Monday, August 8, 2022

Kristina's letter to Władysław Konstanty, Count of Wasenau, dated August 29/September 8 (New Style), 1674

Sources:

Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; Negoziati della regina per salire al trono di Polonia; Lettere a varii suoi ministri; Lettres à Wasanau; 170: Christine de Suède à Wasanau, Rome, 8 septembre 1674 (digitisation pages 216v-217r to 217v-218r)


Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine: Negoziati della regina per salire al trono di Polonia, : , 1601-1700.

The Foli@ online digital heritage library is here:


Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).

Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, page 476, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759


Christina: Brev från sex decennier, pages 74 to 75, edited and translated by Sven Stolpe, 1960



The letter (with Kristina's handwriting in italics):

Rome 8. Sept[emb]re 1674
Vous deuriez mourir de honte Si Vous estiez capable de considerer les Lettres, que Vous m'escriuèz, mais Je Voy clairement que Vous estes incapable de connoistre Vos fautes, et de les corriger, et il faut necessairem[en]t que Vous Soyèz lassé d'vne fortune, dont Vous Vous rendèz Si indigne, est ce que Vous Vous fièz de ce que Je Vous ay declarè mon Parent du costè gauche? Miserable, Vous Vous trompèz fort, Sçachèz que les Roys n'ont point de Sang, et que Je suis assèz liberale du mien pour me le tirer auec grande facilitè, quand Je suis persuadèe qu'il est mauuais, c'est pourquoy pensèz à Vous, et changèz de procedure, Si Vous n'estez resolú de Vous pérdre entierem[en]t. Theixeira Vous a escrit vne Lettre que Salomon ne pouuoit Vous l'escrire auec plus de Sagesse ny de prudence, Je n'ay rien a y adiouster Si non que Vous fassiez tout ce qu'il Vous ordonne, et que Vous ne fassièz rien Si non de concert auec luy. Quand Theix[ei]ra Serà content Je le Seray aussy, car Je ne pense pas qu'il le Soit Sans estre payè; Enfin faitez payer Kurque, Renstierna, Appelman, et touts les autres generalem[en]t Sans delay, ny excuses, Si Vous ne Voulez encourir dans ma derniere indignation, ou Vous perdre pour iamais, au reste Suiuèz les ordres de Theix[eir]a comme les miens propres, car la longue experience que J'ay de Sa grande capacitè, de Son zele, et fidelitè enuers moy me donne vne entiere confiance en luy et gardèz Vous bien de rien faire Sans Son approbation, Sur tout sçachèz que Si Vous faitez le Voyage de Gotland pour faire Vostre Cour, Vous n'auèz plus qu'à Vous noyer dans ce Voyage, car ce Seroit pour Vous vne grande fortune que de n'en retourner iamais. Vostre premiere Lettre de Stocholme me faisoit esperer que la Seconde Seroit plèine d'informations, des nouvelles etc. Je reçoy la Seconde, qui est encore plus fade que la premiere, qui pour toute consolation Se rapporte à la premiere disant qv'elle m'aurà donne les connoissances necessaires de l'estat des mes affaires; me Voyla ioliment informèe, et bien Seruie à la Veritè! et dans toutes Vos lettres il n'y a pas vn grain de Sens commun. Je ne Sçaurois Vous excuser, Si non en me figurant que Vous auèz perdù l'esprit depùis que Vous m'auèz quitté. J'attends auec horreur Vos Lettres et Je me Veux du mal à moy mesme de toutes les graces, que Je Vous ay fait; mais Sur tout Je ne me pardonneray iamais la lourde faute que J'ay fait de Vous auoir creu capable de rien. Cependant Je suis encore assez Sotte pour Vous escrire tant des Lettres Sur l'esperance de Vous esueiller de Vostre lethargié, et de Vous faire changer de methode; mais comment feaireay? J'y Suis pour mon malheur, et Je fais vne assèz rude penitence de ma faute. Je me Suis iusques icy picquèe de connoistre les hommes et de ne me tromper iamais dans mon choix, mais Vous m'auèz desabusèe de cette Vanitè et J'en suis, Dieu mercy, guerie, car Je me suis Si lourdement trompèe en Vous que J'en auray honte toute ma Vie; Vous n'estes pas fils du Roy Vladislas, il faut de necessitè que Vous le Soyèz du Roy Casimire, Vous estes pour le moins aussy beste que luy Adieu.

