Source:
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, page 476, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759
The letter:
Le 8. Septembre 1674.
Vous devriez mourir de honte si vous étiez en état de considérer les Lettres que vous m'écrivez; mais je vois clairement que vous êtes incapable de connoître vos fautes, & de les corriger; & il faut nécessairement que vous vous lassiez d'une fortune, dont vous vous rendez si indigne. Est-ce que vous vous prévalez de ce que je vous ai reconnu mon Parent du côté gauche? Misérable, vous vous trompez fort. Sachez que les Rois n'ont point de sang, & que je suis assez libérale du mien, pour me le tirer sans la moindre peine, quand je suis persuadée qu'il est mauvais. C'est pourquoi, pensez à vous, & changez de conduite si vous n'êtes résolu de vous perdre entiérement. Texeira vous a écrit une Lettre si sage & si prudente, que Salomon même n'auroit pu vous l'écrire meilleure. Je n'ai rien à y ajouter, sinon que vous fassiez tout ce qu'il vous ordonne, & que vous ne fassiez rien que de concert avec lui. Quand Texeira sera content, je le serai aussi; car je ne pense pas qu'il le soit, sans être payé. Enfin, faites payer Kurque, Renstierna, Appelmann, & généralement tous les autres sans délai ni excuses, si vous ne voulez encourir ma derniére indignation, ou vous perdre pour jamais. Au-reste suivez les ordres de Texeira, comme les miens propres; car la longue experience que j'ai de sa grande capacité, de son zéle, & de sa fidelité envers moi, me donne une entiére confiance en lui; & gardez-vous bien de rien faire sans son approbation. Sur-tout sachez, que si vous faites le voyage de Gotland pour faire votre cour, vous n'avez plus qu'à vous noyer dans ce voyage; car ce seroit pour vous une grande fortune, que de n'en retourner jamais. Votre premiére Lettre de Stockholm me faisoit espérer que la seconde seroit pleine d'informations de nouvelles &c. Je reçois la seconde qui est encore plus fade que la premiére, & qui pour toute consolation se rapporte à la prémiere, disant, qu'elle m'aura donné la connoissance nécessaire de l'état de mes affaires. Me voilà bien informée, & bien servie à-la-vérité! & dans toutes vos Lettres il n'y a pas un grain de sens-commun. Je ne saurois vous excuser, qu'en me figurant que vous avez perdu l'esprit, depuis que vous m'avez quitté. J'attends vos Lettres avec horreur, & je me veux du mal à moi-même de toutes les graces que je vous ai faites; mais sur-tout je ne me pardonnerai jamais la lourde faute que j'ai faite, de vous avoir cru capable de quelque chose. Cependant je suis encore assez sotte pour vous écrire tant de Lettres, dans l'espérance de vous éveiller de votre léthargie, & de vous faire changer de méthode. Mais comment faire? J'y suis pour mon malheur, & je fais une assez rude pénitence de ma faute. Je me suis jusqu'ici piquée de connoître les hommes, & de ne me tromper jamais dans mon choix; mais vous m'avez desabusée de cette vanité, & j'en suis, Dieu merci, guérie; car je me suis si lourdement trompée en vous, que j'en aurai honte toute ma vie. Vous n'êtes pas fils du Roi Uladislas, il faut de nécessité que vous le soyez du Roi Casimir; vous êtes pour le moins aussi bête que lui. Adieu.
Swedish translation (my own):
Den 8 september 1674.
Ni borde dö av skam om Ni kunde tänka på de brev Ni skriver till mig; men jag ser tydligt att Ni är oförmögen att känna till Era fel och att rätta till dem; och Ni måste med nödvändighet tröttna på en förmögenhet som Ni är så ovärdig till. Använder Ni Er av att jag kände igen Er som min släkting på vänster sida? Er stackare, Ni har väldigt fel. Vet att konungar inte har något blod, och att jag är liberal nog med mitt för att få ut det utan minsta svårighet när jag är övertygad om att det är dåligt. Tänk därför på Er själv och ändra kurs om Ni inte är fast besluten att förlora Er själv helt. Texeira har skrivit ett så klokt och klokt brev till Er att inte ens Salomo kunde ha skrivit det bättre. Jag har inget att tillägga till det förutom att Ni måste göra allt han beordrar Er att göra, och att Ni inte gör något annat än i samförstånd med honom. När Texeira är glad blir jag också det; ty det tror jag inte att han är, utan att få betalt. Låt slutligen Kurck, Reenstierna, Appelman och i allmänhet alla andra betala utan dröjsmål eller ursäkter om Ni inte vill dra på Er min största indignation eller förlora Er själv för alltid. För resten, följ Texeiras order, liksom mina egna; ty den långa erfarenhet jag har av hans stora kapacitet, av hans iver och av hans trohet mot mig, ger mig fullt förtroende för honom; och var noga med att inte göra något utan hans godkännande. Framför allt, vet att om Ni gör resan till Gotland för att göra Er kur, är allt Ni behöver göra att drunkna Er själv i denna resa; ty det vore en stor förmögenhet för Er att aldrig återvända. Ert första brev från Stockholm fick mig att hoppas att det andra skulle vara fullt av nyheter osv. Jag får det andra, som är ännu mera otippat än det första, och som för all tröst hänvisar till det första, som säger att det kommer att har gett mig nödvändig kunskap om tillståndet i mina angelägenheter. Här är jag välinformerad, och väl betjänt av sanningen! Och i alla Era brev finns det inte en dugg sunt förnuft. Jag kan bara ursäkta Er genom att inbilla mig att Ni har tappat förståndet sedan Ni lämnade mig. Jag väntar på Era brev med fasa, och jag önskar mig själv skada för alla de ynnest som jag har skänkt Er; men framför allt kommer jag aldrig att förlåta mig själv för det allvarliga misstag jag gjorde genom att ha trott Er kapabel till något. Men jag är fortfarande dum nog att skriva så många brev till Er, i hopp om att väcka Er från Er slöhet och få Er att ändra Er metod. Men hur skulle jag göra det? Jag är där för min olycka, och jag gör en ganska hård bot för mitt eget fel. Fram till nu har jag varit stolt över att känna män och aldrig gjort ett misstag i mitt val; men Ni har tagit mig ur denna fåfänga villfarelse, och jag är, Gudi lov, botad från den; ty jag blev så allvarligt lurad av Er att jag kommer att skämmas för det hela mitt liv. Ni är inte son till konung Władysław, Ni måste nödvändigtvis vara konung Kazimirs; Ni är minst lika dum som han. Farväl.
English translation (my own):
September 8, 1674.
You should die of shame if you were able to consider the letters you write to me; but I see clearly that you are incapable of knowing your faults and of correcting them; and you must necessarily tire of a fortune of which you are so unworthy. Do you take advantage of the fact that I recognised you as my relative on the left side? You wretch, you are very wrong. Know that kings have no blood, and that I am liberal enough with mine to get it out without the slightest difficulty when I am persuaded that it is bad. Therefore, think of yourself, and change your course if you are not determined to lose yourself completely. Texeira has written you such a wise and prudent letter that even Solomon could not have written it better. I have nothing to add to it except that you must do everything he orders you to do, and that you do nothing except in concert with him. When Texeira is happy, I will be too; because I don't think he is, without being paid. Finally make Kurck, Reenstierna, Appelman, and generally everyone else pay without delay or excuses if you do not want to incur my greatest indignation or lose yourself forever. For the rest, follow Texeira's orders, as well as my own; for the long experience that I have of his great capacity, of his zeal, and of his fidelity towards me, gives me entire confidence in him; and be careful not to do anything without his approval. Above all, know that if you make the trip to Gotland to pay court, all you have to do is drown yourself in this trip; for it would be a great fortune for you never to return. Your first letter from Stockholm made me hope that the second would be full of news, etc. I receive the second one, which is even more insipid than the first, and which, for all consolation, refers to the first, saying that it will have given me the necessary knowledge of the state of my affairs. Here I am well informed, and well served to the truth! And in all your letters there is not a speck of common sense. I can only excuse you by imagining that you have lost your mind since you left me. I await your letters with horror, and I wish myself harm for all the favours I have bestowed upon you; but above all, I will never forgive myself for the grave error I made in having believed you capable of something. However, I am still stupid enough to write you so many letters, in the hope of awakening you from your lethargy, and of making you change your method. But how to do it? I am there for my misfortune, and I am doing a rather harsh penance for my own fault. Until now, I have prided myself on knowing men, and never making a mistake in my choice; but you have disabused me of this vanity, and I am, thank God, cured of it; for I was so seriously deceived by you that I will be ashamed of it all my life. You are not the son of King Władysław, you must necessarily be that of King Kazimir; you are at least as stupid as he is. Goodbye.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment