Sources:
Christine de Suède et la cardinal Azzolino. Lettres inédites (1666-1668), Carl Bildt, 1899
The letter:
Hambourg, 5 octobre 1666.
MONSIEUR MON FRÈRE ET NEVEU,
Voyant par les propositions qu'on m'a faites de la part de Votre Majesté dans votre lettre du premier d'août, que vous souhaitez de moi, devant que j'aille en Suède, un acte d'assurance de ne contrevenir pas à celui de mon abdication de l'année 54, ni à sa ratification de l'année 60, et n'ayant aucune difficulté de complaire à Votre Majesté sur ce sujet, je vous rends grâce de la bonté que vous avez de vous souvenir de ce qui s'est passé l'année 54, et toutes les suites de cette action étant d'une nature que Votre Majesté ne peut faire rien de plus obligeant, ni de plus avantageux pour moi, que s'en souvenir souvent, et m'en souvenant aussi bien que vous avec joie, puisque j'ai tiré de cette action toute la gloire et toute la felicité de ma vie, je veux bien par la présente assurer Votre Majesté, de la plus forte et de la plus sincère manière que vous pouvez désirer, que j'ai trop de cœur et trop d'honneur pour m'en dédire, ni pour m'en repentir jamais. Je pense que cette assurance doit suffire pour dissiper dans l'esprit de votre Conseil toutes les chimères de soupçons que l'on y a voulu former contre moi, et pour y rétablir la confiance que toutes mes actions ont méritée. Aussi, pour y contribuer de ma part par un dernier effort, je vous promets que je veux oublier tous les restes des propositions que l'on m'a fait de la part de Votre Majesté, puisqu'il importe à votre service que j'en use de la sorte, vous assurant que si jamais la raison, mes intérêts, ou ma volonté me feront prendre le chemin de Suède, ce sera avec un train qui ne pourra pas donner de jalousie ni l'inquiétude à ceux qui gouvernent votre État et votre minorité, puisque pour toute garde je n'y porterai que ce même cœur qui, à l'exemple de Dieu, a su faire des Rois, et l'opposerai seul à tout ce que l'on me prépare en Suède et ailleurs. Mais afin que Votre Majesté n'ignore aucun de mes desseins, je vous dirai que je m'y servirai de la liberté de l'exercice de ma religion, que les États de la Suède m'ont donnée dans la dernière Diète, malgré tous les artifices que l'on employa alors pour l'empêcher. Je m'en servirai pourtant avec tant de modestie et de discrétion que l'on n'aura pas sujet de m'accuser de vouloir inquiéter l'État ni troubler ses constitutions sur ce sujet, et je prétends de vous rendre service en me servant de ce privilège, car il importe à votre intérêt, plus qu'on ne pense, que je sois catholique romaine, et que je la paraisse toujours ainsi aux yeux de la Suède. Et comme je suis résolue, avec la grâce de Dieu, de ne vivre pas un moment sans me professer telle, l'intérêt de mon salut et de mon honneur se rencontrant avec celui de la grandeur de Votre Majesté, elle me doit savoir gré d'en user de la sorte, mais je ne demande à Votre Majesté, pour récompense d'un service si important, que la faveur de mettre mes affaires en état de pouvoir au plus tôt m'en retourner à Rome, vous protestant que j'y serai comme partout ailleurs,
Monsieur mon frère et neveu,
Votre bonne sœur et tante,
C. A.
Swedish translation (my own):
Hamburg, den 5 oktober 1666.
