Source:
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, page 489, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759
The letter:
A l'Empereur le 23. May, 1676.
Je suis forcée d'importuner V. M. pour la conjurer d'écouter favorablement les instances que le Nonce Apostolique lui fera de ma part, selon l'ordre qu'il a plû à Sa Sainteté de lui donner en ma faveur. Les désordres qui troublent à-présent l'Empire & toute l'Europe, mettent mes intérêts dans la derniére extrémité, & m'obligent à rompre le silence dans une occasion si pressante, où je craindrois sans-doute une totale ruine, si je n'avois une entiére confiance en la générosité & en la justice de V. M. pour espérer qu'elle voudra bien embrasser celle de ma cause, & appuyer mes intérêts de son autorité, pour me conserver dans des droits que son équité ne lui permettra pas d'abandonner. Je me trouve déjà favorisée & appuyée de la bonté paternelle de Sa Sainteté, qui m'a promis son assistance auprès de V. M. & je me flatte qu'une si grande & si précieuse recommandation ne produira que de grands effets en ma faveur; d'autant plus que V. M. peut se souvenir de la maniére obligeante dont j'usai pendant mon Régne envers l'Auguste Maison de V. M. en me faisant un point-d'honneur d'établir une glorieuse & sincére paix avec elle. V. M. se souviendra aussi, que de tant de gloire dont la Divine Providence me combla à l'occasion d'une paix si glorieuse & si avantageuse aux deux parties, j'estimai plus qu'aucune autre, celle de pouvoir rendre à l'Empereur, Pére de V. M. l'assistance qu'il me demanda dans une occasion éclatante, dont il eut la bonté de me remercier depuis, & de l'avouer sincérement aussi importante qu'elle l'étoit alors. Tout cela arriva, comme V. M. le sait, peu de tems avant que je quittasse le Trône sur lequel Dieu m'avoit fait naître; ce que je ne fis que pour avoir la liberté de déclarer à toute la Terre ma miraculeuse Conversion. Je n'ai depuis rien fait qui puisse démentir la sincérité de l'amitié que j'ai pour V. M. Je l'ai cultivée avec tout le soin que mon état & ma condition présente me l'ont permis. Je crois même m'être rendue par cette action plus digne que jamais d'être favorablement considérée de V. M. de qui je n'exige rien que ce qui est à moi. Je ne souhaite pas qu'elle s'expose pour moi, ni à des hazards, ni à des dépenses. Je souhaite seulement que V. M. me conserve ce qui m'appartient, qu'elle me fasse rendre justice des Biens qui doivent encore m'appartenir, & qu'elle me déclare au-plutôt ce que j'aurai droit d'espérer d'elle en cette occasion, après quoi je me remets à tout ce que le Nonce Apostolique dira de plus de ma part à V. M. & je suis &c.
Swedish translation (my own):
Till kejsaren, den 23 maj 1676.
