Source:
Johan Ekeblads bref 1: Från Kristinas och Cromwells hof, page 215, published by Nils Sjöberg, 1911
The letter:
Af Stokholm den 10 januarii 1653.
Om jag mins rätt menar jag, att jag lofvade med sensta posten, jag skref min käre farkär till, att notificera min käre farkär med närvarande om de förändringar, mig vitterliga äro, hvilket min käre farkär härutaf se kan.
Hennes majestäts öfverkammarherrar 4: gref Axel Leijenhuffud, gref Class Tott, gref von Donaw, tysk, gref af Hollak, tysk. Desse äro kammarjunkrar: Göstaf Soop, Göstaf Påsse, Ture Tureson. Men jag menar, att dessa 3 danka af och, som man säger, skola få andra tjänster. Eljest äro dessa efterskrefna nu kammarjunkrar blefna, som äro Pär Sparre, lilla Christer Horn, Ekhåff, som var captein under gardiet, och Hans Wrangel, som en liten tid hafver varit leutnant under samma compagnie. Så äro ock 4 stycken skänkjunkrar, som skola skänka för hennes majestät, nämligen Göstaf Duwalt, svennen som var försnidare, Haral Oxe och jag sedan, sade hunden. Oansedt avancementet är intet stort, allena gud gifve där kunde följa något med, som man kunde hålla sig med. Under lifcompagniet i Ekhåffs ställe är en fransos, som bror Class väl här sett hafver, en mycket lång svart karl med stort hår, heter monsieur Monceau. Hans leutnant är den yngste Salmatii son, som förr var fänrik därunder. Men hvem som nu blifver fänrik igen, vet jag än intet.
Jag vill höra upp med de onyttiga hofostadigheter och låta min käre farkär veta, att i går, som var den 10 hujus, stod gref Jakobs bröllop på slottet med den sköna Sparren med stor prakt.
Förleden 3 konga dag blef det spelet hållit på slottet huru alla gudarna voro till gäst hos herdarna och herdinnorna. Det hafver varit mycket vackert att se på och hafva de lekt allt intill klockan 7 om morgonen. Rikshofmästaren Ulfeldt var Jupiter eller den förnämste af gudarna, den spanska envoyen var Mars och den pålliska cantzleren Bachus, hvilken kom inåkande på en stor tunna, och blef dragen med en hiskelig stor stop i handen full med vin. Dronningen och hertig Adolf voro med hela hoffolket klädda i herdekläder. Nyårsgåfvor äro här fullt emellan de förnämste utdistribuerade, både från och till hans kongeliga höghet och sedan emellan alla, som vant plägar vara hvart år.
Väderleken ställer sig här mycket underligen an, och plägar en sådan vinter mer låta sig finna i Franckerike än Svärgie. Här ser ut lika som vi vore uti april månad, och säja de, som komma utaf landet, att det begynner att grönskas och träden att knoppas. Det är fulle ett godt tecken, men gud gifve det kommer icke för bittida. ...
Joan Ekeblad.
With modernised spelling:
Av Stockholm, den 10 januari 1653.
Om jag minns rätt menar jag att jag lovade med sensta posten jag skrev min käre farkär till att notificera min käre farkär med närvarande om de förändringar mig vetterliga äro, vilket min käre farkär härutav se kan.
Hennes Majestäts överkammarherrar 4: greve Axel Leijonhufvud, greve Claes Tott, greve von Donau, tysk, greve av Hollack, tysk. Dessa äro kammarjunkrar: Gustaf Soop, Gustaf Posse, Thure Thuresson. Men jag menar att dessa 3 danka av och, som man säger, skola få andra tjänster. Eljest äro dessa efterskrevna nu kammarjunkrar blevna, som äro Per Sparre, lille Christer Horn, Ekhof, som var kapten under gardiet, och Hans Wrangel, som en liten tid haver varit löjtnant under samma kompani. Så äro ock 4 stycken skänkjunkrar, som skola skänka för Hennes Majestät, nämligen Gustaf Duvall, svennen som var försnidare, Harald Oxe och jag sedan, sade hunden. Oansett avancemanget är intet stort, allena Gud give där kunde följa något med som man kunde hålla sig med. Under livkompaniet i Ekhofs ställe är en fransos som bror Claes väl här sett haver, en mycket lång svart karl med stort hår, heter monsieur Monceau. Hans löjtnant är den yngste Salmatii son, som förr var fänrik därunder. Men vem som nu bliver fänrik igen, vet jag än inte.
Jag vill höra upp med de onyttiga hovostadigheter och låta min käre farkär veta att igår, som var den 10 hujus, stod greve Jakobs bröllop på slottet med den sköna Sparren med stor prakt.
Förleden 3 kongadag blev det spelet hållet på slottet huru alla gudarna voro till gäst hos herdarna och herdinnorna. Det haver varit mycket vackert att se på och hava de lekt allt intill klockan 7 om morgonen. Rikshovmästaren Ulfeldt var Jupiter eller den förnämste av gudarna, den spanske envoajén var Mars och den polske kanslern Bacchus, vilken kom inåkande på en stor tunna, och blev dragen med en hisklig stor stop i handen full med vin. Drottningen och hertig Adolf voro med hela hovfolket klädda i herdekläder. Nyårsgåvor äro här fullt emellan de förnämste utdistribuerade, både från och till Hans Kungliga Höghet och sedan emellan alla, som vant plägar vara vart år.
Väderleken ställer sig här mycket underligen an, och plägar en sådan vinter mer låta sig finna i Frankrike än Sverige. Här ser ut lika som vi vore uti april månad, och säga de som komma utaf landet att det begynner att grönskas och träden att knoppas. Det är fuller ett gott tecken, men Gud give det kommer icke för bittida. ...
Johan Ekeblad.
French translation (my own):
De Stockholm, le 10 janvier 1653.
Si je me souviens bien, je crois avoir promis dans l'ordinaire dernier que j'écrivais à mon cher père de vous informer par la présente lettre des changements que je connais et que mon cher père peut voir d'ici.
Les 4 chambellans de Sa Majesté: le comte Axel Leijonhufvud, le comte Claude Tott, le comte von Donau, allemand, le comte de Hollack, allemand. Voici les junkers de chambre: Gustave Soop, Gustave Posse, Thure Thuresson. Mais je pense que ces 3 démissionnent et, comme on dit, obtiendront d'autres services. Sinon, les hommes suivants sont maintenant devenus des junkers de chambre, ce sont Pierre Sparre, le petit Christer Horn, Ekhof, qui était capitaine sous la compagnie de garde, et Hans Wrangel, qui pendant une courte période avait été lieutenant sous la même compagnie. Ainsi sont 4 majordomes, qui donneront pour Sa Majesté, à savoir Gustave Duvall, le jeune homme qui était découpeur de viande, Hérault Oxe, et puis moi, dit le chien. Indépendamment de l'avancement, ce n'est rien de grand, seul Dieu le voulant pourrait suivre quelque chose avec lequel vous pourriez vous en tenir. Parmi la compagnie de garde chez Ekhof, il y a un Français que mon frère Claude a vu ici, un noir très grand avec de grands cheveux, nommé monsieur Monceau. Son lieutenant est le plus jeune fils de Saumaise, qui était enseigne sous ses ordres. Mais qui sera à nouveau enseigne, je ne sais pas encore.
Je veux en finir avec les affaires de cour inutiles et faire savoir à mon cher père qu'hier, qui était le 10 de ce mois, les noces du comte Jacques ont eu lieu au château avec la belle Sparre avec beaucoup de splendeur.
L'autre jour, à l'Épiphanie, une pièce de théâtre a eu lieu au château où tous les dieux étaient les hôtes des bergers et des bergères. C'était très beau à regarder et ils ont joué jusqu'à 7 heures du matin. L'intendant de la cour Ulfeldt était Jupiter ou le premier des dieux, l'envoyé espagnol était Mars, et le chancelier polonais était Bacchus, qui est venu à cheval sur un grand tonneau, et a été dessiné avec un très grand gobelet dans sa main pleine de vin. La reine et le duc Adolphe étaient avec tous les courtisans vêtus de vêtements de berger. Les cadeaux du Nouvel An sont certainement distribués parmi les personnes les plus importantes ici, à la fois de et vers Son Altesse Royale, puis entre tous, comme il est de coutume chaque année.
Le temps se comporte très étrangement ici, et un tel hiver est plus susceptible de se trouver en France qu'en Suède. Ici on se croirait au mois d'avril, et ceux qui viennent de la campagne disent que ça commence à verdir et les arbres à bourgeonner. C'est certainement un bon augure, mais si Dieu le veut, cela n'arrive pas trop tôt. ...
Jean Ekeblad.
English translation (my own):
From Stockholm, January 10, 1653.
If I remember correctly, I think I promised in the last post I wrote my dear Father to notify you with the present letter about the changes I know of, which my dear Father can see from here.
Her Majesty's 4 chamberlains: Count Axel Leijonhufvud, Count Claes Tott, Count von Donau, German, Count of Hollack, German. These are the chamber junkers: Gustaf Soop, Gustaf Posse, Thure Thuresson. But I think that these 3 are resigning and, as they say, will get other services. Otherwise, the following men have now become chamber junkers, they are Per Sparre, little Christer Horn, Ekhof, who was a captain under the guard company, and Hans Wrangel, who for a short time had been a lieutenant under the same company. So are 4 butlers, who will give for Her Majesty, namely Gustaf Duvall, the young man who was a meat carver, Harald Oxe, and then me, said the dog. Regardless of the advancement, it is nothing big, only God willing there could follow something with which you could stick with. Among the guard company in Ekhof's place is a Frenchman whom brother Claes has seen here, a very tall black man with big hair, named Monsieur Monceau. His lieutenant is Saumaise's youngest son, who used to be an ensign under him. But who will now be ensign again, I don't know yet.
I want to put an end to the useless court stuff and let my dear Father know that yesterday, which was the 10th of this month, Count Jakob's wedding took place in the castle with the beautiful Sparre with great splendour.
The other day, on Epiphany, a play was held at the castle where all the gods were guests of the shepherds and shepherdesses. It was very beautiful to watch, and they played until 7 o'clock in the morning. The Court Steward Ulfeldt was Jupiter or the foremost of the gods, the Spanish envoy was Mars, and the Polish chancellor Bacchus, who came riding in on a large barrel, and was drawn with a very large goblet in his hand full of wine. The Queen and Duke Adolf were with all the courtiers dressed in shepherd's clothing. New Year's gifts are certainly distributed among the most important people here, both from and to His Royal Highness and then among everyone, as is customary every year.
The weather is behaving very strangely here, and such a winter is more likely to be found in France than in Sweden. Here it looks as though we were in the month of April, and those who come from the countryside say that it is starting to turn green and the trees to bud. It is definitely a good sign, but God willing it does not come too soon. ...
Johan Ekeblad.
_(David_Beck)_-_Nationalmuseum_-_17258.tif.jpg)
Above: Kristina.
Above: Ebba Sparre.
Above: Adolf Johan.
Above: Johan Ekeblad.
Above: Christoffer Ekeblad.
No comments:
Post a Comment