Source:
Sveriges ridderskapets och adels riksdags-protokoll, andra delen, 1633-1636, page 29, Stockholm, Ivar Hæggströms Boktryckeri, 1856
The proposition:
Rijkzens Rådz Proposition
Actum Stockholm den 15. Feb: 1633.
Edle, welborne, welbördige, Höglärde, manlige wälwijse, ährlige gode Herrar, Män och Dannemän: Närwarandes Rijkssens Rådh, Låthe Ständerne sampt och synnerligen, Wänligen och flijtigdt betacke, att de sig efter deras påfordran och begäran till detta högtnödige och Sorgelige Möte vthj rättan tijdh godwilligen och hörsambligen inställt haffwe, vptaga det för een godh affection och benägenheet, Wällwillig, nödig, Skyllig lydno och hörsamheett: Hwillkedt de emot Ständerne i gemeen och i synnerheett med all godh Wänskap, Rättwijss befordran och fremielsse, effter hwars och eens Ståndz dignitet, Wyrde och Willkor, alltijdh wele och skole beflijta sigh om att förskylla och wedergöra: Och äre Ständerne vtan all twifwell igenom Rijkssens Rådz för detta afgångne breff orsaken och tillfälle till denne sammankallelse och Möthe wäll kunnig och wetterlig bleffwen; Hwillken sig enkannerligen och i synnerheett härrörer aff det stora och högstbeklagelige myckedt sorgefulla och olyckelige Denn Stormechtigstes Konungs och Herres, Konung Gustaff Adolphz, Sweriges Göthes och Wendes Konungs, Storfurstes i Finland, Hertigs vthj Estlands och Carelens, Herres vtöfwer Jngermannelandz, wår högstärhades allernådigste Konungs och Herres bedröfwelige dödelige frånfälle; Hwars Ädle Siäl Gudh Allzmechtig medh alle Christrognes till een ewigh frögdh och glädie vpwäckie.
Och såsom vtan twiffwell och ögonskijnligitt ähr, att alle Sweriges Rijkes och Fäderneslandzens trogne, vprichtige och redelige Vndersåtare, högstbemällte och loffwärdigste wår allernådigste Salige Konungs och Herres snara dödh, med bittra tårar och sorgefulltt hierta högt beklaga och söria: Dock lickwäll apprehendera, begråta och beklaga närwarande Rijksens Rådh denne store Konungs dödzfall myckedt hierteligen och klagseligen, såssom dee där högstbeprijssligste Salige Kongl. May:tt närmast waritt haffwe, och hans Gudhfruchtige högtförståndige, försichtige, vprichtige, Redelige och Loflige Intentioner, meningar och willia bäst bekände wore, så emot Fäderneslandedt i gemeen som emot hwar vndersåtare i synnerheedt: Ty hwillken Konung hafwer vthj desse, och longe framfarne tijder, waritt wärdigare och bequämmare till att medh rädta wara och heetta een Konung, än såsom wår Konung Gustaff Adolph, hwillken haffwer waritt ijffrigare, ståndachtigare och bättre grundadt vthj den rätta Apostolische och Profetische Religion, hwem hafwer heller sedt den rätta Gudz Försambling, och hans heelige Ordh befrämiadt ähn som han: Hwillken Konung hafwer vthj sitt Rijke Rättwijssligare regeradt, bättre Lagh och rätt Statuerat, förordnadt, wedh machtt holledt, och hwariom och enom så fattigom som rijkom vthan någons anseende wederfara låtedt; hwillken haffwer waritt mildare emot sine vndersåtare, dem han aldrig och icke den ringeste hafwer tröstlös eller oswaratt ifrån sig gå låtedt; Hwilken haffwer bättre Regements eller Krigzordningar och disciplin gjordt, holledt och achtadt, än som wår framfarne höglofligste Nådigeste Konung och herre; hwillken haffwer waritt skarpsinnigare, försichtigare och wijsare j Rådslag och att tidigare afsee diiudicera och förebyggia desse fahrlige tijders, och illistige menniskors practiker och onda förehaffwande; hwillken haffwer holledt vprichtigare och Stadigare freedh och förbund med Grannar, wänner och förbundz förwanter, hwillken haffwer bättre förswarat, handhaffwad och regerat dee som sig vnder hans wåldh och beskerm gifwitt haffwa, och sitt Konunga rijke och Fädernessland igenom rättferdige och oundwijkelige Krijgh, bättre och med större reputation vtwidgatt, försäckradt och förmeeratt, hwilken haffwer waritt Manligare, arbetsamare och meera wakande vthj Krijg och Strijdztider, och flere Städer, Store Slachtningar och tropheer erholledt, ähn såsom denne wår Lofwerdigste, Salige och stoora Konung Gustaff Adolph, Fädernesslandzens Fader, hwillken och intet haffwer skonatt och spardt sitt ädle Liff och blod för Gudz rätta och reena Församblings, Ordz och sitt Fädernesslandzens Conservation och befrämmiellsse, Manligen och Ridderligen Vtgiuta och låta, Och lickwell igenom sin Salige dödh En Segerherre öfwer sina och Christenheetennes Fiender bleffwedt: In Summa der alle dygder som Gudh Allzmechtig menniskorne hafwer benådadt och gåfwadt med, skulle widlyftigdt optällies, beskrifwas och specificeras, så äre dee alle tillijka samptligen och som vthj en klump fallne in vppå wår högstährade allernådigste fordom Konung och Herre; Hwarföre wij och alle Sweriges Rijkes trogne vndersåthare och Jnbyggiare hafwe så myckedt större orsaak oss öfwer detta högstbedröfwelige stora Konungzlige dödzfall hierteligen att beklaga, gråta och qwijda: Och det för ett rätt stort Gudz straff förordsakadt af wår obotferdigheet, grofwe och margfallige synder haffwa till att holla och achta, som icke haffwa waritt wärde längre een sådan Christen, Milld och Gudhfrucktigh Konung att niuta och beholla: Män vppå dedt att alles wåra och ständernes samptlige sargade och blödige hierta icke må af wijdare beklagan, som doch vthj dette stora sorgefall intedt förandra kan, beswäras eller kränckias: hwarföre will man nu der med afstå, och näst een sannskyllig ånger och ruellsse, jnnerlig och trogen åkallan till Gudh Allzmechtigh, att han sin wäll förordsakade wrede och straff öfwer oss och Fädernesslandedt, wille af barmhertigheet wenda och falla låta, och sin heelige Andes tröst vthj den högstbedröfwade Stormechtige wår allernådigste Drodtnings, och den heela Konungzlige families och alles wåre sorgefulle hiertar jngiuta: Så wele wij oss igen opredta, ett manligitt moodh fatta, och så för ögonen stella, betänckia och öfwerwäga, huru såsom wårtt käre Fädernessland vthj denne myckedt farlige och bedröfwelige tijd må tryggast emot all tillstundende fahra blifwa beskermadt, regerat, förestått och Vppeholledt. Och såsom vthj alla tijder (näst Gudz beskerm och bewakande) samdrächtigheet och eenigheett vthj Religionen och Regeringen hafwer waritt dedt starkeste band och wapn, derigenom Rijken och Regementen äre blefne för alle anfechtningar trygge och säkre ståndne, wäll bewarade och alltijd tillhopa bundne och holdne; Efter som och (thes Gudh skee loff) wårtt käre Fädernessland äre igenom samma band nu vthj een longlig tijdh emot margfalleliga anfechtningar, oroligheeter och besuär owijkeligenn, ståndachtigt och operturberat, samman och wäll behollett bleffwedt: Hwarföre will och nu wara högst af nöden, att så frampt Sweriges Rijke och dess jnbyggiare skole och wele, så nu här effter som här till och af vrminnes tijd ett fritt follck och stånd, och ingen vtan Gudh Allzmechtigh och wår Christelige, ordentlige och af samptelige Sweriges Rijkes Ständer, godwilleligen vttwalde Öfwerheett vnderkastade wara och blifwa: Så moste och samma Eenigheetsband oss här effter vthj denne myckedt oroolige och fahrlige tijdh, så starkt och hårdt sammanbinda, förknippa och oupplössligen föreena, så att oss ingen af hvad nation och ehwem dedt hellst wara kan, skall kunna antingen igenom twångh eller List åtskillia, söndra eller vplösa: Och såsom detta Eenigheets band förnembligast vppå trenne saker består, som först och förnembligast Eeenige vthj denne wår rätta, reena och sanskyllige religion och Gudztjenst: Der ifrån oss hwarken Hellffwetes Portar myckedt mindre någon menniskas woldh, Tyrannij, List, fallskheedt eller någon annan ting ehwad dedt och hellst wara må och nempnes kan, skall ifrån trängia, afwenda eller beweeka, Sedan Enigheedt, rättrådigheedt och vprichtigheedt emot wår Öfwerheedt: Och såsom Gudh Allzmechtigh näst detta stora sorgelige dödzfall, Sweriges Rijke och dess trogne vndersåtare och icke ringa der med heemsökt haffwer, att oss effter denne wår högstberömmelige och nu hoos Gudhj Salige fordom Konung, icke någon Konungzlig Mans Linia lempnad ähre som vppå hans Stool och Säte att blifwa och wara wår Konung och Herre. sätties och bekrönes kunde, vtan haffwer allena effter Gudz Allzmechtiges skickellse och behag lempnadt effter sig denne närwarande, och oss för ögonen stälte, sin ellskelige käre dotter, Den Stormechtige Högborne Furstinna och Fröken, Fröken Christina med Gudz nåde, Sweriges, Göthes och Wendes vttkorede Drottning och Arffröken, Storfurstinna till Finland, Hertiginna vthj Estland och Carelen, Fröken vthöffwer Jngermanneland, wår allernådigste Furstinna och Fröken; Hwarföre moste wij och ded Gudz gode willia och Rådh heemstelt haffwa, och oss den gierna och hörsambligen vnderkasta: Och såsom alle Rijkzens Ständer länge för detta och först vthj Norköping Åhr 1604. vppå ett sådandt fall, som nu, ty werr, öfuer oss kommitt och händt är, hafwa god- och frijwilleligen sigh samsatt, föreenadt och beslutedt, att när ingen Konungzlig mans Erffwinge af den Linie till och öfwer wore, då skulle om någon Konunga dotter och Fröken igen wore, wara och blifwa närmast till Sweriges Rijke och Chronan; Dedt samma är och ytterligare och expresse Åhr 1627. här vthj Stockholm in vppå wår nu förestellte Allernådigste Furstinna och Arffröken: aff alle Rijkssens Ständer godwilleligen och Eenhålleligen bleffwedt Confirmeradt stadfäst och bewilliadt: Hwarföre will och wara högst af nöden, att wij sampt- och synnerligen till att bekräffta de förre beslut, wår frijwillige tillsäijellsse och lofwen, ähre och blifwe ther vthj Enige, att wij anamme, hylle och holle högstbemellte den Stormechtige Furstinna och Fröken Fröken Christina för alles wår och Sweriges Rijkes, med alle dess vnderliggiande Provinciers vttkorade Drodtning och Arffurstinna, tillseijandes Hennes F: N:de hullskap troskap och manskap, och wele för henne vpsättia Lijff, Leffwarne och all wår förmågo, och oss aldrig hwarken igenom wåldh, twång, List eller af någre orsaker, som Menniske påfund opdichta kunne, Låta ifrån H:s F: N:de afwenda, förträngia eller på någrehanda sätt förföra och komma. Det Tridie Eenighets bandh är, att alle wåre tanckar åhug och sinne der hänn äre rättade och drifwes, huru såssom Fädernesslandedt må blifwa säkertt tryggdt och för alla fiender, ehwadan dee sigh och yppa kunde, wäll bewaradt, och derföre haffwa ospardt Lijff och all förmåge, och icke lijda eller tillstädia att någodt annadt ibland oss skall talas, mycket mindre i wärkedt ställas än dedt som trogne patrioter och redelige Swenske Män deres Eedh, Löffter och tillseijelsser lijkmätigt äre wäl anstår, Och denne tijdz farligheedt fordrar och kräfwer wed dett straff och Peen som vthj de förre beslut ofta och omständeligen ihugkommes, och så sidst att Ständerne i gemeen och hwar i synnerheedt wille sig föreena och samsättia, att dee nu vthj denne wår nådige uttkorade Drottnings omyndige och Vngdoms åhr, weele lyda och rätta sig effter de Wellborne Herrers samptelige residerande Rijkssens Rådz ordningar och Befallningar vthj alltt dedt som kan lända till wår nådige uttkorade Drottnings och Sweriges Rijkes gode, gagn, bästa och reputation: Och såsom Rijkssens Rådh intedt twifla utan att alle Ständer i gemeen och hwardt stånd för sigh besinne och aftage, att desse föreslagne Punchter och Eenigheets band, äre den starckaste, Säkreste, Gudh Allzmechtig behagligste, Wår Eedh, förrige Lyffte och tillseijellsse lijkmätigste och för Fädernesslandedt reputerligste och tryggeste Wärn, Medell och Skantz, som wij oss vthj desse sorgeliga och farlige tijder företaga och angripa kunne; Allttså förmode de gode herrer, som och äre vthj den wisse tillförsichtt att alle Stånd, sig här vpå så förklarandes warde, som deres Eedh, troheedt, oprichtigheett och Fädernesslandzens nödtorfft äskar och kräffwer; hwillkedt när som dedt skedt ähr, weele Rijkssens Rådh wijdare med Ständerne afftala hwadh som denne tijdz lägenheedt och Fädernesslandzens tarff och säkerheedt kräffwer; J medler och alltijd önska Rijkssens Rådh Ständerne sampt och synnerligen god helssa, rättsinnige rådh och tanckar och alldt annadt gott tillstånd, och förblifwa dem alle i gemeen wäll bewågne. Datum Stockhollm den 15: Februarij Åhr 1633.
With modernised spelling:
Riksens Råds Proposition
Actum Stockholm, den 15 februari 1633.
Ädla, välborna, välbördiga, höglärde, manliga välvisa, ärliga goda herrar, män och dannemän, närvarandes Riksens Råd, låta Ständerna samt och synnerligen, vänligen och flitigt betacka att de sig efter deras påfordran och begäran till detta högtnödiga och sorgliga möte uti rättan tid godvilligen och hörsamligen inställt hava, upptaga det för en god affektion och benägenhet, vällvillig, nödig, skyldig lydno och hörsamhet, vilket de emot Ständerna i gemen och i synnerhet med all god vänskap, rättvis befordran och främjelse, efter vars och ens Stånds dignitet, vörd och villkor, alltid vilja och skola beflita sig om att förskylla och vedergöra. Och äro Ständerna utan all tvivel igenom Riksens Råds förr detta avgångna brevs orsaken och tillfälle till denna sammankallelse och möte väl kunnig och veterlig bliven, vilken sig enkannerligen och i synnerhet härrör av det stora och högstbeklagliga mycket sorgfulla och olyckliga den Stormäktigastes Konungs och Herres, Konung Gustav Adolfs, Sveriges, Götes och Vendes Konungs, Storfurstes i Finland, Hertigs uti Estlands och Karelens, Herres utöver Ingermanlands, vår högstärades allernådigste Konungs och Herres bedrövliga dödliga frånfälle, vars ädla själ Gud Allsmäktig med alla kristtrognas till en evig fröjd och glädje uppväcke.
Och såsom utan tvivel och ögonskenligt är att alla Sveriges Rikes och Fäderneslandsens trogna, uppriktiga och redliga undersåtare högstbemälte och lovvärdigste vår allernådigaste Salige Konungs och Herres snara död med bittra tårar och sorgfullt hjärta högt beklaga och sörja, dock likväl apprehendera, begråta och beklaga närvarande Riksens Råd denne store Konungs dödsfall mycket hjärtligen och klagseligen, såsom de där högstbeprisligaste Saliga Kungliga Majestät närmast varit hava, och hans gudfruktiga högtförståndiga, försiktiga, uppriktiga, redliga och lovliga intentioner, meningar och vilja bäst bekände voro, så emot Fäderneslandet i gemen som emot var undersåtare i synnerhet. Ty vilken konung haver uti dessa, och långa framfarna tider, varit värdigare och bekvämare till att med rätta vara och heta en konung, än såsom vår Konung Gustav Adolf? Vilken haver varit ivrigare, ståndaktigare och bättre grundad uti den rätta apostoliska och profetiska religion? Vem haver heller sett den rätta Guds församling, och hans heliga ord befrämjat än som han? Vilken konung haver uti sitt rike rättvisligare regerat, bättre lag och rätt statuerat, förordnat, vidmakthållit, och varjom och enom, så fattigom som rikom, utan någons anseende, vederfara låtit? Vilken haver varit mildare emot sina undersåtare, dem han aldrig och icke den ringaste haver tröstlös eller osvarat ifrån sig gå låtit? Vilken haver bättre regements- eller krigsordningar och disciplin gjort, hållit och aktat, än som vår framfarne höglovligaste nådigaste Konung och Herre? Vilken haver varit skarpsinnigare, försiktigare och visare i rådslag och att tidigare avse, dijudicera och förebygga dessa farliga tiders, och illlistiga människors praktiker och onda förehavande? Vilken haver hållit uppriktigare och stadigare fred och förbund med grannar, vänner och förbundsförvanter? Vilken haver bättre försvarat, handhavat och regerat de som sig under hans våld och beskärm givit hava, och sitt konungarike och Fädernesland igenom rättfärdiga och oundvikliga krig, bättre och med större reputation utvidgat, försäkrat och förmerat? Vilken haver varit manligare, arbetsammare och mera vakande uti krig och stridstider, och flera städer, stora slaktningar och troféer erhållit, än såsom denne vår lovvärdigaste, salige och store Konung Gustav Adolf, Fäderneslandsens Fader? Vilken ock inte haver skonat och spart sitt ädla liv och blod för Guds rätta och rena församlings, ords och sitt Fäderneslandsens konservation och befrämjelse, manligen och ridderligen utgjuta och låta, och likväl igenom sin saliga död en segerherre över sina och kristenhetenes fiender blivit?
In summa, där alla dygder som Gud Allsmäktig människorna haver benådat och gåvat med, skulle vidlöftigt upptäljas, beskrivas och specificeras, så äro de alla tillika samtligen och som uti en klump fallna in uppå vår högstärade allernådigaste fordom Konung och Herre, varför vi och alla Sveriges Rikes trogna undersåtare och inbyggare hava så mycket större orsak oss över detta högstbedrövliga stora konungsliga dödsfall hjärtligen att beklaga, gråta och kvida, och det för ett rätt stort Guds straff förorsakat av vår obotfärdighet, grova och margfalliga synder hava till att hålla och akta, som icke hava varit värde längre en sådan kristen, mild och gudfruktig konung att njuta och behålla.
Men uppå det att allas våra och Ständernas samtliga sargade och blödiga hjärta icke må av vidare beklagan, som dock uti detta stora sorgfall inte förandra kan, besväras eller kränkas, varför vill man nu därmed avstå? Och näst en sannskyldig ånger och ruelse, innerlig och trogen åkallan till Gud Allsmäktig, att han sin välförorsakade vrede och straff över oss och Fäderneslandet ville av barmhärtighet vända och falla låta, och sin Heliga Andes tröst uti den högstbedrövade Stormäktiga vår allernådigaste Drottnings, och den hela konungsliga familjs och allas våra sorgfulla hjärtar ingjuta. Så vilja vi oss igen upprätta, ett manligt mod fatta, och så för ögonen ställa, betänka och överväga huru såsom vårt kära Fädernesland uti denna mycket farliga och bedrövliga tid må tryggast emot all tillstundande fara bliva beskärmat, regerat, förestått och uppehållit. Och såsom uti alla tider (näst Guds beskärm och bevakande) samdräktighet och enighet uti religionen och regeringen haver varit det starkaste band och vapen, därigenom Riken och regementen äro blevna för alla anfäktningar trygga och säkra ståndna, välbevarade och alltid tillhopabundna och holdne; eftersom ock (dess Gud ske lov) vårt kära Fädernesland äre igenom samma band nu uti en långlig tid emot margfaldeliga anfäktningar, oroligheter och besvär ovikligen, ståndaktigt och operturberat, samman och välbehållit blivit, varför vill ock nu vara högst av nöden att såframt Sveriges Rike och dess inbyggare skola och vilja, så nu härefter som härtill och av urminnes tid ett fritt folk och stånd, och ingen utan Gud Allsmäktig och vår kristliga, ordentliga och av samtliga Sveriges Rikes Ständer, godvilleligen utvalde Överhet underkastade vara och bliva, så måste ock samma enighetsband oss härefter uti denna mycket oroliga och farliga tid, så starkt och hårt sammanbinda, förknippa och oupplösligen förena, så att oss ingen av vad nation och evem det helst vara kan, skall kunna antingen igenom tvång eller list åtskilja, söndra eller upplösa. Och såsom detta enighetsband förnämligast uppå trenne saker består, som först och förnämligast eniga uti denna vår rätta, rena och sannskyldiga religion och gudstjänst, därifrån oss varken helvetes portar, mycket mindre någon människas våld, tyranni, list, falskhet eller någon annan ting, evad det ock helst vara må och nämnas kan, skall ifråntränga, avvända eller beveka, sedan enighet, rättrådighet och uppriktighet emot vår Överhet.
Och såsom Gud Allsmäktig näst detta stora sorgliga dödsfall Sveriges Rike och dess trogna undersåtare, och icke ringa därmed, hemsökt haver, att oss efter denna vår högstberömlige och nu hos Gudi salige fordom Konung, icke någon konungslig manslinia lämnad äre som uppå hans stol och säte att bliva och vara vår Konung och Herre, sättas och bekrönas kunde, utan haver allena, efter Guds Allsmäktiges skickelse och behag, lämnat efter sig denna närvarande, och oss för ögonen ställte, sin älskliga kära dotter, den Stormäktiga, Högborna Furstinna och Fröken, Fröken Kristina, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes utkorade Drottning och Arvfröken, Storfurstinna till Finland, Hertiginna uti Estland och Karelen, Fröken utöver Ingermanland, vår allernådigaste Furstinna och Fröken, varför måste vi ock det Guds goda vilja och råd hemställt hava, och oss den gärna och hörsamligen underkasta. Och såsom alla Riksens Ständer länge förr detta och först uti Norrköping år 1604 uppå ett sådant fall, som nu, tyvärr, över oss kommit och hänt är, hava god- och frivilleligen sig samsatt, förenat och beslutit att när ingen konungslig mansärvinge av den linje till och över vore, då skulle om någon konungadotter och fröken igen vore, vara och bliva närmast till Sveriges Rike och Kronan, det samma är ock ytterligare och expresse år 1627 här uti Stockholm in uppå vår nu föreställte allernådigaste Furstinna och Arvfröken av alla Riksens Ständer godvilleligen och enhålleligen blivit konfirmerat, stadfäst och beviljat. Varför vill ock vara högst av nöden att vi samt- och synnerligen till att bekräfta de förre beslut, vår frivilliga tillsägelse och loven, äre och blive däruti eniga att vi annamme, hylle och holle högstbemälte den Stormäktiga Furstinna och Fröken, Fröken Kristina, för allas vår och Sveriges Rikes, med alla dess underliggande provinsers utkorade Drottning och Arvfurstinna, tillsägandes Hennes Furstliga Nåde hullskap, troskap och manskap, och vilja för henne uppsätta liv, leverne, och all vår förmågo, och oss aldrig varken igenom våld, tvång, list eller av några orsaker, som människa påfund uppdikta kunne, låta ifrån Hennes Furstliga Nåde avvända, förtränga eller på någrahanda sätt förföra och komma.
Det tredje enighetsband är att alla våra tankar, åhug, och sinne därhän äre rättade och drives, huru såsom Fäderneslandet må bliva säkert tryggt och för alla fiender, evadan de sig och yppa kunde, välbevarat, och därför hava ospart liv och all förmåga, och icke lida eller tillstädja att något annat ibland oss skall talas, mycket mindre i värket ställas än det som trogna patrioter och redliga svenska män deras ed, löfter och tillsägelser likmätigt äre väl anstår. Och denna tids farlighet fordrar och kräver vid det straff och pen som uti de förra beslut ofta och omständligen ihugkommas, och så sist att Ständerna i gemen och var i synnerhet ville sig förena och samsätta att de nu uti denna vår nådiga utkorade Drottnings omyndiga och ungdoms år vilja lyda och rätta sig efter de välborna Herrars samtliga residerande Riksens Råds ordningar och befallningar uti allt det som kan lända till vår nådiga utkorade Drottnings och Sveriges Rikes goda, gagn, bästa och reputation. Och såsom Riksens Råd inte tvivla utan att alla Ständer i gemen och vart Stånd för sig besinne och avtage att dessa föreslagna punkter och enighetsband äre den starkaste, säkraste, Gud Allsmäktig behagligaste, vår ed, förrige löfte och tillsägelse likmätigaste, och för Fäderneslandet reputerligaste och tryggaste värn, medel och skans, som vi oss uti dessa sorgliga och farliga tider företaga och angripa kunna. Alltså förmoda de goda Herrar, som ock äro uti den vissa tillförsikt att alla Stånd, sig häruppå så förklarandes varde, som deras ed, trohet, uppriktighet och Fäderneslandsens nödtorft äskar och kräver, vilket när som det skett är, vilja Riksens Råd vidare med Ständerna avtala vad som denna tids lägenhet och Fäderneslandsens tarv och säkerhet kräver.
Emeller- och alltid önska Riksens Råds Ständerna, samt ock synnerligen god hälsa, rättsinniga råd och tankar och allt annat gott tillstånd, och förbliva dem alla i gemen wäll bevågna. Datum Stockholm, den 15 februari år 1633.
English translation (my own):
The Council of the Realm's Proposition.
Made in Stockholm, February 15, 1633.
We, the noble, well-born, well-to-do, highly learned men of wisdom, honest good lords, men and gentlemen, the present Council of the Realm, do thank the Estates as well and especially, kindly and diligently that they, according to their request and desire, have benevolently and obediently come to this much-needed and sad meeting in due time. We take it for a good affection and inclination and benevolent, necessary, obliging obedience and obedience, which they always will and shall make an effort to deserve and reciprocate towards the Estates in general, and in particular with all good friendship, just favour and support, according to the dignity of each one's Estate, respect and conditions. And the Estates have, without any doubt, been made well aware and informed by the Council of the Realm's previously sent letter of the reason and occasion for this convocation and meeting, which is particularly and especially derived from the great and most regrettable, very sad and unfortunate death of the most powerful king and lord, King Gustav Adolf, King of the Swedes, Goths and Vandals, Grand Prince of Finland, Duke of Estonia and Karelia, Lord of Ingria, our most gracious King and Lord, whose noble soul may God Almighty raise with all Christians to eternal joy and happiness.
And as it is without doubt and apparent that all the faithful, sincere and honest subjects of the Kingdom of Sweden and the Fatherland loudly lament and mourn the imminent death of our most beloved and most praiseworthy late King and Lord with bitter tears and a sorrowful heart, the present Council of the Realm nevertheless apprehends, mourns and laments the death of this great King very heartily and mournfully, as they have been the closest to His most praiseworthy Late Royal Majesty, and his God-fearing, high-minded, cautious, sincere, honest and lawful intentions, opinions and will, both to the Fatherland in general and to our subjects in particular. For what king has in these, and long past times, been more worthy and more appropriate to rightfully be and be called a king, than our King Gustav Adolf? Which has been more zealous, more steadfast, and better founded in the right apostolic and prophetic religion? Who has seen the true Church of God and promoted His holy Word more than he? What king in his kingdom has ruled more justly, established better law and justice, ordained, maintained, and allowed each and every one to participate, poor or rich, without regard to anyone's reputation? Who has been kinder to his subjects, whom he never left disconsolate or unanswered, not even the least one? Who has better made, kept and respected orders of reign or war and discipline than our most honoured and most gracious King and Lord? Who has been more shrewd, more cautious, and wiser in counsel, and in earlier seeing, judging, and preventing the practices and evil designs of these dangerous times and of wicked men? Who has kept more sincere and steadfast peace and covenant with neighbours, friends and confederates? Who has better defended, maintained, governed and given protection to those who are under his power, and better and with greater reputation extended, secured and widened his kingdom and Fatherland through righteous and inevitable wars? Who has been more manly, more industrious and more vigilant in times of war and battle, and obtained more cities, great slaughters and trophies than this our most praiseworthy, late and great King Gustav Adolf, the Father of the Fatherland? Who has not virilely and chivalrously poured out and spared his noble life and blood for the conservation and promotion of God's right and pure Church, Word, and his Fatherland, and yet, through his blessed death, become a victor over his and Christendom's enemies?
In sum, where all the virtues that God Almighty has graced and gifted men with were to be enumerated, described and specified, they are all together and as in one lump fell upon our highly-honoured, most gracious King and Lord, wherefore we and all the faithful subjects and citizens of the Kingdom of Sweden have so much more reason than to heartily lament, weep and fret over this most deplorable great royal death, and consider and heed it as a great punishment from God that was caused by our impenitent, gross and mortal sins; we had become no longer worthy of enjoying and keeping such a Christian, gentle and God-fearing king.
But in addition to the fact that all of ours and all of the Estates' wounded and bleeding hearts may not be bothered or offended by further regrets, which, however, in this great case of grief cannot be changed, why would one now want to refrain from this? And, along with a sincere remorse and remorse, heartfelt and faithful to the appeal to God Almighty, we wish that He would mercifully turn and let fall His well-caused wrath and punishment upon us and the Fatherland, and instill the comfort of His Holy Spirit into our most sorrowful, most powerful and most gracious Queen, the entire royal family, and all our sorrowful hearts. So we want to stand up again, take up a manly courage, and so set before our eyes, think of and consider how our dear Fatherland may be protected, governed, provided for, and sustained most securely against all imminent danger in this very dangerous and distressing time. And as in all times (next to God's shielding and guarding), cohesion and unity in religion and government have been the strongest bond and weapon, thereby the Realm and the government have become safe and secure for all conflicts, well preserved and always bound and held together, as (thank God) our dear Fatherland has been, through the same bond now, unfailingly, steadfastly and undisturbed, united and well preserved for a long time against manifold conflicts, disturbances and troubles. Wherefore we also now want it to be of the greatest necessity that henceforth the Kingdom of Sweden and its inhabitants shall and will, so now hereafter as heretofore, and from time immemorial, be a free folk and state, and that we be and remain submitted to no one but God Almighty and our Christian Sovereign, rightly and willingly chosen by of all the Estates of the Realm of Sweden, so must also the same unity bound us henceforth in this very troubled and dangerous time, and we must be so strongly and fiercely bound, connected and indissolubly united that no one of any nation, whoever it may be, shall be able to separate, divide or dissolve us, either by force or by cunning. And as this bond of unity chiefly consists of three things, which are first and chiefly united in this our right, pure and truthful religion and worship, neither the gates of Hell, much less any man's violence, tyranny, cunning, falsehood, or any other thing, whatever it may be, shall force, avert or move us away from thence or from our unity, righteousness, and sincerity to our Sovereign.
And as God Almighty has visited the Kingdom of Sweden and its faithful subjects, and not the least one thereby, next to this great sad death, that after this our most illustrious and, now with God, late and former King, no royal male line has been left who could become and be our King and Lord and be set and crowned, but he had only left behind, by the will and pleasure of God Almighty, his dearly beloved daughter, the Most Powerful, High-born Princess and Lady, Lady Kristina, by the grace of God, the elected Queen and Hereditary Lady of the Swedes, Goths and Vandals, Grand Princess of Finland, Duchess of Estonia and Karelia, Lady of Ingria, our most gracious Princess and Lady, who is present here and put before us, wherefore we must also heed the good will and advice of God and willingly and obediently submit to it. And as all the Estates of the Realm long before this and first in Norrköping in 1604 willingly and voluntarily assembled, united and decided that in response to such a case, which has now, unfortunately, come upon us and happened, when no royal male heir of that line existed and remained, but there were instead a royal daughter and lady, then she would be and stand the closest to Sweden's Realm and Crown. The same was also further, expressly, willingly and unanimously confirmed, ratified and granted by all the Estates of the Realm in the year 1627 here in Stockholm for our now most gracious Princess and Heiress. Wherefore it is also of the greatest necessity that we generally and especially confirm the previous resolutions, our voluntary commitment, and the promise, honour and agreement therein that we accept, praise and honour the Most Powerful, Most High-Born Princess and Lady, Lady Kristina, the elected Queen and Hereditary Princess of all of us and of the Kingdom of Sweden and all its subordinate provinces. We must swear to Her Princely Grace our devotion, fidelity and manliness, our and willingness to lay down our lives and ability for hers, and to never, either through force, coercion, cunning or for some reason which man could invent, let ourselves be turned away, repressed or in some way seduced away from Her Princely Grace.
The third bond of unity is that all our thoughts, desires, and minds are directed and driven so that the Fatherland may be safe, secure and well-preserved from all enemies, even if they could escape and appear, that we therefore have unsparing life and all ability, and that we do not suffer or allow anything else to be spoken among us, much less carried out, than what befits us as faithful patriots and honest Swedish men, and that we equally honour our oaths, promises and pledges. And the danger of this time requires the punishment which in the previous resolutions are often and circumstantially remembered, and so finally that the Estates in general and each in particular would unite and arrange that they now in these our gracious elected Queen's minor and youthful years will obey and comply with the orders of all the resident Lords of the Council of the Realm in everything that may be for the good, benefit, welfare and reputation of our gracious elected Queen and the Kingdom of Sweden. And as the Council of the Realm should not doubt but that all the Estates together, and each Estate, separately consider and take away that these proposed points and bonds of unity are the strongest, most secure, most pleasing to God Almighty, most equal to our oath, previous promise and commitment, and the most reputable and safest protection, means and shelter for the Fatherland, which we can undertake and take hold of in these sad and dangerous times. The good Lords, who are also in the certain confidence that all Estates, also therefore suppose and explain themselves above, as their oath, fidelity, sincerity and the need of the Fatherland demand and require, which whenever it has happened, the Council of the Realm will continue to come to an agreement with the Estates agree on what the opportunity of this time and the interests and safety of the Fatherland require.
The Estates of the Council of the Realm wish for, in the meantime and always, and in addition to the best health, righteous advice and thoughts and all other good condition, and they remain well-inclined to all of them in general. Given in Stockholm, February 15, 1633.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment