel, och ge henne full och riklig bekräftelse på alla affärer som röra dem.
VI. Om han nu inte kunde skaffa en så stor summa pengar, skulle han se till att hela anspråket på resten överlämnades till Drottningen, för att kunna kräva det i förmånligare gissningar. Han kommer att representera att, för att Drottningen skall avstå från så stora och rättvisa anspråk som hennes egna, måste det anses att den ersättning hon kräver är föga proportionell mot så mycket skada som hon har lidit, och som Kronan är skyldig att reparera.
Han skall dessutom göra känt hur viktigt det är för Sverige, lika mycket av tacksamhet och heder som av eget intresse, att tillfredsställa Drottningen; ty om hon såg sig utestängd från rättvisa medel till tillfredsställelse och driven till förtvivlan kunde hon fästa sig vid de Allierade Makterna, som inte skulle underlåta att skaffa det åt henne; och att den kärlek hon har till Sverige hittills har avhållit henne från att lyssna på de mycket fördelaktiga förslag som ställts till henne; och den förtvivlan kunde äntligen öppna vägar för henne, som inte skulle vara särskilt behagliga för Sverige i nuvarande konjunkturer, särskilt som Drottningen alltför mycket upplevt svenskarnas otacksamhet och bristande tro mot henne.
Det här går in i början.
Hennes Majestät Drottningen gör inte anspråk på att avvika på något sätt genom denna instruktion från den första, men hon föreslår olika medel så att markisen ansöker om att få det mest fördelaktiga och sedan fäster sig vid den som är mest lämpad för detta ändamål . Hennes Majestät, efter att ha reflekterat mycket över nuvarande konjunkturer, har beslutat att sända markisen till Nijmegen, där hon anser att hennes intressen kan tillgodoses bättre än i Sverige. Emellertid beordrar hon honom att förbereda sig så gott han kan för denna resa, men att samtidigt invänta hennes senare och mer precisa befallningar.
English translation (my own):
Instructions for the Marquis del Monte.
I. He will endeavour to treat with the Crown of Sweden in order to fix for the Queen an annual pension of three hundred thousand crowns; and that this pension be continued to her even two years after her death, to pay her court and her debts, if there were any.
On the contrary, the Queen will renounce all her pretensions, and will cede all the states of her apanage in Sweden, that is to say, Gotland, Öland, Norrköping and Ösel; and if it is not possible to obtain the whole of the aforesaid sum of three hundred thousand crowns, he will try to have as much as he can, but not below two hundred thousand crowns.
II. He will see to it that the said pension is founded on the subsidies of France during the war, and that after the war it is established with all the securities imaginable. In the meantime, this point must first be negotiated in Sweden, then confirmed in France and Nijmegen; and if France cannot be brought to pay this pension even after the war, other means must be thought of to ensure its payment; but while the war lasts, there is no other way than to take it from the subsidies of France.
All this can also be done in Nijmegen without going to Sweden.
III. On all the aforesaid points, he will procure at Nijmegen the guarantee of all interested parties in favour of the Queen.
IV. He will likewise make his efforts at Nijmegen to give the Queen absolute sovereignty over her estates in Pomerania, with the free disposal of being able to sell them and do with them as she pleases, as with her allodial goods, and that they be declared exempt from all ordinary and extraordinary contributions, as well as from the Römenzug, which is a kind of extraordinary contribution, advising that the Empire and the Emperor give their consent and general guarantee thereto.
V. He will endeavour to obtain that Sweden cede its right to the Queen in the chapters of Bremen and Hamburg, and give her full and ample confirmation of all matters concerning them.
VI. If he could not obtain such a large sum of money now, he would see to it that the full claim of the rest was left to the Queen, in order to be able to demand it in more favourable conjectures. He will represent that, in order for the Queen to cede to such great and just claims as her own, it must be considered that the compensation she claims is little proportionate to so much damage and injury that she has suffered, and which the Crown is obliged to repair.
He will, moreover, make known how important it is to Sweden, as much out of gratitude and honour as out of its own interest, to satisfy the Queen; for if she saw herself excluded from just means of satisfaction, and driven to despair she might attach herself to the Allied Powers, who would not fail to procure it for her; and that the love she has for Sweden has hitherto restrained her from listening to the very advantageous proposals that have been made to her; and that despair could finally open up paths for her which would not be very pleasant to Sweden in the present conjunctures, especially as the Queen has experienced too much the ingratitude and lack of faith of the Swedes towards her.
This will go into the beginning.
Her Majesty the Queen does not claim to derogate in any way by this instruction from the first, but she proposes various means so that the Marquis applies to obtain the most advantageous, and then attaching himself to the one which will be most suitable for this purpose. Her Majesty, having reflected greatly on present conjunctures, has resolved to send the Marquis to Nijmegen, where she considers that her interests can be better dealt with than in Sweden. In the meantime, she orders him to prepare as best he can for this journey, but at the same time to await her later and more precise orders.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment