Kristina's letter to Władysław Konstanty, Count of Wasenau, dated September 12/22 (New Style), 1674

Sources:

Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; Negoziati della regina per salire al trono di Polonia; Lettere a varii suoi ministri; Lettres à Wasanau; 171: Christine de Suède à Wasanau, Rome, 22 septembre 1674 (digitisation pages 217v-218r to 218v-219r)

https://calames.abes.fr/pub/#details?id=Calames-201912415122978528

Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine: Negoziati della regina per salire al trono di Polonia, : , 1601-1700.

[En ligne sur https://ged.scdi-montpellier.fr/florabium/jsp/nodoc.jsp?NODOC=2023_DOC_MONT_MBUM_94] (consulté le 06/07/2024 08:49).

The Foli@ online digital heritage library is here:

https://ged.biu-montpellier.fr/florabium/jsp/portal/index_patrimoine.jsp

Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).

Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, page 477, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759

https://books.google.com/books?id=K4jbZ_vZt5wC&printsec=frontcover&dq=mémoires+concernant+christine+reine+de+suède&hl=en&newbks=1&newbks_redir=0&sa=X&ved=2ahUKEwihy5i5htjmAhXaJzQIHVI2CuwQuwUwA3oECAQQBA#v=onepage&q=mémoires%20concernant%20christine%20reine%20de%20suède&f=false

Christina: Brev från sex decennier, pages 72 to 73, edited and translated by Sven Stolpe, 1960

"Greve Wasenau var en polsk bastard, son till konung Vladislaus och alltså en frände till Christina, som hon förbarmade sig över och försökte använda i sin tjänst. Han var emellertid alldeles oduglig, vilket gav henne anledning till mer än ett »skällebrev» i stor stil. Detta är ett av de skarpaste. Hans största insats torde vara, att han inspirerade henne till ett annat brev — som också meddelas i detta urval —, där hon ingående och varmt redogör för sin religiösa grundsyn."

"Count Wasenau was a Polish bastard, son of King Władysław and thus a relative of Christina whom she took pity on and tried to use in her service. However, he was completely incompetent, which gave her reason for more than one 'scolding letter' in great style. This is one of the sharpest. His greatest contribution is probably that he inspired her to write another letter — which is also published in this selection — in which she gives a thorough and warm account of her basic religious views." - Stolpe

The letter:

Rome 22. Sept[embr]e 1674

Je suis dans cette ordinaire Sans Vos Lettres, Vous dites à Broberg que par l'ordinaire prochain Vous enuoyerèz un proiet touchant mes affaires[.] Nous Verrons ce que c'est, mais J'espere peu de Vous Voyant vostre incapacité de bien faire et la stupiditè, auec la quelle Vous agissèz, il Semble que Vous ne sçauèz mettre la plume à la main que pour dire des Sotises, et celles, que Vous dites à M[onseigneu]r le Card[ina]l Sont d'une nature, qui m'offençent fort. Je Vous renuoye V[ost]re Lettre que J'ay empeschè de tomber entre les mains du Card[ina]l pour des raisons qu'il n'est pas necessaire de Vous dire. Quand Vous estes party Je m'apperceus à Vos discours, et actions, que Vous estièz de la cabale de ceux qui remplissent la teste du dit Card[ina]l d'erreurs, et des Soupçons mal fondès; mais Je ne croiois pas que Vous fussiez assèz Sot pour Vous mettre en estat d'estre convaincù de ce crime par Vos propres Lettres; Le Card[ina]l est un Homme diuin, et incomparablé, il m'est plus cher que ma Vie, il peut tout aupres de Moy, mais toute Son authoritè, et tout Son credit né pourrà ny Vous excuser, ny Vous deffendre, ny empescher vostre derniere ruine Si Vous ne changèz de conduitte; Je iuge par moy mesme des actions des mes Seruiteurs, et quoyque d'autres, et mesme le Card[ina]l puissent me dire en leur faueur, ne sert de rien, Si ie ne suis contente de mesme que quand Je suis Satisfaitte, tout ce qu'on pourroit me dire pour les nuire ne fait aucun effect Sur mon esprit; c'est pourquoy Je Vous advertis que Vous ne pouuèz que Vous perdre en continuant le stile que Vous auèz commencè, car il faut me Satisfaire, et me Satisfaire Solidem[en]t ou Vous passerèz tres mal vostre temps. Ne reiettèz pas Vos fautes Sur d'autres, et n'esperèz pas de Vous Sauuer par des excuses friuoles, tout le mauuais Succés de v[ost]re Commission ne Serà attribuè qu'à Vous seul aussy Si Vous Vous acquittèz bien de Vostre deuoir Si Vous contentèz Theix[er]a on Vous fera iustice, ou plus tost on Vous ferà la grace de Vous pardonner toutes les Sotises qu'on Vous a reprochè iusques icy. Cependant Je n'ignore pas que les affaires en Suede ont des longuéurs irremediables; mais c'est vostre flegme et insensibilitè qui me desespere[nt], Vostre Stupiditè qui Seule remplit Vos Lettres m'est insupportable elle est Sans exemple, et Je n'aurois iamais creù un Homme de bon Sens capable d'une Semblable[.] Vous ne respondèz pas à mes Lettres, Vous ne Vous excusèz pas, Vous ne me donnèz aucune nouuelle Vous ne me rendèz pas compte de ce que Vous ont dit les Ministres, le Gr[and]: Chanc[ellie]r, les Ambassadeurs, et autres; qui Sont à la Cour, Vous ne ditèz pas comme Vous auèz estè récéù, traittè des toutes ces gens la[.] Vous ne me ditèz rien de ce qui Se passe entre Kurque, et Vous, Vous ne me parlèz que fort Succintement de Renstierna, et Vos Lettres ne Sont remplies que de grandes protestations de faire Vostre deuoir; et c'est le faire admirablem[en]t que de Vous canoniser par Vos Lettres pour le plus Stupide et le plus Sot Homme du Monde; Voila ou nous en Sommes Adieu.

With modernised spelling:

Rome, 22 septembre 1674.

Je suis dans cet ordinaire sans vos lettres. Vous dites à Broberg que, par l'ordinaire prochain, vous envoyerez [enverrez] un projet touchant mes affaires. Nous verrons ce que c'est, mais j'espère peu de vous, voyant votre incapacité de bien faire et la stupidité avec laquelle vous agissez. Il semble que vous ne savez mettre la plume à la main que pour dire des sottises, et celles que vous dites à Monseigneur le cardinal sont d'une nature qui m'offensent fort. Je vous renvoie votre lettre que j'ai empêché de tomber entre les mains du cardinal, pour des raisons qu'il n'est pas nécessaire de vous dire.

Quand vous êtes parti, je m'aperçus à vos discours et actions que vous étiez de la cabale de ceux qui remplissent la tête dudit cardinal d'erreurs et des soupçons mal fondés, mais je ne croyais pas que vous fussiez assez sot pour vous mettre en état d'être convaincu de ce crime par vos propres lettres. Le cardinal est un homme divin et incomparable, il m'est plus cher que ma vie. Il peut tout auprès de moi, mais toute son autorité et tout son crédit ne pourra ni vous excuser, ni vous défendre, ni empêcher votre dernière ruine si vous ne changez de conduite.

Je juge par moi-même des actions de mes serviteurs, et quoi que d'autres et même le cardinal puissent me dire en leur faveur ne sert de rien si je ne suis contente, de même que quand je suis satisfaite, tout ce qu'on pourrait me dire pour les nuire ne fait aucun effet sur mon esprit. C'est pourquoi je vous avertis que vous ne pouvez que vous perdre en continuant le style que vous avez commencé, car il faut me satisfaire et me satisfaire solidement, ou vous passerez très mal votre temps.

Ne rejettez pas vos fautes sur d'autres, et n'espérez pas de vous sauver par des excuses frivoles. Tout le mauvais succès de votre commission ne sera attribué qu'à vous seul; aussi, si vous vous acquittez bien de votre devoir, si vous contentez Texeira, on vous fera justice, ou plutôt on vous fera la grâce de vous pardonner toutes les sottises qu'on vous a reproché jusqu'ici.

Cependant, je n'ignore pas que les affaires en Suède ont des longueurs irrémédiables; mais c'est votre flegme et insensibilité qui me désespère[nt], votre stupidité qui seule remplit vos lettres, m'est insupportable. Elle est sans exemple, et je n'aurais jamais cru un homme de bon sens capable d'une semblable. Vous ne répondez pas à mes lettres, vous ne vous excusez pas, vous ne me donnez aucune nouvelle, vous ne me rendez pas compte de ce que vous ont dit les ministres, le grand chancelier, les ambassadeurs, et autres qui sont à la cour. Vous ne dites pas comme vous avez été reçu, traité des toutes ces gens-là. Vous ne me dites rien de ce qui se passe entre Kurck et vous, vous ne me parlez que fort succintement de Reenstierna, et vos lettres ne sont remplies que de grandes protestations de faire votre devoir; et c'est le faire admirablement que de vous canoniser par vos lettres pour le plus stupide et le plus sot homme du monde. Voilà où nous en sommes. Adieu.

Arckenholtz's transcript of the letter:

Le 22. Septembre 1674.

Je n'ai point reçu de vos Lettres par cet Ordinaire. Vous dites à Broberg, que par l'Ordinaire prochain vous envoyerez un projet touchant mes affaires. Nous verrons ce que c'est; mais j'espére peu de vous, voyant l'incapacité avec laquelle vous agissez. Il semble que vous ne puissiez mettre la plume à la main que pour dire des sottises, & celles que vous dites à Mr. le Cardinal m'offensent fort. Je vous renvoye votre Lettre, que j'ai empêchée de tomber entre ses mains, pour des raisons qu'il n'est pas nécessaire de vous dire. Quand vous partîtes, je m'apperçus à vos discours & à vos actions, que vous étiez de la cabale de ceux qui remplissent la tête du Cardinal d'erreurs & de soupçons mal fondés, mais je ne croyois pas que vous fussiez assez sot pour vous mettre en état d'être convaincu de ce crime par vos propres Lettres. Le Cardinal est un homme divin, & incomparable. Il m'est plus cher que ma vie, il peut tout auprès de moi; mais toute son autorité, & tout son crédit ne pourra ni vous excuser, ni vous défendre, ni empêcher votre derniére ruine, si vous ne changez de conduite. Je juge par moi-même des actions de mes Serviteurs; & tout ce que d'autres & même le Cardinal pourroient me dire en leur faveur, ne sert de rien, si je ne suis contente; de-même quand je suis satisfaite, tout ce qu'on pourroit me dire pour leur nuire ne fait aucun effet sur mon esprit. Ainsi je vous avertis que vous ne pouvez que vous perdre, en continuant sur le con que vous avez commencé; car il faut me satisfaire solidement, ou vous passerez très-mal votre tems. Ne rejettez pas vos fautes sur d'autres, & n'espérez pas de vous sauver par des excuses frivoles; tout le mauvais succès de votre commission ne sera attribué qu'à vous seul; ainsi si vous vous acquittez bien de votre devoir, si vous contentez Texeira, on vous fera justice, ou plutôt on vous fera la grace de vous pardonner toutes les sottises qu'on vous a reprochées jusqu'ici. Cependant je n'ignore pas que les Affaires en Suède se font avec une lenteur à laquelle on ne sauroit remédier; mais c'est votre flegme, & votre insensibilité qui me désespére. Votre stupidité, qui seule remplit vos Lettres, m'est insupportable; elle est sans exemple, & je n'aurois jamais cru un homme de bon-sens capable d'une pareille stupidité. Vous ne répondez pas à mes Lettres; vous ne vous excusez pas; vous ne me donnez aucune nouvelle; vous ne me rendez pas compte de ce que vous ont dit les Ministres, le Grand-Chancelier, les Ambassadeurs, & autres qui sont à la Cour; vous ne dites pas comment vous avez été reçu & traitté de tous ces gens-là. Vous ne me dites rien de ce qui se passe entre Kurque & vous; vous ne me parlez que fort succinctement de Renstierna, & vos Lettres ne sont remplies que de grandes protestations de faire votre devoir, & c'est le faire admirablement que de vous montrer par vos Lettres le plus stupide & le plus sot homme qui soit au Monde. Voilà où nous en sommes. Adieu.

Swedish translation (by Stolpe; somewhat abridged):

Jag har inte fått några brev från Er med dagens post. Ni säger till Broberg, att Ni med nästa post skall skicka mig ett förslag angående mina affärer. Vi få se vad det blir; jag har föga hopp om Er, sedan jag kommit underfund med den oduglighet med vilken Ni handlar. Det förefaller, som om Ni inte skulle kunna ta pennan i handen utan att skriva dumheter, och de galenskaper Ni säger till kardinalen ha djupt kränkt mig. Jag skickar tillbaka Ert brev, som jag hindrat falla i hans händer, detta av skäl som det inte är nödvändigt att säga Er. När Ni for, förstod jag av Ert tal och av Edra handlingar, att Ni tillhörde den liga som fyller kardinalens huvud med misstag och misstankar utan grund; men jag trodde inte, att Ni var till den grad dum, att Ni skulle ställa Er i en sådan situation, att detta Ert brott avslöjades av Edra egna brev. Kardinalen är en gudomlig man, han är ojämförlig. Han är mig kärare än mitt eget liv; han förmår allting hos mig. Men hela hans auktoritet och allt hans inflytande skall varken kunna ursäkta eller försvara Er eller förhindra Er kompletta undergång, om Ni inte ändrar uppträdande. Jag dömer själv mina tjänares handlingar; allt vad andra människor — kardinalen inräknad — skulle kunna andraga till Er förmån tjänar till intet, om jag inte själv är belåten; på samma sätt förhåller det sig så, att om jag är belåten, har allt man skulle kunna säga mig i avsikt att skada dem inte det ringaste inflytande på mitt sinne. Jag vill därför säga Er, att Ni bara kan gå under, om Ni fortsätter i den ton i vilken Ni har börjat; Ni skall ordentligt tillfredsställa mina önskningar, annars tillbringar Ni Er tid på ett mycket olämpligt sätt. Skyll inte Edra fel på andra och försök inte rädda Er genom lättsinniga ursäkter: hela det usla resultatet av Ert uppdrag måste tillskrivas Er ensam...

Jag vet nog, att affärerna i Sverige sköts med en långsamhet som det inte finns någon bot för. Men det är Er flegma, Er okänslighet som gör mig förtvivlad. Den är utan motstycke, och jag skulle inte ha kunnat tro, att en vettig människa kunde uppvisa en sådan stupiditet. Ni svarar inte på mina brev. Ni anför inga ursäkter; Ni ger mig inga nyheter; Ni rapporterar inte vad ministrarna, kanslern, ambassadören och andra personer vid hovet ha sagt Er; Ni berättar inte, hur Ni blivit mottagen och behandlad av dessa människor. Ni säger ingenting om vad som sker mellan Kurck och Er; Ni talar bara högst flyktigt om Reenstierna, och Edra brev fyllas bara med ivriga protester mot att göra Er plikt. Ni fullgör den verkligen på ett utmärkt sätt genom att i Edra brev visa Er vara den dummaste och mest korkade människan på jorden. Där har Ni det! Farväl.

Swedish translation (my own):

Den 22 september 1674.

Jag har inte fått något av Era brev med denna post. Ni säger till Broberg att Ni med nästa post skall skicka en plan rörande mina affärer. Vi får se vad den är; men jag förväntar mig lite av Er, ty jag ser den oförmåga, med vilken Ni handlar. Det verkar som att Ni kan lägga Er penna i handen bara för att säga struntprat, och de som Ni säger till monsignor kardinalen förolämpar mig mycket. Jag sänder Er tillbaka Ert brev, som jag förhindrade att hamna i hans händer, av skäl som det inte är nödvändigt att berätta för Er. När Ni gick uppfattade jag av Era tal och Era handlingar att Ni tillhörde kabalen av dem som fyller kardinalens huvud med misstag och ogrundade misstankar, men jag trodde inte att Ni var dum nog att sätta Er i en position att övertygas om detta brott genom Era egna brev. Kardinalen är en gudomlig man och ojämförlig. Han är mig kärare än mitt liv, han kan göra allt nära mig; men all hans auktoritet och all hans förtjänst kan varken ursäkta Er eller försvara Er eller förhindra Er största ruin, om Ni inte ändrar Ert beteende. Jag bedömer själv mina tjänares handlingar; och allt som andra och till och med kardinalen kunde säga till mig till deras fördel är värdelöst, om jag inte är nöjd; likaså när jag är nöjd har allt som kan sägas till mig att skada dem ingen effekt på mitt sinne. Så jag varnar Er för att Ni bara kan gå vilse genom att fortsätta på den kon Ni började; ty Ni måste tillfredsställa mig ordentligt, annars kommer Ni att fördriva Er tid mycket illa. Lägg inte Era fel på andra och hoppas inte på att rädda Er själv med lättsinniga ursäkter; all den dåliga framgången för Ert uppdrag kommer att tillskrivas Er ensam; sålunda, om Ni frikänner Er väl från Er plikt, om Ni tillfredsställer Texeira, kommer en att göra Er rättvisa, eller snarare en kommer att göra Er den tjänst att benåda Er för all dårskap som Ni hittills blivit förebrått för. Jag är dock medveten om att angelägenheter i Sverige sker med en långsamhet som inte går att åtgärda; men det är Er flegma och Er okänslighet som driver mig till förtvivlan. Er dumhet, som ensam fyller Era brev, är mig outhärdlig; den är utan exempel, och jag skulle aldrig ha trott en man med gott förnuft skulle vara kapabel till en sådan dumhet. Ni svarar inte på mina brev; Ni ber inte om ursäkt; Ni ger mig inga nyheter; Ni ger mig inte redogörelse för vad ministrarna, rikskanslern, ambassadörerna och andra som är vid hovet har sagt Er; Ni säger inte hur Ni blev mottagen och behandlad av alla dessa människor. Ni berättar ingenting om vad som försiggår mellan Kurck och Er; Ni talar endast mycket kortfattat till mig om Reenstierna, och Era brev är fyllda med ingenting annat än stora försäkringar om att Ni gör Er plikt, och det gör det beundransvärt att visa Er genom Era brev att Ni är den dummaste och dåraktigaste man i världen. Det är här vi är. Farväl.

English translation (my own):

September 22, 1674.

I have not received any of your letters by this post. You tell Broberg that by the next ordinary you will send a plan concerning my affairs. We will see what it is; but I expect little from you, seeing the incapacity with which you act. It seems that you can put your pen in your hand only to say nonsense, and those that you say to Monsignor le Cardinal offend me greatly. I am sending you back your letter, which I prevented from falling into his hands, for reasons which it is not necessary to tell you. When you left, I perceived by your speeches and your actions that you belonged to the cabal of those who fill the head of the Cardinal with errors and ill-founded suspicions, but I did not believe that you were stupid enough to put you in a position to be persuaded of this crime by your own letters. The Cardinal is a divine man, and incomparable. He is dearer to me than my life, he can do everything near me; but all his authority and all his credit can neither excuse you, nor defend you, nor prevent your greatest ruin, if you do not change your conduct. I judge for myself the actions of my servants; and all that others and even the Cardinal could say to me in their favour is useless, if I am not content; likewise when I am satisfied, anything that could be said to me to harm them has no effect on my mind. So I warn you that you can only be lost, continuing on the con you started; for you must satisfy me solidly, or you will pass your time very badly. Do not lay your faults on others, and do not hope to save yourself by frivolous excuses; all the bad success of your commission will be attributed to you alone; thus, if you acquit yourself well of your duty, if you satisfy Texeira, one will do you justice, or rather one will do you the favour of pardoning you for all the foolishness for which you have been reproached up to now. However, I am aware that affairs in Sweden are done with a slowness which cannot be remedied; but it is your phlegm and your insensitivity that drives me to despair. Your stupidity, which alone fills your letters, is insufferable to me; it is without example, and I would never have believed a man of good sense capable of such stupidity. You do not answer my letters; you do not apologise; you give me no news; you do not give me an account of what the ministers, the Grand Chancellor, the ambassadors, and others who are at court have told you; you do not say how you were received and treated by all those people. You tell me nothing of what passes between Kurck and you; you speak to me only very succinctly of Reenstierna, and your letters are filled with nothing but great assurances of doing your duty, and it is doing it admirably to show you by your letters to be the most stupid and foolish man in the world. This is where we are. Goodbye.

Polish translation of the original (my own; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):

Rzym, 22 września 1674.

Jestem tym kurierem bez swoich listów. Pan powie Brobergowi, że w najbliższym czasie prześle projekt dotyczący moich spraw. Zobaczymy, co to będzie, ale nie mam co do pana nadziei, widząc swoją niezdolność do czynienia dobrze i głupotę, z jaką postępuje. Wydaje się, że pan pióro potrafi tylko włożyć do ręki, żeby powiedzieć głupie rzeczy, a te, które mówi do prałata kardynała, mają charakter, który mnie bardzo obraża. Zwracam panu swój list, który zapobiegłam dostaniu się w ręce kardynała z powodów, o których nie ma potrzeby panu mówić.

Kiedy pan odszedł, z swoich przemówień i czynów wywnioskowałam, że należał do kliki tych, którzy zapełniają głowę wspomnianego kardynała błędami i bezpodstawnymi podejrzeniami, ale nie wierzyłam, że pan jest na tyle głupi, aby móc został skazanym za tę zbrodnię na podstawie własnych listów. Kardynał jest człowiekiem boskim i niezrównanym, jest mi droższy niż życie. Może ze mną zrobić wszystko, ale cała jego władza i cała jego zasługa nie będą w stanie pana usprawiedliwić, ani obronić, ani zapobiec swojej największej zagładzie, jeśli nie zmieni swojego postępowania.

Sam osądzam postępowanie moich sług i wszystko, co inni, a nawet kardynał, mogą powiedzieć na ich korzyść, na nic się nie zda, jeśli nie będę zadowolona; tak samo, kiedy jestem usatysfakcjonowana, wszystko, co można mi powiedzieć, aby im zaszkodzić, nie ma wpływu na mój umysł. Dlatego ostrzegam pana, że może się tylko zatracić kontynuując rozpoczęty styl, bo musi mnie zadowolić i to solidnie, bo inaczej bardzo źle spędzi czas.

Nie niech pan obwinia innych za swoje błędy i nie niech pan spodziewa się ratunku za pomocą błahych wymówek. Cały zły sukces swojej misji zostanie przypisany wyłącznie panu; także, jeśli dobrze wywiąże się ze swoich obowiązków, jeśli zadowoli Texeirę, ktoś odda panu sprawiedliwość, a raczej łaskę przebaczenia wszystkich głupot, o które pana dotychczas oskarżano.

Tymczasem zdaję sobie sprawę, że sprawy w Szwecji mają nieodwracalne opóźnienia; ale to swoja flegma i bezmyślność mnie zmartwiły, swoja głupota, która jedynie wypełnia swoje listy, jest dla mnie nie do zniesienia. Jest bez przykładu i nigdy bym nie uwierzyła, że człowiek o zdrowym rozsądku jest zdolny do czegoś podobnego. Pan nie odpowiada na moje listy, nie przeprasza, nie przekazuje mi żadnych wiadomości, nie donosi mi o tym, co panu powiedzieli ministrowie, wielki kanclerz, ambasadorowie i inne osoby obecne na dworze. Pan nie mówi, jak został przyjęty i potraktowany przez tych wszystkich ludzi. Nic mi nie mówi o tym, co dzieje się między Kurkiem a panem, mówi mi tylko bardzo zwięźle o Reenstiernie, a swoje listy wypełniają jedynie głośne zapewnienia, że ​​wypełnia swój obowiązek; i robiąc to w sposób godny podziwu, pan kanonizuje się swoimi listami jako najgłupszy i najbezmyślniejszy człowiek na świecie. To tu jesteśmy. Do widzenia.

Swedish translation of the original (my own):

Rom, den 22 september 1674.

Jag är med den här post utan Era brev. Ni säger till Broberg att Ni inom en snar framtid kommer att skicka ett projekt som rör mina angelägenheter. Vi får se vad det är, men jag har lite hopp om Er, ty Ni ser Er oförmåga att göra bra ifrån sig och den dumhet som Ni agerar med. Det verkar som om Ni bara vet hur Ni skall lägga pennan i handen för att säga dumma saker, och de som Ni säger till monsignor kardinalen är av en karaktär som i hög grad förolämpar mig. Jag återlämnar Ert brev till Er, som jag har förhindrat att hamna i kardinalens händer, av skäl som det inte är nödvändigt att berätta för Er.

När Ni gick därifrån tog jag reda på, av Era diskurser och handlingar, att Ni var en del av kabalen av dem som fyller huvudet på nämnde kardinal med misstag och ogrundade misstankar, men jag trodde inte att Ni var dum nog att vara i stånd att bli dömd för detta brott genom Era egna brev. Kardinalen är en gudomlig och makalös man, han är mig kärare än mitt liv. Han kan göra vad som helst med mig, men all hans auktoritet och all hans ära kommer varken att kunna ursäkta Er, eller försvara Er, eller förhindra Er största ruin om Ni inte ändrar Ert beteende.

Jag bedömer själv mina tjänares handlingar, och vad andra och till och med kardinalen kan än säga till deras fördel är till ingen nytta om jag inte är nöjd; precis likadant, när jag är nöjd, har allt man kan säga till mig att skada dem ingen effekt på mitt sinne. Det är därför jag varnar Er för att Ni bara kan förlora Er själv genom att fortsätta den stil Ni har börjat, ty Ni måste tillfredsställa mig och tillfredsställa mig ordentligt, annars kommer Ni att tillbringa Er tid väldigt dåligt.

Skyll inte på andra för Era fel, och hoppas inte att Ni kan rädda Er själv med lättsinniga ursäkter. All den dåliga framgången av Er kommission kommer att tillskrivas Er ensam; också, om Ni ackvitterar Er väl av Er plikt, om Ni tillfredsställer Texeira, kommer man att göra Er rättvisa, eller snarare kommer man att ge Er nåden att förlåta Er för alla dumheter som Ni hittills har anklagats för.

Emellertid är jag medveten om att angelägenheter i Sverige har obotliga longueurs; men det är Er flegma och Ert oförstånd som förtvivlar mig, Er dumhet som ensam fyller Era brev, är mig outhärdlig. Det är utan exempel, och jag skulle aldrig ha trott en man med sunt förnuft som kan något liknande. Ni svarar inte på mina brev, Ni ber inte om ursäkt, Ni ger mig inga nyheter, Ni rapporterar inte för mig vad ministrarna, Rikskanslern, ambassadörerna och andra vid hovet har berättat för Er. Ni säger inte hur Ni har blivit mottagen och behandlad av alla dessa människor. Ni berättar ingenting om vad som sker mellan Kurck och Er, Ni talar bara mycket kortfattat till mig om Reenstierna, och Era brev är bara fyllda av högljudda försäkringar om att Ni gör Er plikt; och det är genom att göra det beundransvärt som Ni kanoniserar Er själv genom Era brev som den dummaste och mest trögtänkt mannen i världen. Det är här vi är. Farväl.

English translation of the original (my own):

Rome, September 22, 1674.

I am in this ordinary without your letters. You tell Broberg that, in the near future, you will send a project concerning my affairs. We will see what it is, but I have little hope of you, seeing your incapacity to do well and the stupidity with which you act. It seems that you only know how to put the pen in hand to say stupid things, and those that you say to Monsignor the Cardinal are of a nature that greatly offends me. I am returning your letter to you, which I have prevented from falling into the hands of the Cardinal, for reasons it is not necessary to tell you.

When you left, I perceived from your discourses and actions that you were part of the cabal of those who fill the head of the said Cardinal with errors and ill-founded suspicions, but I did not believe that you were stupid enough to make yourself able to be convicted of this crime by your own letters. The Cardinal is a divine and incomparable man, he is dearer to me than my life. He can do anything with me, but all his authority and all his credit will neither be able to excuse you, nor defend you, nor prevent your greatest ruin if you do not change your conduct.

I judge for myself the actions of my servants, and whatever others and even the Cardinal may say in their favour is of no use if I am not content; just the same, when I am satisfied, everything one could tell me to harm them has no effect on my mind. This is why I'm warning you that you can only lose yourself by continuing the style you have begun, because you must satisfy me and satisfy me solidly, or you will spend your time very badly.

Do not blame others for your faults, and do not hope to save yourself by frivolous excuses. All the bad success of your commission will be attributed to you alone; also, if you acquit yourself of your duty well, if you satisfy Texeira, one will do you justice, or rather one will give you the grace to forgive you for all the stupidities of which you have been accused up to now.

In the meantime, I am aware that affairs in Sweden have irremediable longueurs; but it is your phlegm and insensibility which despair me, your stupidity which alone fills your letters, is unbearable to me. It is without example, and I would never have believed a man of common sense capable of something similar. You do not respond to my letters, you do not apologise, you do not give me any news, you do not report to me what the ministers, the Grand Chancellor, the ambassadors and others who are at court have told you. You don't say how you have been received and treated by all these people. You tell me nothing about what is happening between Kurck and you, you only speak to me very succinctly about Reenstierna, and your letters are only filled with loud assurances of you doing your duty; and it is by doing it admirably that you canonise yourself by your letters as the stupidest and silliest man in the world. This is where we are. Goodbye.

Above: Kristina.

Above: Cardinal Decio Azzolino.