With modernised spelling:

Rome, 8 septembre 1674.
Vous devriez mourir de honte si vous étiez capable de considérer les lettres que vous m'écrivez, mais je vois clairement que vous êtes incapable de connaître vos fautes et de les corriger, et il faut nécessairement que vous soyez lassé d'une fortune, dont vous vous rendez si indigne. Est-ce que vous vous fiez de ce que je vous ai déclaré, mon parent du côté gauche? Misérable, vous vous trompez fort! Sachez que les rois n'ont point de sang et que je suis assez libérale du mien pour me le tirer avec grande facilité quand je suis persuadée qu'il est mauvais. C'est pourquoi pensez à vous et changez de procedure si vous n'êtes résolu de vous perdre entièrement.

Texeira vous a écrit une lettre que Salomon ne pouvait vous l'écrire avec plus de sagesse, ni de prudence. Je n'ai rien à y ajouter sinon que vous fassiez tout ce qu'il vous ordonne et que vous ne fassiez rien sinon de concert avec lui. Quand Texeira sera content, je le serai aussi, car je ne pense pas qu'il le soit sans être payé. Enfin, faites payer Kurck, Reenstierna, Appelman et tous les autres généralement sans délai, ni excuses, si vous ne voulez encourir dans ma dernière indignation ou vous perdre pour jamais.

Au reste, suivez les ordres de Texeira comme les miens propres, car la longue experience que j'ai de sa grande capacité, de son zèle et fidélité envers moi me donne une entière confiance en lui, et gardez-vous bien de rien faire sans son approbation. Surtout sachez que si vous faites le voyage de Gotlande pour faire votre cour, vous n'avez plus qu'à vous noyer dans ce voyage, car ce serait pour vous une grande fortune que de n'en retourner jamais.

Votre première lettre de Stockholm me faisait espérer que la seconde serait pleine d'informations, de nouvelles, etc. Je reçois la seconde, qui est encore plus fade que la première, qui pour toute consolation se rapporte à la premiere, disant qu'elle m'aura donné les connaissances nécessaires de l'état de mes affaires — me voilà joliment informée et bien servie à la vérité! Et dans toutes vos lettres il n'y a pas un grain de sens commun. Je ne saurais vous excuser sinon en me figurant que vous avez perdu l'esprit depuis que vous m'avez quitté.

J'attends avec horreur vos lettres, et je me veux du mal à moi-même de toutes les grâces que je vous ai fait; mais surtout je ne me pardonnerai jamais la lourde faute que j'ai fait de vous avoir cru capable de rien. Cependant, je suis encore assez sotte pour vous écrire tant des lettres sur l'espérance de vous éveiller de votre léthargie et de vous faire changer de méthode; mais comment faire? J'y suis pour mon malheur, et je fais une assez rude pénitence de ma faute.

Je me suis jusqu'ici piquée de connaître les hommes et de ne me tromper jamais dans mon choix, mais vous m'avez désabusée de cette vanité, et j'en suis, Dieu merci, guérie, car je me suis si lourdement trompée en vous que j'en aurai honte toute ma vie. Vous n'êtes pas fils du roi Vladislaus, il faut de nécessité que vous le soyez du roi Casimir; vous êtes pour le moins aussi bête que lui. Adieu.

Arckenholtz's transcript of the letter:

