Sources:
Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; Negoziati della regina per salire al trono di Polonia; Lettere a varii suoi ministri; Lettres à Wasanau; Christine de Suède à Wasanau, Rome, 22 septembre 1674 (digitisation pages 217v-218r to 218v-219r)
Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine: Negoziati della regina per salire al trono di Polonia, : , 1601-1700.
[En ligne sur https://ged.scdi-montpellier.fr/florabium/jsp/nodoc.jsp?NODOC=2023_DOC_MONT_MBUM_94] (consulté le 13/01/2024 01:54).
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, page 477, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759
The letter:
Le 22. Septembre 1674.
Je n'ai point reçu de vos Lettres par cet Ordinaire. Vous dites à Broberg, que par l'Ordinaire prochain vous envoyerez un projet touchant mes affaires. Nous verrons ce que c'est; mais j'espére peu de vous, voyant l'incapacité avec laquelle vous agissez. Il semble que vous ne puissiez mettre la plume à la main que pour dire des sottises, & celles que vous dites à Mr. le Cardinal m'offensent fort. Je vous renvoye votre Lettre, que j'ai empêchée de tomber entre ses mains, pour des raisons qu'il n'est pas nécessaire de vous dire. Quand vous partîtes, je m'apperçus à vos discours & à vos actions, que vous étiez de la cabale de ceux qui remplissent la tête du Cardinal d'erreurs & de soupçons mal fondés, mais je ne croyois pas que vous fussiez assez sot pour vous mettre en état d'être convaincu de ce crime par vos propres Lettres. Le Cardinal est un homme divin, & incomparable. Il m'est plus cher que ma vie, il peut tout auprès de moi; mais toute son autorité, & tout son crédit ne pourra ni vous excuser, ni vous défendre, ni empêcher votre derniére ruine, si vous ne changez de conduite. Je juge par moi-même des actions de mes Serviteurs; & tout ce que d'autres & même le Cardinal pourroient me dire en leur faveur, ne sert de rien, si je ne suis contente; de-même quand je suis satisfaite, tout ce qu'on pourroit me dire pour leur nuire ne fait aucun effet sur mon esprit. Ainsi je vous avertis que vous ne pouvez que vous perdre, en continuant sur le con que vous avez commencé; car il faut me satisfaire solidement, ou vous passerez très-mal votre tems. Ne rejettez pas vos fautes sur d'autres, & n'espérez pas de vous sauver par des excuses frivoles; tout le mauvais succès de votre commission ne sera attribué qu'à vous seul; ainsi si vous vous acquittez bien de votre devoir, si vous contentez Texeira, on vous fera justice, ou plutôt on vous fera la grace de vous pardonner toutes les sottises qu'on vous a reprochées jusqu'ici. Cependant je n'ignore pas que les Affaires en Suède se font avec une lenteur à laquelle on ne sauroit remédier; mais c'est votre flegme, & votre insensibilité qui me désespére. Votre stupidité, qui seule remplit vos Lettres, m'est insupportable; elle est sans exemple, & je n'aurois jamais cru un homme de bon-sens capable d'une pareille stupidité. Vous ne répondez pas à mes Lettres; vous ne vous excusez pas; vous ne me donnez aucune nouvelle; vous ne me rendez pas compte de ce que vous ont dit les Ministres, le Grand-Chancelier, les Ambassadeurs, & autres qui sont à la Cour; vous ne dites pas comment vous avez été reçu & traitté de tous ces gens-là. Vous ne me dites rien de ce qui se passe entre Kurque & vous; vous ne me parlez que fort succinctement de Renstierna, & vos Lettres ne sont remplies que de grandes protestations de faire votre devoir, & c'est le faire admirablement que de vous montrer par vos Lettres le plus stupide & le plus sot homme qui soit au Monde. Voilà où nous en sommes. Adieu.
Swedish translation (my own):
Den 22 september 1674.
Jag har inte fått något av Era brev med denna post. Ni säger till Broberg att Ni med nästa post skall skicka en plan rörande mina affärer. Vi får se vad den är; men jag förväntar mig lite av Er, ty jag ser den oförmåga, med vilken Ni handlar. Det verkar som att Ni kan lägga Er penna i handen bara för att säga struntprat, och de som Ni säger till monsignor kardinalen förolämpar mig mycket. Jag sänder Er tillbaka Ert brev, som jag förhindrade att hamna i hans händer, av skäl som det inte är nödvändigt att berätta för Er. När Ni gick uppfattade jag av Era tal och Era handlingar att Ni tillhörde kabalen av dem som fyller kardinalens huvud med misstag och ogrundade misstankar, men jag trodde inte att Ni var dum nog att sätta Er i en position att övertygas om detta brott genom Era egna brev. Kardinalen är en gudomlig man och ojämförlig. Han är mig kärare än mitt liv, han kan göra allt nära mig; men all hans auktoritet och all hans förtjänst kan varken ursäkta Er eller försvara Er eller förhindra Er största ruin, om Ni inte ändrar Ert beteende. Jag bedömer själv mina tjänares handlingar; och allt som andra och till och med kardinalen kunde säga till mig till deras fördel är värdelöst, om jag inte är nöjd; likaså när jag är nöjd har allt som kan sägas till mig att skada dem ingen effekt på mitt sinne. Så jag varnar Er för att Ni bara kan gå vilse genom att fortsätta på den kon Ni började; ty Ni måste tillfredsställa mig ordentligt, annars kommer Ni att fördriva Er tid mycket illa. Lägg inte Era fel på andra och hoppas inte på att rädda Er själv med lättsinniga ursäkter; all den dåliga framgången för Ert uppdrag kommer att tillskrivas Er ensam; sålunda, om Ni frikänner Er väl från Er plikt, om Ni tillfredsställer Texeira, kommer en att göra Er rättvisa, eller snarare en kommer att göra Er den tjänst att benåda Er för all dårskap som Ni hittills blivit förebrått för. Jag är dock medveten om att angelägenheter i Sverige sker med en långsamhet som inte går att åtgärda; men det är Er flegma och Er okänslighet som driver mig till förtvivlan. Er dumhet, som ensam fyller Era brev, är mig outhärdlig; den är utan exempel, och jag skulle aldrig ha trott en man med gott förnuft skulle vara kapabel till en sådan dumhet. Ni svarar inte på mina brev; Ni ber inte om ursäkt; Ni ger mig inga nyheter; Ni ger mig inte redogörelse för vad ministrarna, rikskanslern, ambassadörerna och andra som är vid hovet har sagt Er; Ni säger inte hur Ni blev mottagen och behandlad av alla dessa människor. Ni berättar ingenting om vad som försiggår mellan Kurck och Er; Ni talar endast mycket kortfattat till mig om Reenstierna, och Era brev är fyllda med ingenting annat än stora försäkringar om att Ni gör Er plikt, och det gör det beundransvärt att visa Er genom Era brev att Ni är den dummaste och dåraktigaste man i världen. Det är här vi är. Farväl.
English translation (my own):
September 22, 1674.
I have not received any of your letters by this post. You tell Broberg that by the next ordinary you will send a plan concerning my affairs. We will see what it is; but I expect little from you, seeing the incapacity with which you act. It seems that you can put your pen in your hand only to say nonsense, and those that you say to Monsignor le Cardinal offend me greatly. I am sending you back your letter, which I prevented from falling into his hands, for reasons which it is not necessary to tell you. When you left, I perceived by your speeches and your actions that you belonged to the cabal of those who fill the head of the Cardinal with errors and ill-founded suspicions, but I did not believe that you were stupid enough to put you in a position to be persuaded of this crime by your own letters. The Cardinal is a divine man, and incomparable. He is dearer to me than my life, he can do everything near me; but all his authority and all his credit can neither excuse you, nor defend you, nor prevent your greatest ruin, if you do not change your conduct. I judge for myself the actions of my servants; and all that others and even the Cardinal could say to me in their favour is useless, if I am not content; likewise when I am satisfied, anything that could be said to me to harm them has no effect on my mind. So I warn you that you can only be lost, continuing on the con you started; for you must satisfy me solidly, or you will pass your time very badly. Do not lay your faults on others, and do not hope to save yourself by frivolous excuses; all the bad success of your commission will be attributed to you alone; thus, if you acquit yourself well of your duty, if you satisfy Texeira, one will do you justice, or rather one will do you the favour of pardoning you for all the foolishness for which you have been reproached up to now. However, I am aware that affairs in Sweden are done with a slowness which cannot be remedied; but it is your phlegm and your insensitivity that drives me to despair. Your stupidity, which alone fills your letters, is insufferable to me; it is without example, and I would never have believed a man of good sense capable of such stupidity. You do not answer my letters; you do not apologise; you give me no news; you do not give me an account of what the ministers, the Grand Chancellor, the ambassadors, and others who are at court have told you; you do not say how you were received and treated by all those people. You tell me nothing of what passes between Kurck and you; you speak to me only very succinctly of Reenstierna, and your letters are filled with nothing but great assurances of doing your duty, and it is doing it admirably to show you by your letters to be the most stupid and foolish man in the world. This is where we are. Goodbye.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment