Source:
Bref och handlingar hörande till Drottning Christinas historia efter originalerna utgifne, page 48, E. S. Bring, 1832
Mémoires concernant Christine, volume 2, pages 180 to 181, Johan Arckenholtz, 1751
The letter:
Rom d. 18 Mars 1679.
M:r CederCrantz; Jag hafwer af edert breef från Hamborg d. 12/22 Februarij i Nåder förmärkt huru wijda i efter Conjoncturernes skickelse hafwa förmått fortsättia Mine interests i Nimwägen, och uthi hwad tillstånd i lemnadt dem uthi H:r Noncens händer till god befordring, emedler tijd i söken förrätta eder Commission i Swerige, och seer med godt behag att i nogast efterlefwat alle Mine Ordres, fölgdt H:r Noncens råd, och med försichtigt eftertänckiande icke gifwit eder för blott uth med Mine projecter, uti den beskaffenheet som publique affairerne sig då befunnit, uthan genom tiänlige medell insinuerat dem hoos een och annan, och så beredt wägen hoos Swenske Ambassadeurerne, att dee förmodelig lära wedertagas, när Freedens inrättande och Sweriges restitution på annat sätt brister, hwarpå H:r Noncen på sin sijda flijtigt bearbetar, och efter eder bortreesa fått åthskillige ministrers approbation, att de äre både skiälige giörlige, och att dee i sådant fall till deras wärkställigheet willia concurrera, önsker nu allenast att i förmedelst de beloffwade passporter af danske Ambassadeuren, måtte obehindrat komma till Swerige, att företaga eder Commission hoos Konungen, men om passagien genom Dannemark wägras eder, måste i sökia att bringa eder igenom från Lübeck eller någon annan ohrt med det första, efter tijden mächta will menageras; och såsom Jag uthi alt håller Mig wid Konungen, och häller seer att i där expedieras än annorstädes, will Jag att i med all flijt arbeta på att få deß skyndelige resolution på alt hwad eder befalt är negotiera wid Swänska håffwet, men som Krijget ännu i sådane wilkor hänger, att Konungen till efwentyrs för deß månge och præmerande occupationer, intet hafwer någon tijd öfwrig att höra och förklara öfwer Mine ombiudelser, skolen i på sådan händelse inständigt begiära att remitteras till Ambassadeurerne i Nimwägen, och att dem een så fullkommelig ordre och fullmacht gifwes att tractera och sluta med eder, att alt hwad af dem der på resolueras, så fast och stadigt hållas skall, som det af Konungen siälf och Cronan skedt wore, då i efter förrige ordres och depecher åter igän kunna jempte Min proposition om transactionen, fullfölia de andre projecter som jag allenast föreslagit för Konungens och Sweriges bästa skull; att med deß mindste incommoditet finna Min Satisfaction (af Konungens och Rijksens fiender, min tancka är nu som alltid att hålla Mig fast wijd Konungen och Cronan, och när Jag der förnöyes för alle Mine p[r]ætentioner och skadestånd, är Jag wäll till freedz och begär intet mehr, önskar och att Swerige till min hiärtans hugnadt, måtte fullkommeligen restitueras uthi alle de land och prouincier fienden i dessa tijder occuperat hafwer, och wille till sådant ända icke allenast contribuera all Min förmöijenheet, på hwad sätt Jag kunde besinna huru att wara dem behiälpelig, uthan och ospart hålla, att låta Mitt blod till deß recuperation och fasta bijbehållelse; dock emädan man af den sluttne freden ej förwist kan beloffwa sig Sweriges restablissement, och många förändringar och händelser kunna giöra deß effect studzande, hälst der så osäkert är att byggia på deras hielp, af hwilka man den krafftigaste understöd förwäntat, kan Jag icke annat troo än att Konungen och Cronan ju häller see och hielpa till att Jag, än fienden, besitter de ohrter, som på annat sätt icke kunna winnas tillbaka, emädan Swerige sålunda kunde förnöija och refundera Mine prätensioner, som elliest komma dem till last, och måtte betalas af andre medell, uthan att det någon profijt hafwer af hwad par force måste cederas åth fienden; Mitt skadestånd i Pommeren bestiger 122m R:dr, Gottlandz förlust, öhlandz ruin, Össels och Norkiöpings intraderer som Jag i detta krijget ombuhrit förmerar Summan märkelig, men när man ännu dertill rächnar alt hwad Jag förmist hafwer i det förra krijget och andre anseenlige pretensioner som endteligen refunderas måste, blifwer här af ett Capital, hwars betallning will falla Konungen och Rijket swår, sådant det af en långlig krijgz börda är betungat och utmattadt, är för den skull Mine projecters uthseende förnämbligast att lijndra och lijsa Mitt K. fädernesland, hwars ofall går Mig starkt till sinnes, och hwilketz beängzligheet Jag på alla sijdor täncker att låtta, och offererar Mig ännu (förbehållen Min regress till Konungen och Cronan i widrigt fall) att sökia Min Satisfaction hoos deß Fiender, så frampt Konungen will komma Mig till hielp och cooperera till Min förnöijelse: uthi Mitt breef till eder den 14 January belofwade Jag att närmare förklara Mig om yttersta Summan för hwilken Jag will afstå Mine Domaines, och är till eder efterrättelse, att Jag will wara tillfreedz med alt hwad kan bringas öfwer 100/m R:dr wäll förståendes att alle Mine andre hafwande prätensioner på Konungen och Cronan Conserueras i sin fulla uigueur, och att Konungen och Cronan obligeras till des richtige betallning, om hwilka prätensioner eder befalles taga all behörig information i Swerige, och med ijdkesamt och trooget drijfwande så laga att något wärkeligit uthrättas till Mine interests förandring och förbättring, och Jag blifwer eder altijd nådig, Gudi befallat.