Jag är tvungen att anmoda Ers Majestät att be Er att lyssna välvilligt till de bön som den apostoliska nuntien kommer att göra till Er för mina vägnar, enligt den befallning som Hans Helighet har behagat ge honom till min fördel. De störningar som för närvarande stör imperiet och hela Europa har satt mina intressen i yttersta ytterlighet och tvingar mig att bryta min tystnad vid ett sådant pressande tillfälle där jag utan tvekan skulle frukta total fördärv om jag inte hade fullständigt förtroende för generositeten och Ers Majestäts rättvisa att hoppas att Ni är vänliga nog att omfamna min sak och stödja mina intressen med Er auktoritet, att bevara mig i rättigheter som Er egen rättvisa inte kommer att tillåta Er att överge. Jag finner mig redan gynnad och understödd av Hans Helighets faderliga vänlighet, som har lovat mig sin hjälp med Ers Majestät, och jag smickrar mig för att en sådan stor och dyrbar rekommendation endast kommer att ge stora effekter till min fördel; i synnerhet som Ers Majestät kan minnas det förpliktiga sätt som jag under min regeringstid använde mot Ers Majestäts höga hus för att göra det till en ära att upprätta en härlig och uppriktig frid med det. Ers Majestät kommer också att minnas att jag, av all den ära med vilken den gudomliga försynen överöste mig i anledning av en frid så härlig och så fördelaktig för båda parter, värderade mer än någon annan att kunna ge till kejsaren, Ers Majestäts far, den hjälp han bad mig vid ett så lysande tillfälle, för vilket han hade snällheten att tacka mig och uppriktigt erkänna att den var lika viktig som den var då. Allt detta hände, som Ers Majestät vet, en kort tid innan jag lämnade den tron till vilken Gud hade upphöjt mig, vilket jag gjorde endast för att få friheten att för hela jorden förklara min mirakulösa omvändelse. Jag har inte gjort något sedan dess som skulle kunna motsäga uppriktigheten i den vänskap jag har för Ers Majestät. Jag har odlat den med all den omsorg som min stat och mitt nuvarande tillstånd tillåter mig. Jag tror till och med att jag genom denna handling gjort mig värdigare än någonsin att bli gynnsamt ansedd av Ers Majestät, av vilken jag inte kräver annat än vad som är mitt. Jag vill inte att Ni utsätter Er varken för faror eller på egen bekostnad för mig. Jag hoppas bara att Ers Majestät bevarar det som tillhör mig, att Ni gör mig rättvisa för den egendom som fortfarande måste tillhöra mig och att Ni så snart som möjligt förklarar för mig vad jag har rätt att förvänta mig av Er vid detta tillfälle, varefter jag hänvisar till vad mer den apostoliska nuntien kommer att säga till Ers Majestät å mina vägnar, och jag är, osv.
English translation (my own):
To the Emperor, May 23, 1676.
I am forced to importune Your Majesty to beg you to listen favourably to the entreaties that the Apostolic Nuncio will make to you on my behalf, according to the order that His Holiness has been pleased to give him in my favour. The disorders which at present disturb the Empire and all of Europe have put my interests in the greatest extremity and oblige me to break my silence on such a pressing occasion where I would doubtless fear total ruin if I did not have complete confidence in the generosity and justice of Your Majesty to hope that you will be kind enough to embrace that of my cause, and to support my interests with your authority, to preserve me in rights which your equity will not allow you to abandon. I find myself already favoured and supported by the paternal kindness of His Holiness, who has promised me his assistance with Your Majesty, and I flatter myself that such a great and precious recommendation will only produce great effects in my favour; especially as Your Majesty can remember the obliging manner which I used during my reign towards Your Majesty's august house in making it a point of honour to establish a glorious and sincere peace with it. Your Majesty will also remember that, of all the glory with which Divine Providence showered me on the occasion of a peace so glorious and so advantageous to both parties, I valued more than any other that of being able to render to the Emperor, Your Majesty's father, the assistance he asked of me on such a brilliant occasion, for which he had the kindness to thank me and to confess it sincerely to be as important as it was then. All this happened, as Your Majesty knows, a short time before I left the throne to which God had raised me, which I did only to have the freedom to declare to all the earth my miraculous conversion. I have done nothing since then that could belie the sincerity of the friendship I have for Your Majesty. I have cultivated it with all the care that my state and my present condition will allow me to. I even believe that I have made myself by this action more worthy than ever of being favourably considered by Your Majesty, from whom I demand nothing but what is mine. I do not wish you to expose yourself either to hazards or to your own expense for me. I only hope that Your Majesty will preserve what belongs to me, that you will do me justice for the property that must still belong to me, and that you will declare to me as soon as possible what I will have the right to expect from you on this occasion, after which I defer to what more the Apostolic Nuncio will say to Your Majesty on my behalf, and I am, etc.
Above: Kristina.
Above: Leopold I, Holy Roman Emperor.
No comments:
Post a Comment