Kristina's letter to Hugues de Lionne, dated December 1/11 (New Style), 1666

Source:

Christine de Suède et la cardinal Azzolino. Lettres inédites (1666-1668), Carl Bildt, 1899

https://litteraturbanken.se/författare/BildtC/titlar/ChristineEtAzzolino/sida/283/faksimil

The letter:

Hambourg, 11 décembre 1666.

Pour répliquer à votre lettre du 12 du passé, il faut que je commence la mienne par le remerciement, qui vous est dû du bon office que vous m'avez rendu auprès du Roi monsieur mon frère. En vérité, vous êtes bien obligeant de savoir profiter des moindres bagatelles pour servir vos amis. Je vous puis assurer qu'aimant la vérité et la justice, je la rendrai toujours à la France et au mérite du Roi monsieur mon frère, avec amitié et estime en toutes les occasions qui se présenteront, et le Roi, ayant la bonté de me rendre amitié pour amitié, rend justice sinon à mon mérite, du moins à mon amitié, et je lui suis très obligée de l'honneur qu'il me fait. Mais que direz-vous quand vous apprendrez qu'on me forme un crime en Suède de l'amitié du Roi? Cela ne vous surprendra-t-il pas, comme m'a surpris du dernier étonnement la déclaration qu'on m'a faite, qu'il fallait renoncer à l'amitié et correspondance de la France, si je voulais avoir la leur, qu'on ne me pouvait accorder, qu'à ce prix? Cette proposition m'a fort divertie, car je suis ravie de voir que les gens s'estiment; mais aussitôt qu'on me l'a faite il m'a pris une si grande envie d'écrire au Roi, monsieur mon frère, que je n'ai su m'empêcher de lui faire la lettre que je vous envoie pour vous prier de la présenter.

Pour ce qui est du conclave, je suis comme vous d'avis qu'on n'en parle plus, et puisque la bière de notre temps a été rompue pour en fabriquer une chaise roulante, je tiens qu'on se portera bien pour longtemps, étant persuadée que cette chaise n'est pas un équipage pour l'autre monde, et qu'on s'en veut servir pour bien des années dans celui-ci. Quoi qu'il en soit, remettons toutes les exclusions entre les mains du pape, car je tiens qu'il les fera à tous ceux dont nous avons parlé pour lui succéder, son destin étant de faire mourir les papes et peut-être l'Église même devant lui; car, de la manière qu'il s'y prend, ce sera un miracle si cela n'arrive. Vous m'excuserez donc si je ne vous nomme pas cet inconnu, pour qui vous avez tant de curiosité. Je crains l'excommunication et, quoiqu'elle arrive rarement jusqu'ici, les consciences tendres comme la mienne ne laissent pas de la craindre partout; outre que les choses, par la guérison du pape, sont entièrement changées, Rome étant un pays qui change la face de sa scène à tous moments, et il ne faut plus faire état sur rien de ce que je vous ai dit, car s'il est vrai que Nini est tombé en disgrâce, comme l'on m'assure, ce changement traînera une infinité d'autres après lui, que l'on ne saurait prévoir ni connaître que sur le lieu. Pour mon cousin le cardinal Azzolini et nos amis, ils seront toujours considérables et formidables à tous ceux qui auront moins de vertu et de mérite qu'eux, et puisqu'ils vous ont promis amitié, vous pouvez toujours compter là-dessus, et si vous voulez les acquérir pour jamais, vous n'avez qu'à leur faire espérer votre assistance dans l'affaire dont ledit cardinal a parlé à l'ambassadeur.

Cela ne vous coûtera rien, et vous donnera beaucoup de gloire en son temps.

Je prie Dieu qu'il vous tienne en sa sainte garde.

Swedish translation (my own):

Hamburg, den 11 december 1666.

För att svara på Ert brev av den 12 i förra månaden måste jag börja mitt med att tacka Eder för den goda tjänst Ni har gjort mig med Konungen, monsieur min bror. I själva verket är Ni väldigt skyldig att veta hur Ni kan dra fördel av de minsta bagateller för att tjäna Era vänner. Jag kan försäkra Er att jag, med kärlek till sanning och rättvisa, alltid kommer att ge det till Frankrike och till Konungens, monsieur min brors, förtjänst, med vänskap och aktning vid alla tillfällen som uppstår, och Konungen, som har godheten att ge vänskap för vänskap, gör rättvisa, om inte till min förtjänst, så åtminstone till min vänskap, och jag är mycket skyldig honom för den ära han gör mig. Men vad skall Ni säga när Ni får veta att jag görs till ett brott i Sverige av Konungens vänskap? Kommer detta inte att förvåna Eder, eftersom det förvånade mig med den största förvåning över den till mig avgivna förklaringen, att det var nödvändigt att avsäga sig Frankrikes vänskap och korrespondens, om jag ville ha deras, att jag bara kunde bli beviljad till detta pris? Detta förslag har roat mig mycket, eftersom jag är glad över att se att människor uppskattar varandra; men så snart det skickades till mig, kände jag en sådan stark önskan att skriva till Konungen, monsieur min broder, att jag inte kunde låta bli att skriva till honom det brev som jag sänder för att bedja Eder att framlägga för honom.

När det gäller konklaven håller jag med Er om att man inte talar om den längre, och eftersom vår tids öl har brutits för att göra en rullstol av den, förväntar jag mig att man kommer att ha det bra länge, övertalad att denna stol inte är en utrustning för den andra världen, och att man vill använda den i många år i den här. Hur som helst, låt oss lägga alla uteslutningar i händerna på påven, ty jag tror att han kommer att göra dem till alla dem som vi har talat om för att efterträda honom, hans öde är att döda påvarna och kanske Kyrkan redan före honom, för hur han gör det kommer att vara ett mirakel om det inte händer. Ni får därför ursäkta mig om jag inte namnger denne främling som Ni är så nyfiken på. Jag fruktar bannlysning och, även om det sällan händer än så länge, misslyckas ömma samveten som mitt inte att frukta det överallt; förutom att saker och ting, genom påvens återhämtning, är helt förändrade, eftersom Rom är ett land som förändrar sin scen hela tiden, och inget mer bör nämnas om vad jag har berättat för Er, ty om det är sant att Nini har fallit i onåd, som jag är säker på, kommer denna förändring att dra en oändlighet av andra efter sig, som man inte kan förutse eller veta annat än på plats. Vad min kusin kardinal Azzolino och våra vänner beträffar, så kommer de alltid att vara avsevärda och formidable för alla dem, som har mindre dygd och förtjänst än dem, och eftersom de har lovat Er vänskap, kan Ni alltid räkna med det, och om Ni vill förvärva dem för alltid, Ni behöver bara få dem att hoppas på Eder hjälp i den affär som nämnde kardinal har talat med ambassadören om.

Det kommer inte att kosta Eder något, och kommer att giva Eder mycket ära i sin tid.

Jag ber till Gud att han må ha Eder i sin heliga vård.

English translation (my own):

Hamburg, December 11, 1666.

To reply to your letter of the 12th of last month, I must begin mine by thanking you for the good service you have rendered to me with the King, Monsieur my brother. In truth, you are very obliging to know how to take advantage of the smallest trifles to serve your friends. I can assure you that, loving truth and justice, I will always render it to France and to the merit of the King, Monsieur my brother, with friendship and esteem on all occasions that arise, and the King, having the goodness to to render friendship for friendship, does justice, if not to my merit, at least to my friendship, and I am much obliged to him for the honour he does me. But what will you say when you learn that I am being made a crime in Sweden from the King's friendship? Will this not surprise you, as it surprised me with the greatest astonishment at the declaration made to me, that it was necessary to renounce the friendship and correspondence of France if I wanted to have theirs, that I could only be granted at this price? This proposal has greatly amused me, because I am delighted to see that people esteem each other; but as soon as it was sent to me, I felt such a strong desire to write to the King, Monsieur my brother, that I could not help writing to him the letter which I am sending to ask you to present to him.

As for the conclave, I agree with you that one does not speak of it anymore, and as the beer of our time has been broken to make a wheelchair out of it, I expect that one will be well for a long time, being persuaded that this chair is not an equipment for the other world, and that one wants to use it for many years in this one. Be that as it may, let us put all the exclusions in the hands of the Pope, because I think that he will make them to all those whom we have spoken of to succeed him, his destiny being to put the popes to death and perhaps the Church even before him, for the way he does it will be a miracle if it doesn't happen. You will therefore excuse me if I do not name this stranger, about whom you are so curious. I fear excommunication and, although it rarely happens so far, tender consciences like mine do not fail to fear it everywhere; besides that, things, by the recovery of the Pope, are entirely changed, Rome being a country which changes the face of its scene at all times, and nothing more should be mentioned about what I have told you, because if it is true that Nini has fallen into disgrace, as I am assured, this change will drag an infinity of others after him, which one cannot foresee or know except on the spot. As for my cousin Cardinal Azzolino and our friends, they will always be considerable and formidable to all those who have less virtue and merit than them, and since they have promised you friendship, you can always count on that, and if you wish to acquire them for ever, you have only to make them hope for your assistance in the affair of which the said Cardinal has spoken to the ambassador.

It won't cost you anything, and will give you a lot of glory in its time.

I pray to God that He may have you in His holy keeping.

Above: Kristina.

Above: King Louis XIV of France.

Above: Pope Alexander VII.

Above: Cardinal Decio Azzolino.

Above: Hugues de Lionne.

Note: In accordance with the nobility's ideals in the early modern era, kings and queens considered themselves siblings; when talking to someone of a lower rank than their own, they would refer to that person as "my cousin", regardless of whether or not they were related.