Japproue iusque icy vostre conduite & jespere qua lauenir uous me donneres sujet destre satisfait de moy, si par un miracle que ie ne comprens pas on rende a suede ces estats, je sauray pas quadmirer plus ou le malheur de la suede de les avoir perdus si miserablement ou la sotise des Allemans qui leur renderon ce que aucune force ne peut leur oster, & a la fin vous uerres uerifier mes pronostiques & que la france ne fera rien pour la suede qui fait penitence de son Ingratitude enuers moy mais cette ingratitude nempeche pas que ie ne uoulusse la tirer de ses malheurs aux [prix] dun bonne partie de mon sang.
André Galdenblad.
With modernised spelling:
Rom, den 18 mars 1679.
Monsieur Cederkrantz,
Jag haver av Edert brev från Hamburg den 12/22 februari i nåder förmärkt huruvida I efter konjunkturernas skickelse hava förmått fortsätta Mina intérêts i Nimvägen, och uti vad tillstånd I lämnat dem uti herr nuntiens händer till god befordring. Emellertid I söken förrätta Eder kommission i Sverige, och [jag] ser med gott behag att I nogast efterlevat alla Mina orders, fölgt herr nuntiens råd, och med försiktigt eftertänckande icke givit eder för blott ut med Mina projekter, uti den beskaffenhet som publika affärerna sig då befunnit, utan genom tjänliga medel insinuerat dem hos en och annan, och så berett vägen hos svenska ambassadörerna, att de förmodlig lär vedertagas, när fredens inrättande och Sveriges restitution på annat sätt brister, varpå herr nuntien på sin sida flitigt bearbetar, och efter Eder bortresa fått åtskilliga ministrers approbation, att de äre både skäliga görliga, och att de i sådant fall till deras värkställighet vilja konkurrera.
[Jag] önskar nu allenast att I förmedelst de belovade passporter av danske ambassadören, måtte obehindrad komma till Sverige, att företaga Eder kommission hos Konungen; men om passagen genom Danmark vägras Eder, måste I söka att bringa Eder igenom från Lübeck eller någon annan ort med det första, efter tiden mäkta vill menageras. Och såsom Jag uti allt håller Mig vid Konungen, och häller ser att I där expedieras än annorstädes, vill Jag att I med all flit arbeta på att få dess skyndliga resolution på allt vad Eder befalt är negotiera vid svenska hovet. Men som kriget ännu i sådana villkor hänger, att Konungen till äventyrs för dess många och premierande ockupationer, inte haver någon tid övrig att höra och förklara över Mina ombjudelser, skolen I på sådan händelse enständigt begära att remitteras till ambassadörerna i Nimvägen, och att dem en så fullkomlig order och fullmakt gives att traktera och sluta med Eder, att allt vad av dem därpå resolveras, så fast och stadigt hållas skall, som det av Konungen själv och Kronan skett vore. Då I efter förriga ordres och depescher återigen kunna jämte Min proposition om transaktionen fullfölja de andra projekter som jag allenast föreslagit för Konungens och Sveriges bästa skull att med dess minsta inkommoditet finna Min satisfaktion (av Konungens och Riksens fiender), min tanka är nu som alltid att hålla Mig fast vid Konungen och Kronan; och när Jag där förnöjes för alla Mina pretensioner och skadestånd, är Jag väl tillfreds och begär intet mer.