Min herr bror och son,
Som jag ser av de förslag som framställdes till mig på Ers Majestäts vägnar i Ert brev av den första augusti, att Ni önskar mig, innan jag beger mig till Sverige, en försäkringshandling att inte strida mot min abdikation år 54, inte heller till dess ratifikation år 60, och utan svårighet att tillfredsställa Ers Majestät i detta ämne, tackar jag Er för Er vänlighet att minnas det som hände år 54, och alla konsekvenserna av denna handling är av den karaktär som Ers Majestät kan inte göra något mer förpliktande eller mer fördelaktigt för mig än att minnas det ofta, och minnas lika väl som Er med glädje, då jag hämtade från denna handling all ära och all mitt livs salighet, vill jag härmed försäkra Ers Majestät, på det starkaste och mest uppriktiga sätt som Ni kan önska, att jag har för mycket hjärta och för mycket ära att dra mig tillbaka från det, eller någonsin att ångra mig från det. Jag tror att denna försäkran borde räcka för att i Ert råds medvetande skingra alla de misstankar som de ville skapa mot mig där, och för att återupprätta det förtroende hos dem som alla mina handlingar har förtjänat. Dessutom, för att med en sista ansträngning bidra till det från min sida, lovar jag Er att jag vill glömma alla resterna av de förslag som har framställts till mig på Ers Majestäts vägnar, eftersom det är viktigt i Eder tjänst att jag använder det på detta sätt, och försäkrar Er om att om någonsin förnuft, mina intressen eller min vilja får mig att ta vägen till Sverige, så kommer det att vara med ett tåg som inte kan ge svartsjuka eller oro för dem som styr Eder stat och Eder minoritet, eftersom för all beskydd jag skall där bära endast detta samma hjärta, som, efter Guds exempel, visste att göra konungar, och ensam skall motsätta det allt, som är förberett för mig i Sverige och annorstädes. Men för att Ers Majestät inte skall vara ovetande om några av mina planer, skall jag säga Er att jag skall begagna mig av den frihet att utöva min religion, som Sveriges ständer gav mig i förra Riksdagen, trots allt påfund som sedan används för att förhindra det. Jag skall dock använda den med så mycket anspråkslöshet och diskretion att det inte kommer att finnas någon anledning att anklaga mig för att vilja oroa staten eller störa dess konstitutioner i detta ämne, och jag påstår mig vara till tjänst för Er genom att använda mig av detta privilegium, ty det har betydelse för Ert intresse, mer än man skulle kunna tro, att jag är romersk-katolik, och att jag alltid framstår så i Sveriges ögon. Och eftersom jag av Guds nåd är besluten att inte leva ett ögonblick utan att bekänna mig själv som sådan, intresset av min frälsning och min ära möte med det av Ers Majestäts storhet, så måste Ni vara mig tacksam för att jag använde det i på detta sätt, men jag ber Ers Majestät, som en belöning för en så viktig tjänst, endast tjänsten att sätta mina angelägenheter i ett skick för att kunna återvända till Rom så snart som möjligt, försäkrande om att jag skall vara där som överallt annars,
Min herr bror och son,
Er goda syster och mor
K. A.
English translation (my own):
Hamburg, October 5, 1666.
My lord brother and nephew,
Seeing by the proposals that were made to me on behalf of Your Majesty in your letter of the first of August, that you wish me, before I go to Sweden, an act of assurance not to contravene that of my abdication in the year '54, nor to its ratification in the year '60, and having no difficulty in pleasing Your Majesty on this subject, I thank you for your kindness in remembering that which happened in the year '54, and all the consequences of this action being of a nature that Your Majesty can do nothing more obliging nor more advantageous to me than to remember it often, and remembering as well as you with joy, as I drew from this action all the glory and all the bliss of my life, I hereby want to assure Your Majesty, in the strongest and most sincere way that you can wish, that I have too much heart and too much honour to retract myself from it, or ever to repent of it. I think that this assurance should suffice to dissipate in the minds of your Council all the chimeras of suspicion that they wanted to form against me there, and to re-establish in them the confidence that all my actions have deserved. Also, to contribute to it on my part by a last effort, I promise you that I want to forget all the remains of the proposals that have been made to me on behalf of Your Majesty, since it is important in your service that I use it in this way, assuring you that if ever reason, my interests, or my will make me take the road to Sweden, it will be with a train that cannot give jealousy or concern to those who govern your State and your minority, since for all protection I will carry there only this same heart which, following the example of God, knew how to make kings, and will oppose it alone to all that is prepared for me in Sweden and elsewhere. But so that Your Majesty is not unaware of any of my plans, I will tell you that I will make use of the freedom of the exercise of my religion, which the Estates of Sweden gave me in the last Riksdag, in spite of all the artifices then employed to prevent it. However, I will use it with so much modesty and discretion that there will be no reason to accuse me of wanting to worry the State or disturb its constitutions on this subject, and I claim to be of service to you by using me of this privilege, because it matters to your interest, more than one would think, that I am a Roman Catholic, and that I always appear so in the eyes of Sweden. And as I am resolved, by the grace of God, not to live a moment without professing myself such, the interest of my salvation and my honour meeting with that of the greatness of Your Majesty, you must be grateful to me for use it in this way, but I ask Your Majesty, as a reward for such an important service, only the favour of putting my affairs in a condition to be able to return to Rome as soon as possible, assuring you that I shall be there as everywhere else,
My lord brother and nephew,
Your good sister and aunt
K. A.
Above: Kristina.
_-_Nationalmuseum_-_16048.tif.jpg)
Above: King Karl XI of Sweden.
Note: In French Kristina addressed Karl as her/his/their brother and nephew, whereas in Swedish she/he/they addressed him as her/his/their son. In accordance with the nobility's ideals of friendship in the early modern era, kings and queens saw themselves as siblings, and because Kristina had adopted her cousin Karl Gustav, Karl's father, as her/his/their son in order to make him her/his/their heir, the boy inherited that title upon his father's death.
No comments:
Post a Comment