Sources:
Christine de Suède et la cardinal Azzolino. Lettres inédites (1666-1668), Carl Bildt, 1899
Kristina: Brev och skrifter, edited by Marie Louise Renata Rodén, translated by Cecilia Huldt and Viveca Melander, published by Svenska Akademien, 2006
The letter:
Hambourg, 10 juillet 1666.
Deux considérations ont obligé la Reine à se résoudre à ce voyage.
La première est de se plaindre à la régence de Suède, et aux États, de l'oppression qu'Elle reçoit en ses droits, tant en Poméranie qu'en Suède, dans lesquels elle reçoit tous les jours diverses sortes de préjudice contre l'accord fait du temps de son abdication, et desquels s'étant plainte diverses fois, tant par lettres que par l'envoi de personnes expresses, et ayant toujours reçu de la Cour de Suède les résolutions favorables, mais voyant que les effets ne répondent jamais aux promesses et espérances, au contraire, on ne sait par la faute de qui, l'exécution des favorables résolutions de ladite Cour viennent toujours à échoir infructueusement et frustrer la Reine de leurs effets, contre la justice connue de ses droits, la patience de la Reine étant poussée au bout par des procédures si désobligeantes, elle a été forcée de prendre la résolution de venir en personne s'en plaindre aux États Généraux du Royaume comme aux seuls garants de ses droits et conventions, et de leur demander justice. La Reine veut aussi demander aux dits États d'être mise en possession des restes des terres qui lui appartiennent dans la Poméranie et dont Elle n'a jamais pu venir à bout, en étant encore frustrée après mille promesses solennelles qu'on lui a fait de les lui rendre, et Elle demande ou ses terres (des revenus desquels elle ne se peut plus longtemps passer), ou quelque autre récompense proportionnée, que la Couronne est obligée à lui donner pour la dédommager.
Secondement, elle vient pour demander aux dits États le libre exercice de la religion catholique pour sa personne et pour ceux de sa Cour, comme par le droit des gens elle le jouit en tous les autres lieux hérétiques, où elle voudrait aller. Elle croit de pouvoir prétendre le même privilège en Suède, après que les États dans la dernière Diète ont témoigné de la disposition pour le lui accorder, et comme cet article est le plus important, c'est aussi quasi le seul qui l'a obligée de faire ce voyage, espérant de la justice de Messieurs les États, qu'ils ne lui refuseront pas ce que l'on accorde au moindre petit ministre des princes étrangers, qui en jouissent sans aucune contradiction.
La Reine sait bien que ceux qui ont intérêt de la tenir éloignés de la Suède, opposeront leur autorité et leur artifice à faire naître des obstacles à cette proposition; mais elle espère d'en venir à bout, si le roi de France a la bonté d'appuyer ses intérêts et ses desseins par son autorité et par ses bons offices, auxquels la Reine répondra par tous les siens, et elle espère de trouver occasion d'en pouvoir rendre et en Suède et ailleurs des offices assez considérables au roi, pour lui faire connaître qu'Elle veut être sincèrement attachée à ses intérêts.
Swedish translation (by Cecilia Huldt):
Hamburg den 10 juli 1666
Två överväganden har gjort att Drottningen sett sig tvungen att göra denna resa. Det första är att hon vill framföra sina protester hos Sveriges förmyndarstyrelse och hos ständerna mot inskränkningarna i hennes rättigheter, såväl i Pommern som i Sverige, vilka innebär att hon ständigt utsätts för olika slags brott mot den överenskommelse som träffades då hon avsade sig tronen. Mot dessa har hon protesterat upprepade gånger, både i skrivelser och genom personliga sändebud, och då hon ständigt har hört välvilliga försäkringar från det svenska hovet men aldrig sett verkligheten svara mot löften och förhoppningar, då utfallet av de välvilliga försäkringarna från sagda hov alltid varit resultatlöst — utan att man vet vems fel det är, till Drottningens besvikelse och i strid mot hennes uttalade rättigheter — har Drottningens tålamod sinat på grund av detta ohövliga förfarande, och hon har tvingats fatta beslutet att personligen inställa sig för att protestera mot detta hos kungarikets ständer, som är de enda garanterna för hennes rättigheter och fördrag, och för att be dem skipa rättvisa. Drottningen vill även begära av sagda ständer att få komma i besittning av återstoden av de områden som tillhör henne i Pommern, vilket hittills inte har skett, och eftersom man trots tusen högtidliga löften ännu inte har givit henne tillgång till dessa kräver hon antingen sina ägor (eftersom hon inte längre kan undvara inkomsterna från dem) eller någon annan lämplig ersättning som Kronan är skyldig att ge henne för att hålla henne skadeslös.
För det andra reser hon för att begära tillstånd av sagda ständer både för sig själv och för sitt hovfolk att fritt få utöva den katolska religionen, så som hon tack vare folkrätten kan göra på vilka andra kätterska platser som helst, dit hon behagar resa. Hon anser sig kunna göra anspråk på detta privilegium i Sverige sedan ständerna under föregående riksdag visat sig redo att bevilja henne det, och då denna sak är den mest betydelsefulla är det nästan enbart den som driver henne att resa, i hopp om att ståndsherrarna med sitt sinne för rättvisa inte skall neka henne vad man skänker åt de mest obetydliga ministrar hos utländska furstar vilka åtnjuter denna rätt utan minsta inskränkning.
Drottningen är väl medveten om att de som har intresse av att hålla henne borta från Sverige kommer att använda såväl inflytande som list för att lägga hinder i vägen för detta förslag. Men hon hoppas på en lyckosam utgång, om kungen av Frankrike har godheten att stödja hennes intressen och planer genom sin auktoritet och sina väntjänster. Drottningen kommer att göra allt hon kan för att återgälda dem, och hon hoppas få tillfälle att göra kungen ansenliga tjänster såväl i Sverige som annorstädes för att visa att hon uppriktigt delar kungens intressen.
English translation (my own):
Hamburg, July 10, 1666.
Two considerations have compelled the Queen to resolve to make this journey.
The first is to complain to the regency of Sweden, and to the Estates, of the oppression which she receives in her rights, both in Pomerania and in Sweden, in which she daily receives various kinds of prejudice against the agreement made at the time of her abdication, and of which having complained several times, both by letters and by the sending of express persons, and having always received favourable resolutions from the court of Sweden, but seeing that the effects never respond promises and hopes, on the contrary, we do not know through whose fault, the execution of the favourable resolutions of the said court always come to fall fruitlessly and frustrate the Queen of their effects, against the known justice of her rights, the patience of the Queen being pushed to the end by such disparaging procedures, she has been forced to take the resolution to come in person to complain of them to the Estates General of the Kingdom as the sole guarantors of her rights and conventions, and to ask them to justice. The Queen also wants to ask the said Estates to be put in possession of the remains of the lands which belong to her in Pomerania and which she has never been able to overcome, being still frustrated after a thousand solemn promises which have been made to restore them to her, and she asks either for her lands (which she can no longer do without), or some other proportionate reward, which the Crown is obliged to give her to compensate her.
Secondly, she comes to demand from the said Estates the free exercise of the Catholic religion for her person and for those of her court, as by human rights law she enjoys it in all other heretical places where she would like to go. She believes she can claim the same privilege in Sweden, after the Estates in the last Riksdag have testified to the disposition to grant it to her, and as this article is the most important, it is also almost the only one which has obliged her to make this journey, hoping for the justice of the Estates, that they will not refuse her what is granted to the least minor minister of foreign princes, who enjoy it without any contradiction.
The Queen knows well that those who have an interest in keeping her away from Sweden will oppose their authority and their artifice to create obstacles to this proposal; but she hopes to come to the end of it, if the King of France has the goodness to support her interests and her designs by his authority and by her good offices, to which the Queen will respond with all hers, and she hopes to find occasion to be able to render quite considerable offices to the King in Sweden and elsewhere, to let him know that she wishes to be sincerely attached to his interests.
Above: Kristina.
Above: Hugues de Lionne.
No comments:
Post a Comment