Le 8. Septembre 1674.
Vous devriez mourir de honte si vous étiez en état de considérer les Lettres que vous m'écrivez; mais je vois clairement que vous êtes incapable de connoître vos fautes, & de les corriger; & il faut nécessairement que vous vous lassiez d'une fortune, dont vous vous rendez si indigne. Est-ce que vous vous prévalez de ce que je vous ai reconnu mon Parent du côté gauche? Misérable, vous vous trompez fort. Sachez que les Rois n'ont point de sang, & que je suis assez libérale du mien, pour me le tirer sans la moindre peine, quand je suis persuadée qu'il est mauvais. C'est pourquoi, pensez à vous, & changez de conduite si vous n'êtes résolu de vous perdre entiérement. Texeira vous a écrit une Lettre si sage & si prudente, que Salomon même n'auroit pu vous l'écrire meilleure. Je n'ai rien à y ajouter, sinon que vous fassiez tout ce qu'il vous ordonne, & que vous ne fassiez rien que de concert avec lui. Quand Texeira sera content, je le serai aussi; car je ne pense pas qu'il le soit, sans être payé. Enfin, faites payer Kurque, Renstierna, Appelmann, & généralement tous les autres sans délai ni excuses, si vous ne voulez encourir ma derniére indignation, ou vous perdre pour jamais. Au-reste suivez les ordres de Texeira, comme les miens propres; car la longue experience que j'ai de sa grande capacité, de son zéle, & de sa fidelité envers moi, me donne une entiére confiance en lui; & gardez-vous bien de rien faire sans son approbation. Sur-tout sachez, que si vous faites le voyage de Gotland pour faire votre cour, vous n'avez plus qu'à vous noyer dans ce voyage; car ce seroit pour vous une grande fortune, que de n'en retourner jamais. Votre premiére Lettre de Stockholm me faisoit espérer que la seconde seroit pleine d'informations de nouvelles &c. Je reçois la seconde qui est encore plus fade que la premiére, & qui pour toute consolation se rapporte à la prémiere, disant, qu'elle m'aura donné la connoissance nécessaire de l'état de mes affaires. Me voilà bien informée, & bien servie à-la-vérité! & dans toutes vos Lettres il n'y a pas un grain de sens-commun. Je ne saurois vous excuser, qu'en me figurant que vous avez perdu l'esprit, depuis que vous m'avez quitté. J'attends vos Lettres avec horreur, & je me veux du mal à moi-même de toutes les graces que je vous ai faites; mais sur-tout je ne me pardonnerai jamais la lourde faute que j'ai faite, de vous avoir cru capable de quelque chose. Cependant je suis encore assez sotte pour vous écrire tant de Lettres, dans l'espérance de vous éveiller de votre léthargie, & de vous faire changer de méthode. Mais comment faire? J'y suis pour mon malheur, & je fais une assez rude pénitence de ma faute. Je me suis jusqu'ici piquée de connoître les hommes, & de ne me tromper jamais dans mon choix; mais vous m'avez desabusée de cette vanité, & j'en suis, Dieu merci, guérie; car je me suis si lourdement trompée en vous, que j'en aurai honte toute ma vie. Vous n'êtes pas fils du Roi Uladislas, il faut de nécessité que vous le soyez du Roi Casimir; vous êtes pour le moins aussi bête que lui. Adieu.

Swedish translation (by Stolpe):

Ni borde dö av skam, om Ni vore i stånd att se de brev Ni skriver till mig. Men jag inser nu klart, att Ni inte förmår se Edra fel och att ändra dem. Det måste vara så, att Ni har tröttnat på den lycka som Ni nu gör Er så ovärdig. Går det Er åt huvudet, att jag har erkänt Er som en frände till vänster? Eländige, Ni misstar Er illa! Ni bör veta, att konungar icke ha något blod och att jag är mycket generös med mitt, när det gäller att undgå minsta pina, när jag är säker på att mitt blod är dåligt. Därför akta Er, ändra uppträdande, om Ni inte är fast besluten att totalt föröda Er själv. Texeira har skrivit ett brev som är så klokt och fullt av visdom, att inte Salomo själv skulle ha kunnat skriva ett bättre. Jag har ingenting att tillägga därtill, utom att Ni skall göra det som han befaller och att Ni inte får göra någonting annat än i samråd med honom. Om Texeira blir nöjd, är jag det också; jag vet, att han inte kommer att vara det utan anledning. Laga därför, att Kurck, Reenstierna, Appelman och alla de andra utan uppskov eller omsvep betala — om Ni inte vill råka ut för min ytterligaste vrede. I annat fall förstör Ni Er ställning för alltid. Följ för övrigt Texeiras order, som om de vore mina egna. Den långa erfarenhet jag har av hans stora duglighet, hans iver och hans trohet mot mig gör, att jag har fullt förtroende för honom. Och akta Er för att någonsin göra det ringaste utan hans tillstånd.

Dessutom bör Ni veta, att om Ni gör denna resa till Gottland för att vila, har Ni bara att drunkna på resan; det skulle för Er vara en större lycka än att någonsin komma tillbaka. Ert första brev från Stockholm kom mig att hoppas, att det andra skulle vara fullt av informationer och nyheter. När jag fick det andra, var det ännu värdelösare än det första — ändå tror Ni, att det skall ha gett mig de nödvändiga kunskaper jag behöver för att sköta mina affärer! Jaså, detta skulle vara att ge mig upplysningar, att tjäna mig! I alla Edra brev finns inte ett grand av sunt förnuft. Jag kan ursäkta Er, endast om jag tror, att Ni har tappat huvudet, så fort Ni lämnat mig. Jag väntar Edra brev med fasa, och jag ångrar all den nåd jag beskärt Eder. Men framför allt kan jag aldrig förlåta mig själv det stora fel jag begått, i och med att jag trott er kapabel till någonting alls. Men fortfarande är jag dum nog att skriva så många brev till Er, i hopp om att väcka upp Er ur Er letargi och få Er att ändra metod. Men hur skall jag bära mig åt? Här sitter jag till min olycka och får betala ett ohyggligt pris för mitt fel. Jag har hittills smickrat mig med att känna människorna och att aldrig misstaga mig, när jag väljer. Men Ni har tagit mig ur denna min illusion, och nu är jag Gud vare lov botad. Jag har så illa misstagit mig själv på Er, att jag kommer att skämmas i hela mitt liv. Ni är inte son till konung Vladislaus, Ni måste vara son till konung Casimir. Ni är åtminstone lika stor idiot som han. Farväl.

Swedish translation (my own):

Den 8 september 1674.
Ni borde dö av skam om Ni kunde tänka på de brev Ni skriver till mig; men jag ser tydligt att Ni är oförmögen att känna till Era fel och att rätta till dem; och Ni måste med nödvändighet tröttna på en förmögenhet som Ni är så ovärdig till. Använder Ni Er av att jag kände igen Er som min släkting på vänster sida? Er stackare, Ni har väldigt fel. Vet att konungar inte har något blod, och att jag är liberal nog med mitt för att få ut det utan minsta svårighet när jag är övertygad om att det är dåligt. Tänk därför på Er själv och ändra kurs om Ni inte är fast besluten att förlora Er själv helt. Texeira har skrivit ett så klokt och klokt brev till Er att inte ens Salomo kunde ha skrivit det bättre. Jag har inget att tillägga till det förutom att Ni måste göra allt han beordrar Er att göra, och att Ni inte gör något annat än i samförstånd med honom. När Texeira är glad blir jag också det; ty det tror jag inte att han är, utan att få betalt. Låt slutligen Kurck, Reenstierna, Appelman och i allmänhet alla andra betala utan dröjsmål eller ursäkter om Ni inte vill dra på Er min största indignation eller förlora Er själv för alltid. För resten, följ Texeiras order, liksom mina egna; ty den långa erfarenhet jag har av hans stora kapacitet, av hans iver och av hans trohet mot mig, ger mig fullt förtroende för honom; och var noga med att inte göra något utan hans godkännande. Framför allt, vet att om Ni gör resan till Gotland för att göra Er kur, är allt Ni behöver göra att drunkna Er själv i denna resa; ty det vore en stor förmögenhet för Er att aldrig återvända. Ert första brev från Stockholm fick mig att hoppas att det andra skulle vara fullt av nyheter osv. Jag får det andra, som är ännu mera otippat än det första, och som för all tröst hänvisar till det första, som säger att det kommer att har gett mig nödvändig kunskap om tillståndet i mina angelägenheter. Här är jag välinformerad, och väl betjänt av sanningen! Och i alla Era brev finns det inte en dugg sunt förnuft. Jag kan bara ursäkta Er genom att inbilla mig att Ni har tappat förståndet sedan Ni lämnade mig. Jag väntar på Era brev med fasa, och jag önskar mig själv skada för alla de ynnest som jag har skänkt Er; men framför allt kommer jag aldrig att förlåta mig själv för det allvarliga misstag jag gjorde genom att ha trott Er kapabel till något. Men jag är fortfarande dum nog att skriva så många brev till Er, i hopp om att väcka Er från Er slöhet och få Er att ändra Er metod. Men hur skulle jag göra det? Jag är där för min olycka, och jag gör en ganska hård bot för mitt eget fel. Fram till nu har jag varit stolt över att känna män och aldrig gjort ett misstag i mitt val; men Ni har tagit mig ur denna fåfänga villfarelse, och jag är, Gudi lov, botad från den; ty jag blev så allvarligt lurad av Er att jag kommer att skämmas för det hela mitt liv. Ni är inte son till konung Władysław, Ni måste nödvändigtvis vara konung Kazimirs; Ni är minst lika dum som han. Farväl.

English translation (my own):

September 8, 1674.
You should die of shame if you were able to consider the letters you write to me; but I see clearly that you are incapable of knowing your faults and of correcting them; and you must necessarily tire of a fortune of which you are so unworthy. Do you take advantage of the fact that I recognised you as my relative on the left side? You wretch, you are very wrong. Know that kings have no blood, and that I am liberal enough with mine to get it out without the slightest difficulty when I am persuaded that it is bad. Therefore, think of yourself, and change your course if you are not determined to lose yourself completely. Texeira has written you such a wise and prudent letter that even Solomon could not have written it better. I have nothing to add to it except that you must do everything he orders you to do, and that you do nothing except in concert with him. When Texeira is happy, I will be too; because I don't think he is, without being paid. Finally make Kurck, Reenstierna, Appelman, and generally everyone else pay without delay or excuses if you do not want to incur my greatest indignation or lose yourself forever. For the rest, follow Texeira's orders, as well as my own; for the long experience that I have of his great capacity, of his zeal, and of his fidelity towards me, gives me entire confidence in him; and be careful not to do anything without his approval. Above all, know that if you make the trip to Gotland to pay court, all you have to do is drown yourself in this trip; for it would be a great fortune for you never to return. Your first letter from Stockholm made me hope that the second would be full of news, etc. I receive the second one, which is even more insipid than the first, and which, for all consolation, refers to the first, saying that it will have given me the necessary knowledge of the state of my affairs. Here I am well informed, and well served to the truth! And in all your letters there is not a speck of common sense. I can only excuse you by imagining that you have lost your mind since you left me. I await your letters with horror, and I wish myself harm for all the favours I have bestowed upon you; but above all, I will never forgive myself for the grave error I made in having believed you capable of something. However, I am still stupid enough to write you so many letters, in the hope of awakening you from your lethargy, and of making you change your method. But how to do it? I am there for my misfortune, and I am doing a rather harsh penance for my own fault. Until now, I have prided myself on knowing men, and never making a mistake in my choice; but you have disabused me of this vanity, and I am, thank God, cured of it; for I was so seriously deceived by you that I will be ashamed of it all my life. You are not the son of King Władysław, you must necessarily be that of King Kazimir; you are at least as stupid as he is. Goodbye.

Polish translation of the original (my own; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):

Rzym, 8 września 1674 r.
Pan musiałby umrzeć ze wstydu, gdyby był w stanie rozważyć listy, które do mnie pisze, ale widzę wyraźnie, że pan nie jest w stanie poznać swoich błędów i ich naprawić, i konieczne jest, aby pan był zmęczony losem, którego czyni się tak niegodnym. Czy pan ufa temu, co ci oświadczyłam, mój krewny po lewej stronie? Nędzniku, bardzo się myli! Niech pan wiedzieć, że królowie nie mają krwi i że jestem wystarczająco hojna w stosunku do mojej, aby ją ode mnie wyciągnąć z wielką łatwością, gdy jestem przekonana, że jest zła. Dlatego musi pan się zastanowić i zmienić swoje postępowanie, jeśli nie jest zdecydowany całkowicie się zatracić.

Texeira napisał panu list, którego Salomon nie mógłby napisać do pana z większą mądrością lub roztropnością. Nie mam nic do dodania, poza tym, że pan robi wszystko, co panu każe i że nie robi nic, chyba że w porozumieniu z nim. Kiedy Texeira będzie zadowolony, ja też będę zadowolona, bo nie sądzę, żeby on był bez zapłaty. Na koniec niech pan zapłać Kurckowi, Reenstiernie, Appelmanowi i wszystkim innym bez zwłoki lub wymówek, jeśli pan nie chce narazić się na moje ostateczne oburzenie lub stracić siebie na zawsze.

Co do reszty, niech pan postępować zgodnie z rozkazami Texeiry jak ze swoimi, ponieważ moje długie doświadczenie z jego wielkimi możliwościami, jego zapał i wierność wobec mnie dają mi całkowite zaufanie do niego, i niech pan uważać, aby nie robić niczego bez jego zgody. Przede wszystkim niech pan wiedzieć, że jeśli wyruszy w podróż na Gotlandię, aby zapłacić swój dwór, nie ma nic więcej do roboty, jak tylko utopić się w tej podróży, ponieważ byłoby dla pana wielkim szczęściem nigdy nie wrócić.

Swój pierwszy list ze Sztokholmu sprawił, że miałam nadzieję, że drugi będzie pełen informacji, nowinek itd. Otrzymuję drugi, który jest jeszcze bardziej mdły niż pierwszy, który dla wszelkiej pociechy odnosi się do pierwszego, mówiąc, że da mi on niezbędną wiedzę o stanie moich spraw — oto jestem, dobrze poinformowana i dobrze obsłużona co do prawdy! A we wszystkich swoich listach nie ma ani krztyny zdrowego rozsądku. Nie mogę pana usprawiedliwić inaczej, jak tylko tym, że stracił rozum, odkąd mnie opuścił.

Z przerażeniem oczekuję na swoje listy i życzę sobie krzywdy za wszystkie łaski, jakie panu dałam; ale przede wszystkim nigdy sobie nie wybaczę ciężkiego błędu, jaki popełniłam, wierząc, że pan jest zdolny do wszystkiego. Jednak nadal jestem na tyle głupa, że piszę do pana tyle listów w nadziei, że obudzę pana z letargu i zmuszę do zmiany swojej metody; ale jak mogę to zrobić? Jestem w tym dla mojego nieszczęścia i odprawiam dość surową pokutę za moje zaniedbanie.

Dotychczas szczyciłam się tym, że znam ludzi i nigdy nie oszukiwałam siebie w wyborze, ale pan mnie wyprowadził z tej próżności i jestem, dzięki Bogu, z niej wyleczona, bo tak bardzo się co do pana myliłam, że będę się tego wstydził całe życie. Pan nie jest synem króla Władysława, musi być synem króla Kazimierza; jest co najmniej tak wielkim zwierzęciem, jak on. Żegnaj.

Swedish translation of the original (my own):

Rom, den 8 september 1674.
Ni skulle behöva dö av skam om Ni kunde tänka på de brev Ni skriver till mig, men jag ser tydligt att Ni är oförmögen att känna till Era fel och rätta till dem, och det är nödvändigt att Ni är trött på en lycka av vilken Ni gör Er själv så ovärdig. Litar Ni på det jag har förklarat för Er, min släkting på vänster sida? Din ussel, Ni har väldigt fel! Vet att kungar inte har något blod och att jag är frikostig nog med mitt för att dra det från mig med stor lätthet när jag är övertygad om att det är dåligt. Det är därför Ni måste betänka Er och ändra Er procedur om Ni inte är fast besluten att förlora Er själv helt.

Texeira har skrivit ett brev till Er som Salomo inte kunde ha skrivit till Er med mer visdom eller klokhet. Jag har inget att tillägga förutom att Ni gör allt han beordrar Er och att Ni inte gör något annat än i samförstånd med honom. När Texeira är nöjd kommer jag också att vara nöjd, för jag tror inte att han kommer att vara utan betalt. Slutligen, betala Kurck, Reenstierna, Appelman och alla andra i allmänhet utan dröjsmål eller ursäkter om Ni inte vill ådra Er min yttersta indignation eller förlora Er själv för alltid.

För övrigt, följ Texeiras befallningar som min egen, för den långa erfarenhet jag har av hans stora kapacitet, hans iver och trohet mot mig ger mig fullständigt förtroende för honom, och var noga med att inte göra något utan hans godkännande. Vet framför allt, att om Ni gör resan till Gotland för att göra Er kur, har Ni inget annat att göra än att dränka Er på denna resa, ty det vore en stor lycka för Er att aldrig återvända.

Ert första brev från Stockholm fick mig att hoppas att det andra skulle vara fullt av information, nyheter osv. Jag får det andra, som är ännu mer intetsägande än det första, som för all tröst syftar på det första, som säger att det kommer att ha givit mig den nödvändiga kunskapen om tillståndet i mina angelägenheter — här är jag, ganska informerad och väl bemött om sanningen! Och i alla Era brev finns inte ett korn av sunt förnuft. Jag kan inte ursäkta Er annat än genom att tro att Ni har tappat förståndet sedan Ni lämnade mig.

Jag väntar på Era brev med fasa, och jag önskar mig själv skada för alla de nåder jag har givit Er; men framför allt kommer jag aldrig att förlåta mig själv för det tunga fel jag har begått genom att tro att Ni var kapabel till vad som helst. Dock är jag fortfarande dum nog att skriva så många brev till Er i hopp om att väcka Er från Er slöhet och få Er att ändra Er metod; men hur kan jag göra det? Jag är med i detta för min olycka, och jag gör en ganska hård bot för mitt misslyckande.

Jag har hittills varit stolt över att jag känner människorna och aldrig lurat mig själv i mitt val, men Ni har tagit mig ur denna fåfänga, och jag är, Gudi lov, botad från det, för jag tog så allvarligt fel om Er att jag kommer att få skam av det hela mitt liv. Ni är inte son till kung Vladislav, det är nödvändigt att Ni är son till kung Kasimir; Ni är minst lika mycket av ett odjur som han var. Farväl.

English translation of the original (my own):

Rome, September 8, 1674.
You would have to die of shame if you were capable of considering the letters you write to me, but I see clearly that you are incapable of knowing your faults and correcting them, and it is necessary that you are tired of a fortune of which you make yourself so unworthy. Do you trust what I have declared to you, my relative on the left side? Wretch, you are very mistaken! Know that kings have no blood and that I am liberal enough with mine to draw it from me with great ease when I am persuaded that it is bad. That is why you must bethink yourself and change your procedure if you are not resolved to lose yourself entirely.

Texeira has written you a letter that Solomon could not have written to you with more wisdom or prudence. I have nothing to add to it except that you do everything he orders you and that you do nothing except in concert with him. When Texeira is content, I will be content too, for I do not think he will be without being paid. Finally, pay Kurck, Reenstierna, Appelman and all the others generally without delay or excuses if you do not want to incur my ultimate indignation or lose yourself forever.

For the rest, follow Texeira's orders like my own, for the long experience I have of his great capacity, his zeal and fidelity towards me gives me complete confidence in him, and take care not to do anything without his approbation. Above all, know that if you make the journey to Gotland to pay your court, you have nothing more to do than drown yourself on this journey, for it would be a great fortune for you never to return.

Your first letter from Stockholm made me hope that the second one would be full of information, news, etc. I receive the second one, which is even more bland than the first one, which for all consolation refers to the first, saying that it will have given me the necessary knowledge of the state of my affairs — here I am, prettily informed and well served as to the truth! And in all your letters there is not a grain of common sense. I cannot excuse you except by figuring that you have lost your mind since you left me.

I await your letters with horror, and I wish myself harm for all the graces I have given you; but above all, I will never forgive myself for the heavy fault I have committed by believing you capable of anything. However, I am still foolish enough to write you so many letters in the hope of awakening you from your lethargy and making you change your method; but how can I do it? I am in this for my misfortune, and I am doing a rather harsh penance for my failing.

I have so far prided myself on knowing men and never deceiving myself in my choice, but you have disabused me of this vanity, and I am, thank God, cured of it, for I was so gravely mistaken about you that I shall have shame of it all my life. You are not the son of King Władysław, it is necessary that you should be the son of King Kazimierz; you're at least as much of a beast as he was. Goodbye.


Above: Kristina.

No comments:

Post a Comment