[Jag] önskar ock att Sverige till min hjärtans hugnad måtte fullkomligen restitueras uti alle de land och provinser fienden i dessa tider ockuperat haver, och ville till sådant ända icke allenast kontribuera all Min förmögenhet, på vad sätt Jag kunde besinna huru att vara dem behjälplig, utan ock ospart hålla, att låta Mitt blod till dess rekuperation och fasta bibehållelse. Dock emedan man av den slutna freden ej förvist kan belova sig Sveriges rétablissement, och många förändringar och händelser kunna göra dess effekt studsande, helst där så osäkert är att bygga på deras hjälp, av vilka man den kraftigaste understöd förväntat, kan Jag icke annat tro än att Konungen och Kronan ju heller se och hjälpa till att Jag än fienden besitter de orter som på annat sätt icke kunna vinnas tillbaka, emedan Sverige sålunda kunde förnöja och refundera Mina pretensioner som eljest komma dem till last, och måtte betalas av andra medel, utan att det någon profit haver av vad par force måste cederas åt fienden.
Mitt skadestånd i Pommern bestiger 122.000 riksdaler, Gotlands förlust, Ölands ruin, Ösels och Norrköpings intraderer som Jag i detta kriget omburit förmerar summan märkelig. Men när man ännu därtill räknar allt vad Jag förmisst haver i det förra kriget och andra ansenliga pretensioner som äntligen refunderas måste, bliver härav ett kapital vars betalning vill falla Konungen och Riket svår. Sådant det av en långlig krigs börda är betungat och utmattat, är fördenskull Mina projekters utseende förnämligast att lindra och lisa Mitt kära Fädernesland, vars ofall går Mig starkt till sinnes, och vilkets beängslighet Jag på alla sidor tänker att låta, och offererar Mig ännu (förbehållen Min regress till Konungen och Kronan i vidrigt fall) att söka Min satisfaktion hos dess fiender, såframt Konungen vill komma Mig till hjälp och kooperera till Min förnöjelse.
Uti Mitt brev till Eder den 14 januari belovade Jag att närmare förklara Mig om yttersta summan för vilken Jag vill avstå Mina domaines, och är till Eder efterrättelse att Jag vill vara tillfreds med allt vad kan bringas över 100.000 riksdaler väl förståendes att alla Mina andra havande pretensioner på Konungen och Kronan konserveras i sin fulla vigör, och att Konungen och Kronan obligeras till dess riktiga betalning, om vilka pretensioner Eders befalles taga all behörig information i Sverige, och med idkesamt och troget drivande så laga att något verkligt uträttas till Mina intérêts' förandring och förbättring. Och Jag bliver Eder alltid nådig, Gudi befallad.
J'approuve jusqu'ici votre conduite, et j'espère qu'à l'avenir vous me donnerez sujet d'être satisfait de moi. Si par un miracle que je ne comprens pas [qu']on rende à Suède ces états, je [ne] saurai pas qu'admirer plus ou le malheur de la Suède de les avoir perdus si misérablement, ou la sottise des Allemands qui leur rendront ce que aucune force ne peut leur ôter; et à la fin vous verrez vérifier mes prognostiques et que la France ne fera rien pour la Suède, qui fait pénitence de son ingratitude envers moi. Mais cette ingratitude n'empêche pas que je ne voulusse la tirer de ses malheurs aux prix d'une bonne partie de mon sang.
André Galdenblad.
Arckenholtz's transcript of the postscript:
J'Approuve jusques ici votre conduite & j'espère qu'à l'avenir vous me donnerez sujèt d'être satisfaite de moi. Si par un miracle que je ne comprens pas, on rend à la Suède ses Etats, je ne saurois pas qu'admirer le plus, ou le malheur de la Suède de les avoir perdûs si misérablement, ou la sottise des Allemands, qui leur rendront ce qu'aucune force ne peut leur ôter: & à la fin vous verrez vérifier mes prognostiques & que la France ne fera rien pour la Suède, qui fait pénitence de son ingratitude envers moi. Mais cette ingratitude n'empêche pas que je ne voulusse la tirer de ses malheurs au prix d'une bonne partie de mon sang. Rome, le 18 Mars, 1679.
Swedish translation of the postscript (my own):
Jag godkänner Ert uppförande så här långt, och jag hoppas att Ni i framtiden skall ge mig anledning att vara nöjd med mig själv. Om jag av något mirakel inte förstår att dessa stater återlämnas till Sverige, vet jag inte vad jag skall beundra mer: antingen Sveriges olycka att ha förlorat dem så eländigt, eller tyskarnas dumhet, som kommer att ge tillbaka vad ingen kraft kan ta från dem; och till sist kommer Ni att se mina förutsägelser verifierade och att Frankrike inte kommer att göra något för Sverige, som gör bot för sin otacksamhet mot mig. Men denna otacksamhet hindrar inte att jag vill rädda det från dess olyckor, till priset av en god del av mitt blod.
English translation (my own):
Rome, March 18, 1679.
Mr. Cederkrantz,
I have graciously noted from your letter from Hamburg of February 12/22 whether, following the state of the conjunctures, you have been able to continue my interests in Nijmegen, and in what condition you have left them in the hands of the nuncio to good promotion. In the meantime, you are seeking to carry out your commission in Sweden, and I see with good pleasure that you have carefully complied with all my orders, followed the nuncio's advice, and with careful reflection have not given your all for my projects in the nature of public affairs, but by appropriate means insinuated them with one and another, and so prepared the way for the Swedish ambassadors, that they will probably be taken back when the establishment of peace and Sweden's restitution otherwise fails, on which the nuntio on his part diligently works, and after your departure received approval from several ministers, that they are both reasonably feasible, and that in such a case they want to concur for their enforcement.
I now only wish that you, by means of the promised passports of the Danish ambassador, should come to Sweden unhindered, to undertake your commission with the King; but if the passage through Denmark is refused to you, you must seek to go through from Lübeck or some other place immediately, after the time would be very much managed. And as I agree with the King in everything, and rather see that you be expedited there than elsewhere, I want you to work diligently to get his urgent resolution on everything you have been ordered to negotiate at the Swedish court. But as the war still hangs in such conditions, that the King, to the detriment of his many and primary occupations, has no time left to hear and explain about my offers, you should in such a case persistently request to be referred to the ambassadors in Nijmegen, and that they be given such a perfect order and authorisation to treat and end with you, that all that is resolved upon them thereon shall be kept as firm and steady as it would have been done by the King himself and the Crown. Since, after previous orders and dispatches, you will once again be able, together with my proposition on the transaction, to complete the other projects that I have only proposed for the King's and Sweden's best interests, to find with his least incommodity my satisfaction (of the enemies of the King and the realm), my thought is now, as always, to hold fast to the King and the Crown; and when I am there satisfied with all my pretensions and damages, I am well satisfied and desire nothing more.
I also wish that Sweden, for my heart's consolation, may be fully restored to all the lands and provinces the enemy has occupied in these times, and to that end I did not want to contribute not only all my fortune, to what way I could consider how to be helpful to them, but also not spare to let my blood for its recuperation and permanent retention. However, since one cannot promise Sweden's restitution by the concluded peace, and many changes and events can make its effect unstable, especially where it is so uncertain to build on their help, from which one expects the strongest support, I cannot believe otherwise than that the King and the Crown would rather see and help to make it so that I rather than the enemy may possess the places that could not be reclaimed in any other way, because Sweden could thus satisfy and refund my pretentions, which would otherwise burden them, and had to be paid for by other means, without it having any profit from what must be ceded to the enemy by force.
My damages in Pomerania amount to 122,000 riksdalers, Gotland's loss, Öland's ruin, and Ösel's and Norrköping's income that I carried in this war, which increases the strange sum. But when one adds to that all that I have missed in the last war and other considerable pretentions which must finally be repaid, this becomes a capital whose payment would be difficult for the King and the realm. As it is burdened and exhausted by the burden of a long war, the appearance of my projects is most eminent to alleviate and heal my dear Fatherland, whose decline is strong in my mind, and whose apprehension I intend on all sides to let, and still offer myself (my recourse to the King and the Crown reserved in bad case) to seek my satisfaction from its enemies, as long as the King wishes to come to my aid and cooperate to my pleasure.
In my letter to you on January 14, I promised to explain in more detail about the ultimate sum for which I want to give up my domains, and to tell you that I wish to be satisfied with everything that can be brought over 100,000 riksdalers, with the understanding that that all my other possessions' pretentions to the King and the Crown are preserved in their full vigour, and that the King and the Crown be obliged to its proper payment, of which pretentions you are ordered to take all relevant information in Sweden, and with diligent and faithful pursuit make it so that something truly is done for my interests' change and improvement. And I will always be gracious to you, commending you to God.
I approve of your conduct thus far, and I hope that in future you will give me reason to be satisfied with myself. If by some miracle I don't understand that these states are returned to Sweden, I won't know what to admire more: either Sweden's misfortune to have lost them so miserably, or the stupidity of the Germans, who will give back what no force can take from them; and in the end you will see my predictions verified and that France will do nothing for Sweden, which is doing penance for its ingratitude towards me. But this ingratitude does not prevent my wanting to save it from its misfortunes, at the cost of a good amount of my blood.
Andreas Galdenblad.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment