Sources:
Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; Negoziati della regina per salire al trono di Polonia; Lettere e instruzzioni per el marchese del Monte; Lettres au marquis del Monte; Christine de Suède au marquis del Monte, Rome, 29 octobre 1672 (digitisation pages 146v-147r to 149v-150r)
Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine: Negoziati della regina per salire al trono di Polonia, : , 1601-1700.
[En ligne sur https://ged.scdi-montpellier.fr/florabium/jsp/nodoc.jsp?NODOC=2023_DOC_MONT_MBUM_94] (consulté le 11/01/2024 14:26).
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, page 441, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759
The letter (translated by Arckenholtz into French from Italian; I have put the postscript in italics):
Rome le 29. Octobre 1672.
Le Pape ayant prêté l'attention que requiert le grand danger, dont par la puissante invasion du Turc, non seulement la Pologne, mais aussi toute la Chrétienté, est menacée, a aussi-tôt de son côté donné les mains pour secourir ce Royaume par tous les moyens possibles; & pour ne manquer à aucun de ses soins Pastoraux, il a jugé nécessaire d'inviter tous les Princes Chrétiens à y concourir, parce que l'ennemi est formidable à tous & commun au Nom Chrétien, & sa domination ne tend point à faire des Sujets, mais des Esclaves.
C'est pour cela que Sa Sainteté a écrit aux Rois non Catholiques, & au Moscovite, comme cela s'est fait autrefois en pareils cas.
Il a plû à Sa Sainteté de m'envoyer aussi un Bref pour le Roi de Suède, lequel j'accompagne de mes Lettres.
La teneur en est, comme vous le verrez dans la Copie ci-jointe, & dans le titre il n'y a aucune autre différence, sinon qu'au-lieu des mots d'«Apostolicam Benedictionem», que le Pape fait mettre en écrivant aux Rois Catholiques, on lit dans ce Bref-ci «Lumen Divinæ Gratiæ», suivant le stile de la Cour de Rome quand elle écrit aux Rois d'Angleterre, & aux autres Rois Hérétiques. Je vous en avertis, & si l'on se formalise à la Cour où vous êtes de recevoir un Bref du Pape, (ce que je ne crois pas) il faut qu'ils sachent que cela ne préjudicie en rien à la Religion qu'ils professent, & qu'il y en a plusieurs autres exemples; & si le Roi de Suède veut continuer à être Chrétien, il ne peut pas en faire le moindre difficulté, parce que le Pape ne le considére ici que dans le sens d'un Roi Chrétien. Le pas de Sa Sainteté, fait envers le Roi en lui écrivant sans aucun égard, est au reste beaucoup plus considérable, que celui que fera le Roi en répondant au Pape; ce que par toutes les loix de la civilité & d'obligation il ne sauroit manquer de faire.
Quand Soliman, Roi très-puissant des Turcs, fit la Paix avec Charles-quint, le Pape d'alors, Clément V. y fut compris, & l'Instrument de la Convention dit, que Soliman, Empereur des Turcs, «recipit in Patrem sanctissimum Clementem Pontificem Maximum, & in Fratres, Carolum & Ferdinandum &c.» desorte que vous pouvez faire voir, que même les Turcs n'ont pas fait difficulté de traiter avec le Pape en termes requis.
Vous pourrez vous prévaloir de tout cela selon les occurrences, pour éclaircir ceux qui en auront besoin.
Je vous envoye pourtant mes deux Dépêches pour le Roi; l'une, qui contient le Bref de Sa Sainteté, renfermé dans ma Lettre qui l'accompagne; l'autre qui contient ma seule Lettre, sans le Bref.
Par le moyen du Gouverneur-Général, ou de celui qu'il jugera que vous consultiez, vous pourrez découvrir en secret, si le Bref du Pape sera bien reçu & répondu selon l'étiquette convenable; & si cela est, vous présenterez la Dépêche avec le Bref du Pape.
Mais si vous ne pouvez pas vous assurer qu'il sera bien reçu ni répondu convenablement, vous présenterez au Roi seulement mon autre Lettre, qui ne fait aucune mention du Bref.
Les Rois d'Angleterre Hérétiques ont écrit au Pape comme ceux de France, en mettant au-dessus: «Très-Saint Pére», & dans le Corps de la Lettre «Votre Sainteté»; commençant la Lettre plus bas & la souscrivant, «Votre très-dévot Charles», ou chose pareille. En Suède, ils pourront mettre au-dessus «Beatissime Pater»; dans le corps «Sanctitas Vestra», ou «Vestra Beatitudo», & dessous une politesse équivalente; & si le Roi ne vouloit pas mettre le mot «Filius», il pourroit s'en passer.
Il sera bon encore, qu'en en parlant, vous fassiez considérer quel scandale & quelle tache ce seroit pour cette Couronne, si elle seule faisoit difficulté de répondre au Bref du Pape dans le tems que le Moscovite, l'Angleterre, & d'autres Rois & Princes Hérétiques n'en feroient aucune.
Vous pouvez faire lire cette Feuille à qui il convient, mais sans en donner copie à qui que ce soit.
Vous pouvez faire voir à qui il sera nécessaire, mais sans en donner copie, les lignes sous-lignées que j'ai voulu distinguer par-là du reste de l'Ecrit, mais prenez bien garde de ne pas vous laisser tromper; car si ces créatures ne veulent pas traiter avec le Pape comme il convient, ne prenez pas le charge, & ne vous laissez pas séduire, parce que je ne veux absolument point contribuer à faire essuyer une impolitesse au Pape; & faites-leur comprendre que le Pape, s'il n'étoit pas celui qu'il est, on ne sauroit disconvenir qu'il ne fût un grand Monarque, dont l'Etat est si beau & si puissant, qu'un empan de son terrein vaut plus que toute la domination de la Suède.
Swedish translation (my own):
Rom, den 29 oktober 1672.
Påven, efter att ha ägnat vederbörlig uppmärksamhet åt den stora fara, med vilken genom Turkens mäktiga invasion icke blott Polen, utan även hela kristenheten hotas, samtyckte han omedelbart å sin sida att med alla möjliga medel bistå detta rike; och för att inte försumma att ge något av sin själavård, ansåg han det nödvändigt att inbjuda alla kristna furstar att bidra därtill, eftersom fienden är formidabel för alla och gemensam för kristna namnet, och hans herravälde tenderar inte att göra undersåtar, men slavar.
Det var därför Hans Helighet skrivit till de icke-katolska konungarna och till muskoviten, som man gjorde tidigare i sådana fall.
Hans Helighet har med glädje sänt mig även ett brev till Sveriges Konung, som jag åtföljer med mina brev.
Innehållet i det är som Ni kommer att se i den bifogade kopian, och i titeln finns det ingen annan skillnad, förutom att i stället för orden från »Apostolicam Benedictionem«, som Påven låter skrivas till de katolska konungarna, vi läser i detta kort »Lumen Divinæ Gratiæ«, efter stilen hos Roms hov när det skriver till Konungarna av England och till andra kätterska konungar. Jag varnar Er, och om folk tar illa upp vid hovet där Ni skall få en skrivelse från Påven (vilket jag inte tror), måste de veta att det inte på något sätt är skadligt för religionen som de bekänner sig till, och att det finns flera andra exempel på det; och om Sveriges Konung vill fortsätta att vara kristen, kan han inte göra det minsta besvär med det, eftersom Påven betraktar honom här endast i betydelsen av en kristen konung. Det steg som Hans Helighet tagit mot Konungen genom att skriva till honom utan någon hänsyn är dessutom mycket mer betydande än det som Konungen kommer att ta när han svarar Påven; vilket han enligt alla lagar om hövlighet och skyldighet inte kan undgå att göra.
När Süleyman, Turkarnas Stormäktige Konung, slöt fred med Karl V, inkluderades den dåvarande Påven, Clement V, däri, och konventets instrument sade att Süleyman, Turkarnas Kejsare, »recipit in Patrem sanctissimum Clementem Pontificem Maximum, et in Fratres, Carolum et Ferdinandum, etc.«, så att Ni kan visa att inte ens turkarna hade några svårigheter att hantera Påven på de villkor som krävdes.
Ni kommer att kunna utnyttja allt detta i enlighet med händelserna, för att klargöra dem som kommer att behöva det.
Jag sänder Er dock mina två försändelser till Konungen; en, som innehåller Hans Helighets skrivelse, bifogad i mitt medföljande brev; den andra som innehåller mitt enda brev, utan skrivelsen.
Med hjälp av generalguvernören, eller vem han än bedömer att Ni skall rådfråga, skall Ni i hemlighet kunna upptäcka om Påvens uppdrag kommer att tas emot väl och besvaras enligt rätt etikett; och i så fall skall Ni presentera försändelsen med Påvens brev.
Men om Ni inte kan försäkra Er om att det kommer att bli väl mottaget eller lämpligt besvarat, skall Ni framlägga för Konungen endast mitt andra brev, som inte nämner brevet.
De kätterska konungarna av England skrev till Påven som de i Frankrike, och satte ovan: »Den Heligaste Fader«, och i brevet »Ers Helighet«; börjar brevet nedan och prenumererar på det, »Eder mycket devote Karl« eller liknande. I Sverige kommer de att kunna sätta »Beatissime Pater« ovanför; i korpusen »Sanctitas Vestra«, eller »Vestra Beatitudo«, och under en motsvarande artighet; och om Konungen inte ville sätta ordet »Filius«, kunde han klara sig utan det.
Det kommer också att vara bra om Ni, när Ni talar om det, får folk att överväga vilken skandal och vilken fläck det skulle vara för denna Krona, om det bara gjorde det svårt att svara på Påvens uppdrag under den tid som muskoviten, England och andra kätterska konungar och furstar skulle inte göra något.
Ni kan låta vem som helst läsa detta blad, men ge inte en kopia till någon.
Ni kan visa vem det blir nödvändigt, men utan att ge en kopia, de understrukna raderna som jag har velat skilja här från resten av skriften, men var försiktig så att Ni inte låter Er luras, ty om dessa varelser inte vill handla med Påven som de borde, ta inte åt sig anklagelsen och låt Er inte förföras, ty jag vill absolut inte bidra till att få Påven att lida av någon artighet; och få dem att förstå att om Påven inte var den han är, så kan vi inte förneka att han inte var en stor monark, vars stat är så stor och så mäktig att ett spann av hans land är värt mer än hela Sveriges välde.
English translation (my own):
Rome, October 29, 1672.
The Pope, having paid due attention to the great danger with which, by the powerful invasion of the Turk, not only Poland, but also all Christendom, is threatened, immediately on his part consented to succour this kingdom by all possible means; and in order not to neglect to give any of his pastoral care, he deemed it necessary to invite all the Christian Princes to contribute to it, because the enemy is formidable to all and common to the Christian name, and his domination does not tend to make subjects, but slaves.
That is why His Holiness wrote to the non-Catholic kings, and to the Muscovite, as was done in the past in such cases.
His Holiness has been pleased to send me also a brief for the King of Sweden, which I accompany with my letters.
The tenor of it is as you will see in the attached copy, and in the title there is no other difference, except that instead of the words of "Apostolicam Benedictionem", which the Pope causes to be put in writing to the Catholic Kings, we read in this brief "Lumen Divinæ Gratiæ", following the style of the court of Rome when it writes to the Kings of England, and to other heretical kings. I warn you, and if people take offense at the court where you are to receive a brief from the Pope (which I do not believe), they must know that it is in no way detrimental to religion that they profess, and that there are several other examples of it; and if the King of Sweden wishes to continue to be a Christian, he cannot make the least difficulty of it, because the Pope considers him here only in the sense of a Christian King. The step taken by His Holiness towards the King in writing to him without any consideration is, moreover, much more considerable than that which the King will take in replying to the Pope; which by all the laws of civility and obligation he cannot fail to do.
When Süleyman, the very powerful King of the Turks, made peace with Charles V, the then Pope, Clement V was included in it, and the instrument of the convention said, that Süleyman, Emperor of the Turks, "recipit in Patrem sanctissimum Clementem Pontificem Maximum, et in Fratres, Carolum et Ferdinandum, etc.", so that you may show that even the Turks had no difficulty in dealing with the Pope on the required terms.
You will be able to avail yourself of all this according to the occurrences, to clarify those who will need it.
I am sending you, however, my two despatches for the King; one, which contains His Holiness' brief, enclosed in my accompanying letter; the other which contains my only letter, without the brief.
By means of the Governor General, or of whomever he judges you to consult, you will be able to discover in secret if the brief of the Pope will be well received and answered according to proper etiquette; and if so, you will present the despatch with the Pope's brief.
But if you cannot assure yourself that it will be well received or suitably answered, you will present to the King only my other letter, which makes no mention of the brief.
The heretical Kings of England wrote to the Pope like those of France, putting above: "Most Holy Father", and in the body of the letter "Your Holiness"; beginning the letter below and subscribing it, "Your very devout Charles," or the like. In Sweden, they will be able to put "Beatissime Pater" above; in the body "Sanctitas Vestra", or "Vestra Beatitudo", and below an equivalent politeness; and if the King did not want to put the word "Filius", he could do without it.
It will also be good if, in speaking of it, you make people consider what a scandal and what a stain it would be for this Crown, if it alone made it difficult to respond to the brief of the Pope in the time that Muscovite, England, and other heretical kings and princes would make none.
You may let anyone read this sheet, but do not give a copy to anyone.
You can show to whom it will be necessary, but without giving a copy, the underlined lines which I have wanted to distinguish here from the rest of the writing, but be careful not to let yourself be deceived, for, if these creatures do not want to deal with the Pope as they should, do not take the charge, and do not allow yourself to be seduced, because I absolutely do not want to contribute to making the Pope suffer any impoliteness; and make them understand that if the Pope were not who he is, we cannot deny that he was not a great monarch, whose state is so great and so powerful that a span of his land is worth more than all the dominion of Sweden.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment