Source:
Christine de Suède et la cardinal Azzolino. Lettres inédites (1666-1668), Carl Bildt, 1899
Written in response to this letter from Kristina:
The letter:
Saint-Germain, 12 novembre 1666.
MADAME,
J'ai reçu la lettre, dont il a plu à Votre Majesté de m'honorer, du 23 de l'autre mois, et le Roi, à qui j'en ai aussitôt fait la lecture, a été très aise que Votre Majesté n'ait considéré que comme une pure bagatelle, ainsi que lui-même avait fait, ce que j'avais pris la liberté et la confiance de mander à Votre Majesté des artifices véritablement pitoyables (comme elle le dit fort bien) dont on voulait se servir pour brouiller Vos Majestés, ce qui, Dieu merci, est bien éloigné d'arriver. Et là-dessus, je ne puis taire à Votre Majesté que j'ai encore, depuis deux jours, fait savoir au Roi un discours infiniment obligeant, que Votre Majesté a tenu depuis peu, en bonne compagnie, et de sa personne et de la France, dont le sieur Hacqueteau, qui s'y trouva présent, m'avait rendu compte, et je puis dire que le Roi s'en trouva extrêmement touché, et que sur-le-champ il rendit bien la pareille à Votre Majesté avec non moins de raison.
Quoique la promenade imprévue du pape dans toutes les rues de Rome, où il a témoigné se soucier si peu de toute la Maison d'Autriche, qu'il a bien voulu qu'elle connût qu'il avait longtemps joué la comédie pour exempter son neveu des fatigues du voyage de Milan, quoique, dis-je, le bon état auquel le pape a reparu dans le public puisse faire juger qu'il est hors de saison de parler les affaires du conclave futur, néanmoins, conme il pourrait bien lui en arriver autant qu'à celui qui jouant dans un ballet le rôle d'un mort, y mourut en effet, j'aurai l'honneur de parler encore à Votre Majesté de ce temps-là comme s'il était bien proche et lui dirai que le Roi est demeuré beaucoup plus satisfait de l'ouverture sincère du cœur avec laquelle elle a écrit sur le sujet de monsieur le cardinal Barbarini, que si elle avait pris le parti de lui déguiser ses véritables sentiments. Mais, Madame, comme Votre Majesté dit que nous ne devons point nous en alarmer, je la puis assurer aussi qu'elle ne le doit point être de ce que j'ai pris la liberté de lui en mander; car je la puis assurer avec vérité que jusqu'à présent Sa Majesté n'a point encore pris de résolution de faire l'exclusion à aucun cardinal et que si elle s'y détermine, ce ne sera que sur les relations qui lui seront envoyées par son ambassadeur, et principalement après qu'il aura su ce que monsieur le cardinal Azzolini et lui auront traité ensemble. Ainsi, par la même raison, non odio nec amore dignus ne doit lui faire aucune peine, car quoique la chose soit vraie, comme je l'ai mandé, on peut bien faire des choses pour ses amis, et particulièrement quand ils en veulent bien faire d'autres pour nous.
Enfin, Madame, je puis répondre à Votre Majesté, que ce qu'elle appelle le nœud de l'affaire n'arrêtera pas l'union de notre parti avec l'escadron, pourvu qu'on parle et agisse sincèrement avec monsieur l'ambassadeur touchant quelques-uns de ceux dont nous avons moins de sujet de souhaiter l'exaltation. Cependant, Madame, Votre Majesté ne me voudrait-elle point faire encore l'honneur de m'apprendre son pronostic sur le troisième sujet, qui pourrait gagner le prix au défaut des deux autres? Je suis si persuadé de la bonté de sa vue et de l'excellence de son jugement que, bien loin de croire ce pronostic-là téméraire, comme Votre Majesté a témoigné de le craindre, je considérerai dès l'instant même ce sujet-là comme celui de tout le Collège qui a la meilleure part à de si hautes espérances, et s'il se trouve d'ailleurs serviteur très zélé de Votre Majesté, comme je le pense et l'espère, ce qu'elle m'en aura confié pourra peut-être contribuer quelque chose à la rendre prophète.
C'est, etc.
DE LIONNE.
Swedish translation (my own):
Saint-Germain, den 12 november 1666.
Madam,
Jag har mottagit det brev som Ers Majestät behagat hedra mig, af den 23 i den andra månaden, och Konungen, till hvilken jag genast läste det, var mycket glad över att Ers Majestät ansåg det blott som en bagatell, som han själv. hade gjort, att jag hade tagit mig friheten och förtroendet att berätta för Ers Majestät om de verkligt ynkliga konstigheterna (som Ni säger det mycket väl) som de ville använda för att förvirra Ers Majestät, vilket tack och lov är långt ifrån att hända. Och därpå kan jag inte dölja för Ers Majestät att jag åter under två dagar har gjort Konungen känt ett oändligt förpliktande tal som Ers Majestät nyligen har hållit, i gott sällskap, både av hans person och av Frankrike, varav monsieur Hacqueteau, som var närvarande där, hade rapporterat för mig, och jag kan säga, att Konungen blev ytterst berörd av det, och att han på plats har återlämnat tjänsten till Ers Majestät utan mindre skäl.
Även om påvens oplanerade vandring genom alla Roms gator, där han vittnade om att han brydde sig så lite om hela huset i Österrike att han ville att de skulle veta att han länge spelat en komedi för att befria sin nevö från resans tröttheter till Milano, även om, säger jag, det goda tillståndet i vilket påven har återupptäckt offentligt kan göra att man bedömer att det är otidsenligt att tala om den framtida konklavens angelägenheter, eftersom det mycket väl kan hända lika mycket som med en som spelade rollen som en död person i balett, dog där, jag kommer att få äran att åter tala med Ers Majestät om den tiden som om han var mycket nära; och jag kommer att säga att Konungen förblev mycket mer nöjd med den uppriktiga öppenhet i hjärtat med vilken Ni skrev om ämnet kardinal Barbarini, än om Ni hade bestämt Er för att dölja Era sanna känslor för honom. Men, madam, som Ers Majestät säger, att vi inte bör oroas av det, så kan jag också försäkra Er att Ni inte borde vara det, eftersom jag har tagit mig friheten att berätta för Er om det; ty jag kan med sanning försäkra Er att hittills inte har Hans Majestät fattat beslutet att utesluta någon kardinal, och att om han beslutar sig för att göra det, kommer det bara att vara på de rapporter som kommer att skickas till honom av hans ambassadör, och främst efter att han har lärt sig vad kardinal Azzolino och han har behandlat tillsammans. Så av samma anledning bör non odio nec amore dignus inte orsaka honom någon smärta, för även om saken är sann, som jag har sagt, kan man göra saker för sina vänner, och speciellt när de är villiga, göra andra saker för oss.
Slutligen, madam, kan jag svara Ers Majestät att det Ni kallar kärnan i affären inte kommer att stoppa föreningen av vårt parti med Skvadronen, förutsatt att vi talar och agerar uppriktigt med ambassadören och berör några av dem vars upphöjelse vi har mindre anledning att önska. Men, madam, skulle inte Ers Majestät fortfarande göra mig äran att berätta för mig om er prognos i det tredje ämnet, vem skulle kunna vinna priset i utebliven pris av de andra två? Jag är så övertygad om det goda i hans syn och om hans omdömesförmåga, att jag, långt ifrån att tro på denna förhastade prognos, som Ers Majestät vittnade om att frukta den, kommer att överväga detta ämne från det ögonblick som hela Kollegiet har, som har den bästa andelen i så höga förhoppningar, och om han råkar vara en mycket nitisk tjänare hos Ers Majestät, som jag tror och hoppas, att Ni har anförtrott mig kan kanske bidra med något för att göra Er till profetissa.
Det är, osv.
De Lionne.
English translation (my own):
Saint-Germain, November 12, 1666.
Madame,
I have received the letter which Your Majesty has been pleased to honour me with, of the 23rd of the other month, and the King, to whom I immediately read it, was very glad that Your Majesty considered it a mere trifle, as he himself had done, that I had taken the liberty and the confidence to tell Your Majesty about the truly pitiful artifices (as you say it very well) which they wanted to use to confuse Your Majesties, which, thank God, is a long way from happening. And thereupon, I cannot conceal from Your Majesty that I have again, for two days, made known to the King an infinitely obliging speech which Your Majesty has recently given, in good company, both of his person and of the France, of which Monsieur Hacqueteau, who was present there, had reported to me, and I can say that the King was extremely touched by it, and that on the spot he has returned the favour to Your Majesty with no less reason.
Although the Pope's unscheduled walk through all the streets of Rome, where he testified that he cared so little for the whole House of Austria that he wanted them to know that he had long played a comedy to exempt his nephew of the fatigues of the journey to Milan, although, I say, the good state in which the Pope has reappeared in public may make it judged that it is out of season to talk about the affairs of the future conclave, nevertheless, as it might well happen as much as to the one who playing in a ballet the role of a dead person, died there, I will have the honour of speaking to Your Majesty again of that time as if he were very close; and I will say that the King remained much more satisfied with the sincere openness of the heart with which you wrote on the subject of Cardinal Barbarini, than if you had decided to disguise your true feelings from him. But, Madame, as Your Majesty says that we should not be alarmed by it, I can also assure you that you should not be, because I have taken the liberty of telling you about it; for I can assure you with truth that up to now His Majesty has not yet made the resolution to exclude any cardinal, and that if he decides to do so, it will only be on the reports which will be sent to him by his ambassador, and principally after he has learned what Cardinal Azzolino and he have treated together. So, for the same reason, non odio nec amore dignus should cause him no pain, for although the thing is true, as I have said, one can do things for one's friends, and especially when they are willing, do other things for us.
Finally, Madame, I can reply to Your Majesty that what you call the crux of the affair will not stop the union of our party with the Squadron, provided that we speak and act sincerely with the ambassador touching some of those whose exaltation we have less reason to wish. However, Madame, wouldn't Your Majesty still do me the honour of telling me your prognosis on the third subject, who could win the prize in default of the other two? I am so persuaded of the goodness of his sight and of the excellence of his judgment that, far from believing this rash prognosis, as Your Majesty testified to fear it, I will consider this subject from the very moment like that of the whole College, which has the best share in such high hopes, and if he happens to be a very zealous servant of Your Majesty, as I think and hope, that you will have entrusted to me may perhaps contribute something to make you a prophetess.
It is, etc.
De Lionne.
.tif.jpg)
Above: Kristina.
Above: Hugues de Lionne.
No comments:
Post a Comment